Birmingham - Newcastle
Fullbokade lag gör upp i derby
Det är tätt mellan matcherna nu. Dessutom är dom alla att beteckna som viktiga. Sevilla i torsdags, Chelsea imorgon (läs lördag), retur mot Sevilla nästa torsdag och så Wigan tre dagar senare är inte att beteckna som en lek precis. Med det i åtanke känns det ju dock inte helt fel att Chelsea också har en hel del kamper att fightas.
Mourinhos manskap spelade nämligen mot Valencia i onsdags, oss i morgon, retur mot Valencia på tisdag, Blackburn nästa söndag, West Ham onsdagen efter det och så Newcastle fyra dagar efter det. Tufft? Jorrå. Rimligtvis påverkar de hårda matchandet matchen imorgon, frågan är bara hur. Många kan nog tänka sig att bägge lagen försöker att spela ganska avaktande för att spara krafter, men personligen känns det inte så troligt av den enkla anledningen att det är så långt ifrån Tottenham av dags dato att göra så.
Tidig offensiv nyckeln?
Kanske ligger här också det som talar för Spurs i den här matchen. Med den bredd och erfarenhet från hårt matchande som Chelsea har är det nog inte alltför djärvt att tro att de kommer att vara fräschast och starkast i slutet av matchen. Jag håller inte heller för omöjligt att de spelar ganska försiktigt i början av matchen och kan Tottenham etablera ett tryck under första halvleken och få in en eller till och med två bollar kan det bli en riktig rysare. Samtidigt har Chelsea första matchen i FA-cupen i färskt minne och vet att de liljevita har kapaciteten att börja bra och göra mål. Det kommer att bli mycket intressant att se hur de båda coacherna har lagt upp taktiken.
Två motiverade lag
Chelsea ligger sex poäng efter Manchester United i kampen om ligasegern vilket kan vara mindre än vad man först kan tycka. En motivator som inte behöver förtydligas, de kommer att vara maximalt motiverade och allt annat vore helt oförståeligt. Vi, å andra sidan, ligger för tillfället på sjätte och sista europaplatsen. Bakom jagar Everton (ett poäng efter) och Reading (fyra poäng efter). Tittar man uppåt mot Champions League-strecket hittar man Arsenal med sju poäng mer och en match mindre spelad. Låter kanske ointagligt, men med tanke på att vi har våra grannar hemma kvar att spela så ligger det åtminstone inom rimlighetens gränser, om än knappt. I vilket fall som helst tvivlar jag på att våra krigare har svårt att förstå hur viktig den här matchen är. Det är inte en katastrof om vi förlorar den, men skulle vi lyckas med konstycket att vinna kan dörrar öppnas som vi trodde var stängda för länge sedan.
Goda förutsättningar
Det finns alltså goda förutsättningar till att vi kommer få se en laddad och bra match. Med tanke på hur säsongens tre möten mot ligatitelförsvararna sett ut så kittlar det lite i gommen på varje fotbollsälskare. Stenhård derbystämning men ändå en god stämning och två coacher som verkar respektera varandra djupt. Precis så jag tycker att derbyn ska vara när de är som bäst. Vi får bara hoppas att vi slipper de tråkiga scenerna från förra mötet då två puckon till supportrar, ett från vardera sida, sprang in på planen och det största puckot av dem båda (tyvärr under Tottenhamflagg) gav sig på Lampard.
Uppställningarna
Hur de båda lagen kommer att ställa upp känns halvt meningslöst att spekulera i och Chelsea vågar jag mig inte alls på. I Tottenham är väl några ändringar i uppställningen rimligt att vänta sig. Att Rocha går in som mittback känns uppenbart, i övrigt skulle jag tro att Zokora och Jenas får starta, eventuellt att Tainio tar Zokoras plats. Skulle inte heller trilla av stolen ifall Jol vilar Lennon och låter Ghaly, som lyckats förr mot Chelsea, ta höger yttermittfält. I anfallet kan det väl bli lite hur som helst. Känns befogat att vila både Keane och Berbatov, men jag tror knappast att både Mido och Defoe kommer att starta. Måltjyven Robinson känns i alla fall klart given mellan stolparna.
