2016-10-18 20:45

Fulham - Norwich
2 - 2

Inspirerat Spurs tog tre poäng med bulgarisk elegans

Matchen mellan Tottenham och Wigan blev en öppen och underhållande historia som böjd på fina mål. En av matchens stora behållning var Tottenhams Dimitar Berbatov som gjorde ett snyggt mål och dessutom passade fram till lagets övriga två mål.

Tottenham ställde upp med en väntad backlinje, ett mittfält som saknade Teemu Tainio. Tainios frånvaro kan möjligen förklaras av att han precis återvänt efter skada och inte bör överbelastas i inledningen av hans comeback. På topp startade den intressanta konstellationen Dimitar Berbatov och Jermain Defoe.

Tottenham inget för Thylin

Söndagens match mellan Tottenham och Wigan överskuggades en smula av toppmötet mellan Manchester United och Chelsea, och inte blev matchen mer belyst då Canal+ av någon anledning inte visade höjdpunkter från matchen. Det visade sig dock bli en stor förlust för fotbollspubliken som istället för fyra fina mål fick se Antoine Sibierski glänsa för Newcastle mot Portsmouth. Vi som är lite konspiratoriskt lagda hävdar bestämt att detta beror på att Stefan Thylin skulle ha tvingats välja ett av Tottenhams mål som dagens höjdpunkt om dom hade visats, men nu kunde han istället välja Louis Sahas förvisso snygga mål för Manchester United mot Chelsea.

Tottenhams form på sistone har resultatmässigt varit på en godkänd nivå, men själva prestationerna har lämnat mycket att önska. Kämpainsatsen mot Chelsea var enormt glädjande, och rent spelmässigt såg Tottenham bra ut mot Bayer Leverkusen i den senaste UEFA-cupmatchen. Till söndagens match mot Wigan höll det fina spelet till stor del i sig och även om det försvarsmässigt såg lite mer öppet och riskabelt ut så var det anfallsmässigt desto bättre, mycket tack vare Wigan som ska ha all heder av att bjuda till med offensivt och optimistiskt spel.

Slarvigt spel inledningsvis

Inledningsvis innehöll spelet en hel del kreativa idéer samtidigt som kvaliteten i passningarna på den offensiva planhalvan var betydligt sämre än vad som var avsett. Speciellt Tottenham förlorade många gånger innehavet på grund av detta slarv.

Matchen stod och vägde utan att något lag direkt dominerade och skapade chanser men i 24:e minuten var det Wigan som fick övertaget efter ett snyggt mål på volley av Henri Camara. Camara var fantastiskt omarkerad när han gjorde målet och förhoppningsvis är det en detalj som Tottenhams tränare Martin Jol tänker på i segeryran.

Omedelbar respons från Spurs

Nästan direkt efter Wigans ledningsmål skapade Tottenham en chans med ett fint och snabbt passningsspel som ledde till ett avslut från Steed Malbranque vilket räddades av Wigans duktige målvakt Chris Kirkland som lämnade retur. Jermain Defoe högg på returen, men för att visa Paul Robinson att han inte ska vara alltför säker i rollen som ”Englands number one” så lyckades Kirkland rädda även det avslutet som på förhand såg ut att vara ett givet mål.

Några minuter senare åstadkommer Tottenham ännu en fin chans efter att Aaron Lennon virvlat sig runt på högerkanten. Lennon passade bollen inåt och bakåt till Malbranque men fransmannen fick inte till mer än ett stressat avslut som inte hotade Wigan. Efter dessa två chanser som uppstod ganska snart efter Wigans ledningsmål var det tämligen lugnt bortsett från en raket från långt avstånd som avlossades av Tom Huddlestone.

Psykologiskt viktiga mål

I slutet av den första halvleken så fick Tottenham till slut in en kvittering. Defoe löpte in i straffområdet och fick bollen i steget från Dimitar Berbatov, varpå Defoe snurrar ett varv med bollen vid fötterna och får till ett avslut som resulterar i 1-1. Målet kan absolut klassas som psykologiskt viktigt, då det gav Tottenham styrkan och inspirationen att ta ledningen bara någon minut senare. Denna gången var det Berbatov själv som i ungefär samma läge som Defoe tog emot en passning från vänsterbacken Benoit Assou-Ekotto. Berbatov kontrollerade bollen på första tillslaget och tog sig i samma veva förbi Wigans back som sålde sig något lätt. Efter den manövern gjorde Berbatov inget misstag utan tryckte upp bollen i det bortre krysset. Naturligtvis blev detta ett fantastiskt läge för Tottenham att gå till halvtidsvila med.

