West Ham - Bournemouth1 - 0
Den flygande köttbullen kraschlandade på WHL
Propagandafotboll av Spurs när Charlton kom på besök, och nu kan Spursanhängarna börja hoppas på europacupspel även nästa säsong.
Som W.A.H. antog i införrapporten så valde Jol att låta Tainio ersätta avstängda Zokora på Spurs mittfält i gårdagens Londonderby, och i övrigt var laget oförändrat jämfört med matchen mot Boro i tisdags. Dock fick varken Barcham eller Pekhart en plats på bänken då Mido lite oväntat var tillbaka från skada. Motståndarna, med ett minst sagt uselt bortafacit, kom med en ganska väntad startelva. Lika väntat var dock inte att de skulle dominera spelet i matchens inledning.
Första halvlek
Charlton började bäst den första kvarten utan att egentligen skapa något riktigt farligt läge, och hade efter första femton minuterna ett bollinnehav på över 70%. Men att bara ha bollen räknas inte vilket Charlton skulle få inse denna eftermiddag. Jol, som ofta kritiseras för att inte ha de taktiska kunskaper som krävs på den här nivån, flyttade efter 20 minuter in Lennon centralt och gav honom en fri roll mellan mittfällt och forwards. 70 minuter senare var det väldigt få som nämnde något om Jols taktiska brister.
Det skulle dröja dryga halvtimmen innan förändringen gav resultat, då Huddlestone slog in en passning till Lennon som befann sig någon meter utanför Charltons box. Lennon spelade snabbt vidare till Berbatov som fri med målvakten placerade bollen i det högra hörnet.
Knappt hade publiken på White Hart Lane hunnit sätta sig innan det var dags igen, och även den här gången var Lennon inblandad. Ett inlägg från nämnda Lennon nickades bort av Charltonförsvaret och hamnade lämpligt nog hos den framstormande Teemu Tainio som med lite hjälp av ett Charltonben såg till att Spurs kunde ta ledningen med 2-0. Ett mycket välbehövt mål för vår skadebenägna finländare, och för vårt mittfält rent allmänt också som haft det lite tungt under hösten.
Snyggt samspel mellan £8 miljoners värvningarna
Nu vet alla spurssupportrar att det här med säkra ledningar finns inte, och igår var det äntligen dags för Andy Reid, även känd som den flygande köttbullen, och Michael Dawson att visa exakt vad de kunde uträtta tillsammans på White Hart Lane. Tio minuter efter Tainios 2-0 mål fick Reid bollen ute på vänsterkanten och slog ett flackt inlägg mot första stolpen där Dawson mycket snyggt dyker upp och skarvar bollen över Robinson. Ett snyggt samspel mellan de före detta Forest-spelarna, men de flesta på läktarna och framför tv’n tyckte nog att det där samspelet kom minst ett år för sent, och framförallt hamnade bollen i fel mål. Spurs till halvtidsvila med en inte särskilt betryggande halvtidsledning och de flesta trodde nog att vi hade 45 minuters kvitteringsjakt att se fram mot.
Andra halvlek
Spurs hade dock andra planer och tog kommandot direkt i andra halvlek, och för en gångs skull fick Malbranque chansen att spela lite även i andra halvlek. Detta skulle betala sig ganska omgående då Berbatov tio minuter in på halvleken nickade ner bollen till fransmannen som snyggt placerade bollen i Carsons högra hörn. Steed som haft svårt att övertyga hittills, mycket p.g.a. den långa skadefrånvaron, var märkbart nöjd med sitt första mål i Spurs och drog på sig ett gult kort när han sprang ut till publiken bakom mål och firade. Vi kan nog anta att Steed tyckte att det var värt ett gult kort, och jag ser ingen anledning att gnälla över detta kort. Det första målet i Spurströjan är värt att fira lite extra. Nu hoppas vi bara att Steed får anledning att fira fler gånger framöver.
Lennon, klart irriterad över att Spurs gjort mål utan att låta honom va delaktig, vaknade strax därefter till liv igen. När Charlton trodde sig påbörja ett nytt anfall ville Lennon annorlunda och sprang runt som en galning och jagade bollen på offensiv planhalva. Resultat blev att Lennon samtidigt som han gjorde en brytning, fick till en passning som friställde Defoe som bara hade att springa ett par meter mot Charltonmålet innan han avfyrade kanonen. 4-1 för Spurs och med en tremålsledning med 25 minuter kvar kan t.o.m. den mest pessimistiska spurssupportern börja tro på vinst. Men för att eventuellt övertyga den sista skeptikern såg Berbatov tre minuter senare till att göra 5-1 efter ett snyggt nummer på vänsterkanten. Charltons manager Les Reed insåg att det var nu eller aldrig, och slängde in Hasselbaink för att om möjligt få till en viktigt 5-2 reducering. Någon sådan kom aldrig och Reids återkomst till White Hart Lane blev precis så trist som man hoppats. Fortsatt tungt för Charlton men säsongen är lång och med ett spelarmaterial som lyckats tidigare finns det inget som säger att de inte kan resa sig och fixa nytt kontrakt framåt våren.
Publiken var dock inte nöjda, och varför skulle de vara det ? ”We want six” skreks det, och utan att vara helt säker, så kan vi inte helt utesluta att det var W.A.H’s skribent Per Gravenius som drog igång det hela i samband med att personalen på White Hart Lane frågade hur många hamburgare han ville ha. Men både Gravenius och de 35.564 andra på läktaren fick nöja sig med fem, och troligtvis var man i slutändan väldigt nöjda med detta. Vår utsända rapporterar i övrigt om grym stämning och något annat var väl inte att vänta efter en sådan här urladdning heller.
Gruppfinal i Uefacupen väntar på torsdag
Hela laget ska hyllas för den här insatsen, men det är svårt att inte framhålla Lennon som den stora lilla regissören till den här segern. Klart är också att Huddlestone alltmer visar att han är den naturliga ersättaren till Carrick, och att Zokora får koncentrera sig på att säkra platsen bredvid på mittfältet som är lite mer offensiv, och som därmed passar Zokora något bättre än den utpräglat defensiva positionen.
Härnäst väntar gruppfinal i Uefacupen på torsdag mot Bukarest, medan nästa ligamatch äger rum på söndag på City of Manchester Stadium då vi kan förvänta oss att Andreas Isaksson gör debut från start mot Spurs.
