San José - Anaheim2 - 0
Tung baksmälla för Spurs
För en vecka sedan spelade Tottenham mycket bra fotboll och lyckades besegra Chelsea. Till matchen mot Reading var allt försvunnet. Trots ett tidigt ledningsmål förlorade Spurs med 3-1 i en extremt dåligt utförd match.
Det är omöjligt att titta på dagens match utan att ha matchen mot Chelsea i baktankarna. Man skulle kunna säga att så bra som Tottenham var i den matchen, så dåliga var Spurs mot Reading. Detta vore dock inte sant, jag vill åtminstone inte tro att så är fallet. Spurs var oändligt mycket sämre än så den här veckan. En dag som denna är jag övertygad om att vilket lag som helst i hela det engelska seriesystemet hade gått vinnande ur ett möte med det lag som under söndagen mötte Reading.
Inställningen katastrofal
Hossam Ghlay var tveksam inför matchen, men det visade sig att han kunde komma till start. Detta innebar att Martin Jol bara gjorde en förändring jämfört med förra veckans lag som besegrade Chelsea. Sedan tidigare stod det nämligen klart att Pascal Chimbonda skulle tvingas vila denna match, och han beräknas vara tillbaka om ett par veckor. In kom istället Young-Pyo Lee, en spelare som var ordinarie hela förra säsongen i det lag som slutade femma i tabellen.
Matchen inleddes ganska avvaktande, även om Tottenham hade ett visst övertag i bollinnehavet. Det var redan från början uppenbart att något var väldigt fel med Spurs. Spelarna såg loja ut, passningsspelet var slarvigt och tekniken var bedrövlig. Spelarna sprang inte, men agerade ändå väldigt trött. Det var tydligt att spelarna i Tottenham inte var särskilt sugna på uppgiften. När någon motståndare var ond nog att inte vilja göra livet enkelt för Spurs så valde spelarna oftast att ligga på marken och känna efter hur ont allt gjorde. Dessutom saknades hemjobbet, och det var ofta man kunde se fem spelare stå kvar offensivt och titta medan Reading vände spelet.
Trots allt detta var det nog många som halvvägs in i halvleken trodde att det trots allt skulle gå vägen. Robbie Keane hade för andra gången på två minuter hittat en djupledslöpande Ghaly i straffområdet. Första gången uppstod en stor chans för Dimitar Berbatov, den andra gången fick Spurs en straffspark som Keane säkert satte dit.
Reading vände innan första halvlek var över
Reading hade fram till detta inte skapat något alls, och de fortsatte att se helt ofarliga ut framför målet. Det skapades i stort sett inga målchanser alls fram till att Nicholas Shorey med tio minuter kvar av första halvlek drog på ett långskott som letade sig in i bortre hörnet. Innan halvleken var över skulle hemmalaget åter chocka Spurs genom att peta in ett ledningsmål efter hörna. Inlägget slogs in i målområdet där Steven Sidwell alldeles för enkelt kunde komma fram och skjuta in bollen i mål med foten.
Tottenham förtjänade inte den ledning man tog halvvägs in i första halvlek, men det var helt omöjligt att se varifrån Readings vändning kom. Hemmalaget kan spela mycket bättre fotboll än vad man hittills hade gjort, men den här gången räckte det med att ställa ut skorna för att spela jämt med Spurs.
Det är oklart vad som skedde i Tottenhams omklädningsrum under halvtidsvilan, men någon förbättring gick inte att skåda när andra halvleken drog igång. Istället kunde Reading under resten av matchen ägna sig åt att kontrollera skeendet på planen. Med en kvart kvar skulle dock Spurs vakna till för en kort stund. Ghaly testade då att skjuta på volley, men han kunde inte träffa målet. Några minuter senare hade inhopparen Jermain Defoe ett gyllene läge att göra mål då han friställd till vänster i straffområdet avslutade utanför. Det hade dock känts väldigt märkligt med en kvittering i det läget. Omedelbart därefter klev istället Reading fram och avgjorde matchen genom Kevin Doyle.
Frustration
Efter Readings tredje mål hade hemmalaget ytterligare chanser att utöka ledningen. Även Spurs hade några chanser mot slutet, bland annat träffade Defoe stolpen. När man spelar så dåligt som Spurs gjorde denna dag ska det dock vara omöjligt att få med sig några poäng från matchen. Den enda gången man som supporter kunde känna att någon spelare verkligen gjorde något rätt var då Jermaine Jenas med ett par minuter kvar fult glidtacklade med bägge fotsulorna, som tur var utan att skada motståndaren. Den frustrationen som Jenas visade i det ögonblicket hade man som supporter känt hela matchen, utan att kunna se något tecken på att spelarna kände detsamma.
Spurs har spelat en hel del riktigt dåliga matcher de senaste åren. Fjolårets cupmatcher är legendariska, och denna match var minst lika dålig. Tottenham är inte det första lag som fått det svårt matchen efter en stor vinst. Men att inte kunna hantera en situation som denna bättre, det är ändå riktigt svagt. Jag önskar att jag hade kunnat ta fram något positivt från matchen, men Tottenham var verkligen helt bedrövliga. Jol mönstrade det absolut bästa lag han hade tillgängligt, och även om någon spelare var borta så var ersättaren av sådan klass att det inte ska behöva märkas i en enskild match. Aaron Lennon såg ut som en bortskämd snorvalp, Berbatov fick Grzegorz Rasiak karriär i Spurs att framstå som en succé och samtliga spelares teknik såg ut att höra hemma i någon amatörserie. Allt jag önskade var att Edgar Davids skulle få beträda planen. Tyvärr satt han inte ens på bänken.