Heskey klarade sig undan rött kort

Inledningsvis i den andra halvleken så var Tottenham det något mer dominerande laget, och skapade några bra chanser, men matchen hettade till efter ungefär tio minuter av halvleken när den i första halvlek inbytte Emile Heskey gav Michael Dawson en armbåge som hade gett vilken egyptier som helst rött kort. Den annars utmärkte domaren Mark Clattenburg (jo, samma Clattenburg som inte såg Pedro Mendes vackra mål mot Manchester United för ett par år sedan) felbedömde enligt undertecknad situationen och gav Heskey ett gult kort. Samme Heskey gjorde ett par minuter senare sitt bästa för att utradera Clattenburgs miss. Heskey utförde en misslyckad brytning i en närkamp med Didier Zokora. Heskey lyckades dels med att visa sina glänsande skruvdobbar och dessutom tacklade han så högt så att han glidtacklade ÖVER bollen. Att Clattenburg inte varnade i det läget kan bara bero på att Heskey i och med att hans vader landade på bollen, och därmed kunde Heskey försvaras med den klassiska repliken ”det var på bollen, domarn”. Zokora som råkade stå på andra sidan bollen fick sig en otäck smäll på foten, men kunde turligt nog fortsätta spela.

Även om det var ett inte så snyggt tilltag av Heskey så spårade inte matchen på något sätt ur, utan spelades vidare med stora ytor åt båda håll, till dess att Tottenham åter hamnade i den fula ovanan att bli lite väl passiva och bjöd in Wigan i matchen igen. Något mer än några chanser för respektive lag och en sönderskjuten Jumbotron ovanför Paul Robinsons mål böjd dock inte matchen på, förrän Tottenham på övertid kunde kontra in 3-1 när Berbatov ännu gång samlade på sig en assist genom att spela inåt och bakåt till Aaron Lennon som lyckades tygla sin hastighet tillräckligt för att behärska sätta segermålet.

Till sist bjuds det på lite spelaromdömen efter matchen:

Paul Robinson – gjorde ett par vassa räddningar, och visade styrka på inlägg, vilket inte har hört till hans starkaste sida.

Benoit Assou-Ekotto – besitter fin teknik som han också visade upp, och som är en fin tillgång. Uppträder dessvärre nonchalant emellanåt.

Ledley King och Michael Dawson – stabilt arbete av båda två. Ledley King fick kämpa lite med Camara men klarade det bra.

Pascal Chimbonda – slarvade lite inledningsvis och verkade ha lite problem med nervositeten mot sitt forna lag. Ryckte dock upp sig och såg ut som den bra värvning han faktiskt är.

Steed Malbranque – såg ut att ha tilldelats den roll som Edgar Davids hade under stor del av den förra säsongen, som indragen vänstermittfältare. Malbranque var inte direkt dominant i matchen, men dom få gånger han syntes så gjorde han det bra, och det ska absolut bli intressant att se vad han kan tillföra laget framöver.

Tom Huddlestone – Huddlestone har blivit något av Michael Carricks tronföljare i rollen som nav på Tottenhams mittfält. Han är inte alls i klass med Carrick för tillfället, men samtidigt så är Huddlestone så mycket yngre. När han kräver och får mera tid med bollen så kan han potentiellt vara riktigt bra, för slå passningar - det kan han.

Didier Zokora – kunde i sällskap av Huddlestone anta mer av en roll som tvåvägsspelare, vilket passar hans explosiva löpningar med boll. Samtidigt skulle jag gärna se att Zokora helt enkelt uträttade mer på planen, och tog mer ansvar.

Aaron Lennon – det är inte lätt att stoppa en spelare som helt enkelt är för snabb, och som vanligt med Lennon handlar hans prestation om huruvida och hur ofta han får utmana sin motståndare rättvänd.

Dimitar Berbatov – Tottenhams bästa spelare idag. Två assist och ett mål talar sitt språk. På Sheringham-manéer gjorde sig Berbatov spelbar mellan Wigans mittfält och backlinje. I vissa matcher kan det isolera den andre anfallaren, men idag fungerade det alldeles utmärkt.

Jermain Defoe – i mina ögon ska Defoe starta tillsammans med Berbatov, då jag anser att Defoe är mer av en avslutare än Robbie Keane (som med all respekt är en fantastisk fotbollsspelare, jag anser bara att Defoe är mer ”ändamålsenlig” och Keanes spelsätt är inte helt olikt Berbatovs). I dagens match visade Defoe att han och Berbatov kan spela utmärkt ihop och det återstår att se om Jol övertygades om detta.