Berbafoe vs Berbakeane
Tottenhams bulgariske anfallsstjärna Dimitar Berbatov har gjort en lyckad första säsong så här långt, om inte succé. 15 mål har han åstadkommit så här långt, och likaså ett ungefär lika stort antal framspelningar. Det är i sig nog så imponerande, men hans framfart har dessutom lyft anfallarna Robbie Keane och Jermain Defoe, vilket ger tränare Martin Jol problem med att ta ut laget.
Problemet i just detta sammanhanget rör ju huruvida Defoe ska spela med Berbatov eller om Keane ska få den äran. Min personliga uppfattning är att jag tycker Defoe är en bättre så kallad striker, emedan Keane är mer av en allround-begåvad forward. Keanes multifunktionalitet gör att jag också föredrar Defoe framför Keane ihop med Berbatov då jag ser det som att både Keane och Berbatov inte alls har något emot att spela med ryggen mot mål, och det känns som det blir för mycket av den varan, då jag hellre ser en djupledslöpare/avslutare tillsammans med Berbatov som förvisso både löper och avslutar bra. Berbatov har dock den nämnda tendensen att spela mycket med ryggen mot mål, och han gör det bra (men det blir inte så lyckat om hans anfallskollega uppvisar samma tendenser). Han har en fin balans och en fantastisk förmåga att liksom glida på motståndarnas tacklingar; han har en förmåga att använda sig av motståndarnas tacklingar till att antingen stödja sig mot dem när han utför svåra tekniska moment (det fantastiska första tillslaget), eller nästan som katapulter, när han behöver fart i någon riktning.
Mido missgynnad av Berbatovs form
Åter till ämnet - Jol kan tänkas gnugga geniknölarna ordentligt när han ska utse Berbatovs vapendragare från match till match. Egentligen kan han inte välja fel, om han bara väljer mellan Defoe och Keane i den rollen. Mido förtjänar bättre än att glömmas bort, men jag är så pass enkelspårig att jag tror att med Mido och Berbatov på planen så kommer vi få se två anfallare som står och skarvar pastejer från Robinson, utan att ha någon anfallspartner som ligger i startgroparna (jag vägrar använda det förkastliga ”ligga på rulle”) för att ta en djupledslöpning mot mål. Jag skulle gärna se Berbatov och Mido ihop, men min spontana känsla är att det inte kommer fungera, och när allt kommer omkring har just de två inte spelat så mycket ihop – förmodligen av en anledning.
Fler mål för Defoe
Så valet får antas kvarstå mellan Defoe och Keane. När Jol står där som åsnan mellan hötapparna har jag till att börja med konstaterat att Keane har gjort 11 mål under den här säsongen, och Defoe 14. Det är ett imponerande facit för våra anfallare. Berbatov (15 mål), Keane och Defoe har samtliga goda möjligheter att under denna säsong åstadkomma 20 mål vardera, vilket måste vara någon form av rekord, åtminstone i Tottenham. När Sergei Rebrov värvades dyrt var ambitionen att hitta just en forward som kunde göra 20 mål per säsong. Hur det gick med det vet vi, men vi vet också på ett ungefär hur få av våra forwards under dom senaste tio-tolv åren som klarat av det. Inte för att jag räknat efter men jag skulle gissa på att Ted Sheringham och Jürgen Klinsmann fixade det. Jag kan inte tänka mig att Steffen Iversen, Les Ferdinand, Chris Armstrong och Rory Allen klarade av det. Nu har vi alltså tre spelare på samma gång som alla kan fixa det.
Att välja någon av Defoe och Keane som partner till Berbatov förblir alltså svårt även om valet baseras på antalet gjorda mål, då det bara skiljer två mål mellan de två. Keanes mål-per-match-snitt är förvisso något högre än Defoes då Keane behövt 32 matcher (både som startman och inhoppare) för att göra sina 11 mål. I jämförelse har Defoe gjort sina 14 mål på 36 matcher. Det känns dock inte som en tillräckligt stor marginal för att använda det som ett argument för att påstå att någon av de två fungerar bättre med Berbatov.
Berbatov trivs med både Defoe och Keane
Jag vet inte vem Berbatov skulle välja om han fick bestämma, men om han lät statistiken välja åt honom, så kanske han skulle välja Defoe. Vid de tillfällen som Berbafoe spelat ihop så har de tillsammans gjort 18 mål, jämfört med Berbakeane som efter gårdagens match mot Bolton nu är uppe i 13 mål. Fler mål för firma Berbafoe alltså, och även om Berbatov och Defoe startat fler matcher (15) ihop än Berbatov och Keane (13) så har ändå Berbatov och Defoe ett bättre resultat sett till gjorda mål per match. Fortfarande handlar det om små marginaler, även om detta kanske är den tydligaste indikationen (eller minst otydliga) på vilket anfallspar som är mest lyckat.
Som ni märker betraktar jag Berbatov som given i en anfallskonstellation, och även om Berbafoe presterat fler mål än Berbakeane så kan det vara intressant att reflektera över i vilken av konstellationerna som Berbatov själv varit mest lyckosam i fråga om gjorda mål. Dessvärre blir ingen mycket klockare av den statistiken. När Berbatov spelat med Defoe så har han gjort sju mål, och tillsammans med Keane så är siffran precis densamma. Till Keanes fördel kan sägas det som nämndes i det föregående stycket – Berbakeane har startat färre matcher tillsammans än Berbafoe.
Som ni ser kan statistik vara värdelöst till mycket. Det finns inget klockrent samband i den statistiken som jag tittat på, som kan användas för att argumentera vare sig för eller mot Keane eller Defoe som startman bredvid Berbatov. Kanske måste vi vänja oss vid att vi nu har det riktigt bra förspänt när det gäller våra forwards i truppen. En svindlande tanke.
Uppdaterat: Ett fel hade smugit sig in i artikeln - Keane och Defoe har gjort 11 respektive 14 mål vardera, inte 14 och 16 som det tidigare stod. Det felaktiga antalet berodde på att spelarnas landslagsmål smugit sig med i statistiken.
