- -
Spurs bortdömda på White Hart Lane
Sebastian Larsson gjorde kanske säsongens vackraste mål i den 92:a minuten. Det betydde att Birmingham fick med sig tre poäng från White Hart Lane efter att ha varit utspelade i 85 minuter. Söndagens förlust i Premier League var den bittraste för säsongen, med en domare i en alltför central roll och ett försvar som fortsätter att sätta käppar i hjulet för avancemang uppåt i tabellen.
I den 53:e minuten var ordningen återställd. Robbie Keane lekte in 2-1 efter att Tom Huddlestone serverat honom på guldfat. Fem minuter tidigare hade samme Keane kvitterat på straff efter att Dimitar Berbatov, friställd genom en smekande passning av Didier Zokora, blivit fälld i straffområdet. Två minuter senare sparkade Berbatov en boll i stolpen och man började fundera på hur stor den här segern skulle bli.
Strålande spel av Tottenham
Tottenham fortsatte att spela rena propagandafotbollen men i den 62:a minuten fick Birmingham för ovanlighetens skull låna bollen genom Cameron Jerome. Håglösa försvarsinsatser av Michael Dawson och Zokora innebar att Jerome tilläts att kvittera genom ett fint och välplacerat avslut.
Tottenham svarade genom att ta upp den avbrutna speldominansen och Dawson, Berbatov och Lennon var allihop på väg att ge Tottenham ledningen igen innan matchen huvudperson för andra gången i matchen bestämde sig för att spela en avgörande roll i matchen. Mina damer och herrar, låt mig presentera dagens domare, Mr Phil Dowd!
Tvärsäker domare
Herr Dowd bjöd på uppvisning redan i den 23:e minuten. Tottenham hade fram tills dess (och resterande tid av första halvlek också) dominerat matchen fullständigt med ett rörligt, underhållande och kreativt spel. För ovanlighetens skull anföll nu gästerna genom McSheffrey och den hårt pressade Younes Kaboul försökte bryta på ett taffligt sätt och McSheffrey chansade på att få straff. Domaren var tvärsäker på sin sak och brydde sig inte om att konsultera någon annan regelkunnig person, utan pekade sturskt på straffpunkten. Helt felaktigt och helt oförtjänt kunde så Birmingham ta ledningen med 0-1. Kaboul må ha spelat taffligt, men dåligt försvarsspel är inte ett skäl till att döma straff.
Så tillbaks till den 68:e minuten. Tottenham dominerade spelet, hade 17-3 i målchanser och pressade motståndarna högt i banan. Keane satte in en tackling på Fabrice Muamba, träffade bollen först och sedan motspelaren. Domare Dowd blåste i pipan, kallade till sig irländaren och visade rött kort. "No way", "inte en chans" och "lägg av". Möjligtvis gult, jag säger möjligtvis, men rött? Inte en chans i helvetet.
Spelövertaget avtog
Tottenham fortsatte att anfalla med tio man och nyss nämnde Muamba sparkade, ostraffat, ner Gareth Bale som fick ledas av planen svårt haltande. Två man kort går Tottenham på anfall igen och Jermain Defoe är ytterst nära att kunna peta in 3-2 på frisparken. Utmärkte Bale fick ersättas av Young-Pyo Lee och hemmalaget fortsatte att pressa som om det var dom som hade övertaget.
Det höll i fem minuter, sedan mattades dominansen av och de liljevita orkade inte en man kort med att föra spelet på samma sätt. Istället kunde Birmingham vaska fram ett par vassa chanser, Mika Forsell sköt i ribban innan Sebastian Larsson gjorde sitt livs mål och Birmingham kunde helt oförtjänt åka hem med tre poäng.
Phil Dowd har plockats bort från att döma i Premier League förr. Jag föreslår att så sker igen, för den mannen har inte där att göra.
Tankar efter matchen
Idag förlorade den kreativa och positiva fotbollen och det känns hårt. Jag vill ändå påstå att vi är på rätt väg och spelmässigt var detta en av de absolut bästa matcherna för säsongen. Innan Keanes utvisning gör vi två dåliga försvarsinsatser som innebär mål i baken (även om deras straff fortfarande inte borde ha tilldömts). Juande Ramos fortsätter att briljera under matcherna och att vi förlorar idag har inget med rättvisa att göra.
Vi startade matchen med 4-3-3 och det fungerade alldeles utmärkt. Ramos djärva och aktiva coachning fungerar med beröm godkänt och laget har fått en ny glöd. Dagens förlust är bitter och smakar illa, men jag är helt övertygad om att vi kommer att lämna bottenstriden bakom oss.
Det sagt så oroar försvarsspelet och jag hoppas och tror att laget jobbar på det hårt. Kaboul har det minst sagt tufft nu och jag skulle vilja se en annan lösning på hans plats ett tag. Om det innebär spelarköp i januari eller att man skolar om någon befintlig spelare som Huddlestone eller Zokora låter jag vara osagt, men jag tror att något borde hända där.
COYS!