Lagbanner
Vi är losers!

Vi är losers!

Man får förstå dom. Vi hade gjort ungefär likadant och njutit av det. Själv har jag aldrig tagit åt mig direkt av supportrar till den där andra klubben när de slår sig för bröstet och tycker att de är duktiga och att vi är losers, för mig veterligen har varken dom eller vi stått på plan och kämpat om poängen. Det är ingen konst och det är inte skickligt att hålla på ett lag som alltid är med i toppen. Det kan vem som helst göra. Precis vem som helst.

Men man får förstå dom. Efter förra säsongen då det onämnbara höll på att ske, då Spurs höll på att komma före dom i Premier League och dessutom sno åt sig den sista Champions League-platsen framför näsan på dom, då de hade turen att ligan slutade precis efter att de gick förbi oss för första gången, så måste det vara en fröjd att se att de kan vara ganska säkra på att få fira sitt Totteringhamblaha Day tryggt och säkert som de är vana vid. Såklart att de är nöjda med det. Att de fick slå ut oss i cupen de ser som helt ointressant var förstås extra kul och man måste som sagt förstå dom. Vi hade tyckt precis likadant.

Syndabockar
Som Tottenhamsupporter funderar man på hur det kan komma sig att det går som det går. Inte helt oväntat börjar syndabockarna på plan vaskas fram och om bara de ersattes så skulle allt bli bra. Eller hur är det egentligen? Själv är jag frustrerad över sättet vi förlorar matcher eller tappar ledningar till oavgjort på. Hur laget gång på gångar tappar luften och blir ängsliga och rasar. Att då hänga dem som råkar göra det avgörande misstaget eller dem man av någon anledning fått ett ont öga till, välgrundat eller inte, känns inte riktigt konstruktivt. Vi har ett mycket större problem än så. Vi har ett förlorarlag.

Japp. Översätt gärna, ni fans av andra lag. Det blir ungefär "losers". Kom bara ihåg att det fortfarande inte är någon konst att hålla på ett lag som alltid är med i toppen. Det är nästan det enklaste som finns.

Nu är det ändå så att det inte är en naturlag att lag som inte har vinnarmentaliteten aldrig kan få den. Konsten är väl att nå dit och då kan man fundera på hur man gör det. Är det managern? Är det spelarsammansättningen? Sitter det i väggarna på klubbhuset? Är det fansen? Är det guds vilja? Det sista tror jag inte på, det näst sista tror jag kan ha en viss betydelse men inte avgörande, men de första tre borde väl kunna antas vara faktorer som spelar in i högsta grad. Så hur ser det ut hos oss?

Spelarsammansättningen
Så otroligt enkelt det hade varit att kunna säga att det är här det falerar. Jag är dock helt övertygad om att det inte är det. Vi har en spelartrupp av en kvalitet som räcker till för att kriga däruppe. Brister finns, men det rör sig främst om bredd och att täcka upp för skador på ett fåtal positioner, annars klarar vi det också. Jag är helt övertygad om att vi har en trupp av toppkvalitet. Desto mer tråkigt att de inte samlar poäng som ett topplag också.

Managern
Jag har haft ett oerhört stort förtroende för Martin Jol, men börjar bli lite försiktigt tveksam. Han är nu inne på sin tredje säsong som överstekucku och fortfarande har jag känslan av att han bygger något. Innan har det känts bra och riktigt, men nu börjar jag fundera på om det finns något mål med byggandet och experimenterandet, eller vad karln är ute efter. Lagdelar splittras och ändras när det precis börjar se samspelt ut, nya spelare får förtroende att komma in i den engelska fotbollen, men hamnar på bänken ungefär när det ska börjas till att skörda och istället kommer ett nytt ämne som ska spelas in och som säkert blir riktigt bra i många matcher i rad också i sinom tid. Bara det att jag börjar ta för givet att när "i sinom tid" kommer så tappar den spelaren platsen för ett nytt ämne.

Men framför allt undrar jag över hans förmåga att få spelarna att tro på sig själva. Det Tottenham vi sett den här säsongen gör nämligen inte det. Hur många gånger har laget inleda matcher i en annan klass än motståndarna för att sedan antingen inte kunna utnyttja lägena eller fullständigt vika ner sig och tappa poäng? Det är inga tillfälligheter utan en väldigt oroande tendens. Laget kan inte omvandla den talang och kvalitet som finns i truppen till rimliga resultat. Man viker ner sig. Man blir sämre än vad man är. Man tror inte på sig själv. Man har blivit ett förlorarlag.

Hur mycket av det är ett resultat av på det området dåligt ledarskap av Jol? Jag vet inte, men han har ett stort ansvar. Det är hans jobb att få spelarna att funka som ett lag. Som en vinnarmaskin.

Klubbhuset
Ja, det har blivit en identitet. Efter alltför många år i skuggan av den andra klubben och osexiga mittplaceringar i ligan är det frågan om ifall klubben ser sig själv som en vinnare. Att man vill tillbaks till toppen och att man satsar för att komma dit, det tror jag säkert, men tror man på det? Jag är rätt säker på att det är en annan miljö hos våra högt älskade grannar, allt från vaktmästarna till klubbledningen, där man vet att man är ett topplag och jag tror att det där är en viktig del i det hela. Hos oss inbillar jag mig att det finns mer av cynisk humor och "nästa säsong, då jävlar!"... även på plats, så att säga.

Så vad göra?
Det vore förmätet av mig att tro att jag har någon som helst chans att se exakt varför vi underpresterar som vi gör, för att förstå det tror jag man måste leva med laget under en period om man ens gör det då. Vad jag vet är att ska Spurs bli ett etablerat lag i toppen (och då menar jag att finnas med bland de stora fyra) så måste maskinen komma igång. Vinnarmaskinen. Jag har inte svaren men det är intressant att fundera lite djupare än att bara hänga en debuterande portugis för ett felbeslut i ett svårt läge och svära över allt och alla som tar på sig den vackra liljevita tröjan.

Vad jag vet är att det kan vända och att vi fortfarande är kvar i de viktigaste tävlingarna under säsongen. Ligan, FA- och UEFA-cupen. Vi kan fortfarande spela till oss en fortsättning i Europa via ligan och cuperna lever så länge vi är kvar. Framgång i rätt matcher här framöver kan vara det som krävs för att vända trenden och få spelarna och laget att känna sig som vinnare och kasta av sig det där ångestladdade och hämmade. Det kan också gå helt åt helvete, vem vet? Det är en ångestladdad säsong, men den lever än.









Fredrik Jonasson2007-02-01 20:13:00
Author

Fler artiklar om Tottenham