Besiktas - Bursaspor2 - 1
Spurs förlorade mot starkt Chelsea
Trots att Chelsea hade problem med avsaknad av spelare inför dagens match, så kunde Tottenham inte ens komma nära den där första vinsten på Stamford Bridge sedan 18 år. Matchen var förvisso jämn, men Chelsea hade ständigt lite mer att säga till om.
Laguppställningen blev den förväntade, vilket först och främst innebar att Jamie O'Hara och Kevin Prince Boateng fick spela centralt på mittfältet. Ledley King verkar ha återhämtat sig fint efter matcherna han spelat och fick även han starta, tillsammans med Michael Dawson som mittbackspar.
När matchen inleddes så var det Chelsea som kändes piggast, mycket tack vara Shaun Wright-Phillips som dessutom hela tiden fram tills dess att han blev utbytt. Inledningsvis verkade även Joe Cole var på spelhumör. Tottenham saknade inte initiativ och motstånds kraft, men hade under hela matchen svårt att skapa de riktigt heta chanserna.
O'Hara och Prince Boateng som innermittfältare är en relativt orutinerad konstellation, och det är möjligt att det var det som avslöjades när Chelsea gjorde sitt första mål. Hemmalagets högerback Belletti fick bollen vid sina fötter ett par meter in på Tottenhams planhalva. Han började driva den framåt, och när O'Hara avvaktade och Prince Boateng började markera en spelare som gjorde en avledande löpning, så vad det fritt fram för Belletti att driva bollen vidare. Från 25 meter klippte han till, och även om skottet inte var helt otagbart så var det åtminstone ett fint mål. Det är lätt att vara efterklok, från tv-soffan dessutom, men hade Prince Boateng bara pressat Belletti och samtidigt bara täckt passningsvägen till den spelaren som gjorde den avledande löpningen, så hade det målet troligen inte uppstått.
Efter det målet ryckte Tottenham upp sig lite, men hade även fortsatt svårt att få något grepp om matchen. Bollinnehav saknades inte, men den normalt farliga anfallsduon Dimitar Berbatov och Robbie Keane hölls mycket effektivt under kontroll av Chelsea. Första halvlek kan sammanfattas som livlig men ändå rätt så chansfattig.
Andra halvlek påminde mycket om första, där båda lagen turades om att ha bollen, men hade svårt att skapa mer än ett par chanser. Chelsea var de som var absolut närmast att göra mål, med bland annat ett ribbskott från Chelseas debuterande nyförvärv Nicholas Anelka, och två fina räddningar från den som allt mer verkar vara Tottenhams nye förstemålvakt - Radek Cerny. I 81:a minuten lyckas dock Chelsea få in 2-0-målet bakom Cerny, genom Shaun Wright-Phillips och därefter var Tottenham egentligen aldrig nära.
De svenska TV-kommentatorerna sammanfattade det bra när de enkelt konstaterade att Chelsea var bättre på varje position. Det kändes även, och det har jag upplevt förut, att Tottenhams spelare ofta har väldigt nära till frustrationsuttryck. Berbatov har sin klassiska rörelse när han sträcker ut armarna längs med kroppen och liksom hoppar till. Vet ni inte vad jag menar så går den att skåda på vilken knatte-match som helst. Men i sammanhanget är det inte rättvist att bara hänga ut Berbatov. Det är för mycket tjafs emellanåt och det tar energi.
Många menar att det behövs en sådan attityd i ett lag, och att det var så spelare som Roy Keane fungerade för Manchester United. Dock fanns det en i sammanhanget viktig skillnad i den gruppen jämfört med dagens Tottenham, eftersom Keane, och ett par spelare till, var självskrivna ledargestalter. Det saknas i Tottenham, och jag tror det är en väldigt avgörande brist. Ledley King är en fin ledare, men för snäll, och för sällan frisk för att kunna stämpla sin auktoritet i gruppen. För att utvecklas vidare behöver laget en ledare på planen som kan läxa upp Pascal Chimbonda när han joggar hem efter att ha tappat bollen på offensiv planhalva, eller när Adel Taarabt håller på att kosta laget kontringsmål i baken efter en av sina misslyckade dribblingsräder. Det saknas idag, och jag tror att det är därför vi ser spelare som bemöter kritik med en jargong som innebär "vem är du att säga till mig hur jag ska spela?". Kan Spurs bara lägga den attityden åt sidan, så kanske, kanske, kan man hota Chelsea ännu mer i framtiden.