-
-

Defoe skillnaden mellan Spurs och Villa

Tottenham lyckades på tisdagseftermiddagen besegra Aston Villa med 2-1 efter två mål av Jermain Defoe. Någon enkel seger var det dock inte eftersom det dröjde dryga timmen innan första målet kom. När Spurs väl hade ledningen med 2-0 reducerade Villa, vilket bäddade för en spännande avslutning på matchen.

Den formstarke Jermain Defoe hade inför matchen lyckats återhämta sig från sin knäskada, och gick direkt in i anfallet bredvid Dimitar Berbatov. I övrigt såg laget likadant ut som mot Newcastle, vilket innebar att Aaron Lennon inte hann bli frisk i tid.

Tempofylld men slarvig inledning

Matchen inleddes tämligen tråkigt där inget av lagen egentligen hotade det andra med några farligheter. Spelet blev dock bättre rätt snabbt och när halvleken var dryga kvarten gammal fick vi se en rätt fartfylld match. Tyvärr saknades skärpa i avsluten för båda lagen vilket gjorde att matchen trots tempot ändå inte kändes speciellt spännande. Det första riktigt farliga avslutet hade Tottenhams nya påläggskalv Tom Huddlestone när han sköt iväg ett högt skott mot Villas mål. Målvakten Gabor Kiraly lyckades emellertid få upp en hand och hindrade därmed Huddlestone från att göra ytterligare ett mål utanför straffområdet.

Skyttekungen Berbatov nära göra mål

Villa hade sedan en hyfsat avslut innan Berbatov fick halvlekens bästa läge. Bulgaren dribblade sig mycket elegant genom Villaförsvaret och in i straffområdet. Väl där hann han inte mycket än dra iväg en yttersida som mjukisbyx-Kiraly räddade, innan två Villabackar kom tacklandes från varsitt håll. Berba lyckades komma undan, men värre gick det för de två tacklarna, Olof Mellberg och Aaron Hughes. Istället för att ta bollen och/eller Berbatov kolliderade de med varandra och fick sedan båda byta. Sett till hela halvleken var Tottenham det bättre laget, med störst bollinnehav och farligast chanser.

Villa tvingade till byten

Inför den andra halvleken lät Villas manager Martin O’Neill göra sina två sista byten (Mellberg hade inte bytts ut direkt utan haltade efter smällen runt resten av första halvlek) och tog in Wilfred Bouma och Isaiah Osbourne. Om jag förstod kommentatorn rätt innebar bytet med Osbourne att Villa hade hela sju spelare från de egna leden på plan samtidigt. Stämmer detta är det bara att lyfta på hatten och gratulera Aston Villa till deras lyckade ungdomsverksamhet. Detta är definitivt något som man önskade att fler lag, även Tottenham, tog efter.

Liknande spel i inledningen av andra halvlek

Den andra halvleken fortsatte på ungefär samma sätt som den första hade slutat, med den stora skillnaden att Spurs press nu blev allt större. Villa lyckades dock fixa till två halvfarliga lägen, men inget av dem resulterade i ett ledningsmål för gästerna. Defoe var sedan nära att skapa sig ett jätteläge men lyckades inte fullt förvalta den finfina lobbpassningen Huddlestone serverade honom. Istället lyckades Kiraly återigen rädda sitt Villa från att ligga under.

Spursledning genom klassiskt Defoemål

Defoe fick dock revansch på Kiraly fem minuter senare när han äntligen bröt dödläget med ett patenterat mål. Berbatov plockade upp en boll i bra anfallsposition och vände ut mot höger i båge samtidigt som Defoe hade startat en bra löpning. Precis vid hörnet på halvmånen tog Defoe emot bollen, petade den elegant bort från försvaret och sköt sedan glidandes in ledningsmålet i det bortre hörnet. Äntligen gav samarbetet mellan Berbatov och Defoe utdelning! Målet kom till på ett sätt som känns väldigt typiskt Defoe. Jag vet inte hur många gånger man har sett Defoe komma från högersidan och sedan rullat in bollen i det bortre vänstra hörnet.

Tottenham föll inte tillbaka efter 1-0

Efter målet trodde man att Spurspelarna som vanligt skulle bli rädda och börja dra sig tillbaka, men denna gång verkade det som att de faktiskt insett att det inte är så farligt att leda en match. Visserligen tog Villa över aningen efter målet, men precis som i första halvlek hade de förtvivlat svårt att skapa några riktigt farliga lägen. Spursdefensiven kändes vid detta skede stabil och det kändes som att Tottenham hade bra kontroll på matchens händelseutveckling.

Enkelt och effektivt 2-0

Med en kvart kvar såg så Tottenham ut att ha dödat matchen helt och vunnit alla tre poäng, genom att göra 2-0. Målet var ett klassiskt tjongbollsmål som Peter Markstedt och Andreas Hermansson hade varit stolta över. Målvakten Paul Robinson dunkade upp en lång och hög boll som Berbatov nickskarvade vidare till Defoe. Defoe tog emot bollen med högerfoten, löpte ett par steg och sköt läckert in sitt andra för dagen med vänstern. Vid detta mål var det inga krusiduller, bara snabbt och synnerligen effektivt anfallsspel.

Snyggt mål av Barry bland taffliga Spursförsvare

Just när man för en gångs skull verkligen kände att segern var bärgad reducerade givetvis Aston Villa. Matchklockan stod på 80 minuter när Gareth Barry i straffområdet lite väl enkelt vände bort Pascal Chimbonda och tog emot bollen. Michael Dawson gjorde sitt bästa för att knipa bollen från Barry, men Villakaptenen höll starkt bort Dawson och kunde tämligen enkelt rulla in bollen i Robinsons vänstra hörn. Tyvärr var detta mål ytterligare ett exempel på hur stor hönsgård det stundom blir i Spursförsvaret när backarna tappar sin markering och position. Man ska dock inte förta Barrys prestation som faktiskt ensam överlistade två av Premier Leagues bättre backar och en av de bästa målvakterna. Jag nämnde i införrapporten att jag gärna skulle vilja se Barry på Tottenhams vänsterkant, och insatsen vid målet och det faktum att Spurs inte hade anfallit längs vänsterkanten på i princip hela andra halvleken gjorde inte direkt den önskan mindre.

Nervös avslutning slutade ändå med tre poäng

Strax efter målet hade Defoe ett bra läge att fullborda sitt hattrick men Kiraly stod denna gång i vägen. Matchen avslutades sedan nervöst för Spursfansen då Villa satte allt större press samtidigt som allt fler liljevita gick på knäna av trötthet. Mest märkbart var detta på Tom Huddlestone som även om han är en duktig spelare visade att han saknar både rutin och ork att spela en hel match. Ett par av Villas farligheter hade kunnat undvikas om THudd hade haft piggare huvud och ben. Matchen slutade ändå till sist med en 2-1-seger för Spurs, men det var mycket nära att ungtuppen Gabriel Agbonlahor fick det sista ordet. Anfallaren hade inte fått mycket uträtat under matchen var inte långt ifrån att kvittera, men Robinson var bra med och förhindrade detta.

Tottenham tog alltså tre mycket viktiga poäng i den täta kampen om en Europaplats nästa säsong. Bästa spursare för dagen var förutom självklart Berbatov och Defoe även Ledley King. Mittbacksklippan raderade nästan helt bort Agbonlahor med sin snabbhet och precisa tacklingar. Sämre betyg får yttrarna Hossam Ghaly och Steed Malbranque. Ghaly lyckades med varken dribblingar, passningar eller avslut medan ”vänsteryttern” Malbranque såg ut att spela allt annat än just vänsterytter.