Innan en irriterad Robbie Keane fick lämna planen hade vi fått se en sprudlande uppvisning i totalfotboll. Backlinjen visade en orubblig pondus och nyförvärvet Richardo Rocha visade direkt att han var revanchsugen efter sitt debakel mot Arsenal i Ligacupen och tog för sig från start tillsammans med sin mittbackskollega Michael Dawson. Ytterbackarna YP Lee och Pascal Chimbonda var glödheta på sina respektive kanter och bjöd på finfina offensiva utflykter kombinerat med resolut och rejält försvarsspel. På mittfältet var hemmadominansen total och för mig blir det bara tydligare och tydligare att vi har vårt absolut bästa alternativ där i kombinationen Zokora-Jenas. Lennon var pigg på sin vänsterkant och Teemu Tainio, som jag varit lite tveksam till tidigare, var lysande idag. Inte bara för att han fungerar perfekt som back-up och stöd för innermittfältarna så att de kan gå framåt utan också för sina offensiva äventyr. I anfallet var Keane och Berbatov fullständigt lysande och hade lekstuga. Tyvärr satte domaren Graham Poll som sagt stopp för det sammarbetet efter dryga halvtimman. Utan att fördjupa mig i det hela så konstaterar jag bara helt krasst att Bolton inte skulle fått sin straff och att Keane inte skulle ha förvisats från planen.

Tre mål på dryga 20 minuter
Ja just det, innan den feldömda straffen och den dito utvisningen så hade vi fått se tre mål också. Det första kom i den elfte minuten då Keane smällde in en halv-volley stolpe in, efter att Berbatov elegant spelat fram direkt på Paul Robinsons utkast. Nummer två innehöll också en nätt framspelning till Keane av Berbatov och Jermaine Jenas sprang in returen. Då hade vi kommit fram till den 19:e minuten. Tre minuter senare kom 3-0 till efter ett mycket fint anfall som inleddes med väggspel mellan Tainio och Chimbonda, Pascal fortsatte med en härlig kantlöpning och ett perfekt pass in till Keane som hade gjort en fräck löpning som helt fick Boltonförsvaret att tappa bort honom.

Boltons jakt kom av sig direkt
Så blev det då straff och Boltons veteran Gary Speed dundrade in den. 3-1 och en man mindre och plötsligt kändes det som de kunde bli en rysare trots allt. Direkt efter det såg det också för ett kort ögonblick ut som om det skulle bli så också då Bolton visade en tendens till att börja skapa tryck mot Tottenhams mål. Det höll dock inte så länge och i slutet av halvleken hade Spurs tagit tillbaka en del av initiativet och jämnade ut bollinnehavet igen. Närmast att göra mål mellan 3-1 och halvtid var också Tottenham genom Tainio. Halvtidsvilan kom och själv ställde jag mig frågan ifall Tottenham den här gången skulle kunna genomföra en hel match utan att tappa spelet i andra halvlek. Med en man mindre mot ett så starkt lag som Bolton skulle det kunna bli en mycket obehaglig upplevelse ifall vi vek ner oss igen, även med ett tvåmålsöverläge att utgå ifrån.

Berbatov i en klass för sig
Tottenham startade andra halvan av matchen som om de hade glömt att de var en man mindre. Det var inte tal om att backa hem och försvara sig utan man fortsatte med en positiv och kreativ fotboll. Riktigt nära 4-1 var det i den 49: minuten då Berbatov trollade sig till ett lägen men Jaaskelainen kunde sträcka ut sig och göra en bra räddning. Berbatov fortsatte som sagt att briljera matchen ut och ställde till med väl så mycket besvär för Boltons försvar som två normala anfallare skulle ha gjort. Zokora dirigerade händelserna på sitt mittfält och drog på sig tuffa angrepp från de inte alltför finkänsliga Boltonspelarna som ideligen träffade ivorianens fötter och knän och övriga kroppsdelar. Didier fick också utgå i slutet av matchen efter alltför mycket stryk, men förhoppningsvis utan bestående skador.

Genomklappningen lös med sin frånvaro
Bolton vaskade fram en och annan chans men de flesta och farligaste var hemmalagets. Därför kändes det knappast som en överraskning eller orättvist när Berbatov, Malbranque och målskytten Lennon lekte in 4-1 på övertid. Tottenham genomförde andra halvlek på bästa möjliga sätt med ett disciplinerat och organiserat försvarsspel och ett sprudlande anfallsspel. Den befarade genomklappningen lös med sin frånvaro och kanske är det befogat att våga hoppas på en stark avslutning på säsongen. Som laget är formaterat nu är det mer balanserat än tidigare under säsongen och jag hoppas att Martin Jol inte börjar experimentera med det igen nu när han kommit dit. Självförtroendet har verkligen kommit tillbaka till laget och man jobbar som ett team, till skillnad från hur det såg ut i januari.

Hela laget gör en riktigt bra match idag, men ska jag ta ut tre... nej, jag tar sex spelare, så får det bli Chimbonda, YP Lee, Zokora, Tainio, Berbatov och Keane.

Nu är det tio matcher kvar och fyra poäng upp till sjätteplatsen och UEFA-cupspel även nästa säsong. Jag tror vi fixar det. Det finns så otroligt mycket att plocka ut från denna säsongs Tottenham Hotspur FC.

COYS!