Spurs värvningsorganisation - hög nördfaktor
Tottenham är idag en ekonomiskt välmående klubb som trots det sportsliga bakslaget den här säsongen har höga ambitioner för framtiden. En viktig del i utvecklingen är köp av nya spelare. Spurs har i Daniel Levy en ordförande som har byggt upp en organisation och en ekonomisk grund som ska ge Tottenham de spelare man behöver för att kunna ta nästa steg.
Januari månads transferfönster håller så sakteliga på att slå igen och visst kom det några nya spelare även denna gång. Egentligen behöver vi inte bry oss om vilka personer som gör vad för att möjliggöra övergångar, men det är ändå intressant att reda ut för oss som lever med Spurs. Det finns ett antal nyckelaktörer att hålla koll på inom Tottenhams organisation, och har man bara grepp om deras roller blir det genast lättare att förstå hur fotbollsklubben Tottenham Hotspur fungerar.
Ägarna och pengarna
Tottenham är ett aktiebolag, och den största ägaren är ENIC med 82 procent av aktierna. Den väldigt rika affärsmannen Joe Lewis äger ungefär 70 procent av ENIC, och därmed över hälften av klubben. De resterande 30 procenten av ENIC ägs av Tottenhams ordförande Daniel Levy. Det är Levy som driver Tottenham, men han måste göra det på ett sätt som Lewis accepterar.
Levy är Tottenham-supporter sedan barnsben, men han har inga ambitioner att själv lägga sig i sportsliga beslut. Han är antagligen Premier Leagues bäst utbildade ordförande och han har en riktigt fin titel från Cambridge University. Utöver att vara ordförande i Tottenham har han hand om uppdrag som får Spurs att framstå som ett ganska litet projekt. Han är alltså en tungviktare när det rör sig om att driva kommersiella företag, och han är därmed extremt medveten om hur man sköter ekonomin. Många förundras över hur en klubb som Tottenham kan köpa så många dyra spelare trots att laget aldrig har spelat i Champions League. Detta beror på att Levy är ytterst professionell och vet hur man gör goda affärer. Ett exempel på detta är att Tottenham på något märkligt sätt har lyckats knyta till sig en tröjsponsor som ger pengar i klass med det absoluta toppskiktet i fotbollsvärlden.
Under Levys styre har Spurs förvandlats från en klubb som ständigt behövde be ägarna om extra pengar för det minsta lilla, till en klubb som mår riktigt bra och är ekonomiskt självförsörjande. Levy tar under inga som helst omständigheter några beslut som äventyrar klubbens framtid, eftersom detta skulle förstöra den ekonomiska investering som Tottenham i grund och botten handlar om för ENIC:s del. Tottenhams aktiekurs har gått starkt uppåt de senaste åren, och bedömare är överens om att Lewis och ENIC inte är främmande för att sälja när rätt bud kommer.
Att Levy kan sin sak råder det inga tvivel om. Men bara för att Levy är bra på ekonomi betyder det inte att han är snål. Istället är Tottenham en av de klubbar som har spenderat absolut mest pengar på nyförvärv de senaste åren. Detta gör man alltså utan tillskott från ägarna. Investeringarna är möjliga eftersom klubben sköts oerhört professionellt och genererar en stor vinst. Levy vet att det finns ett samband mellan sportsliga framgångar och ekonomiska framgångar. För att få ut så mycket som möjligt av den ekonomiska investering som Tottenham är för ENIC behöver klubben nå resultat på planen. För att göra så är det nödvändigt att köpa spelare som gör laget bättre. Eftersom Levy är medveten om hur fotbollen fungerar hetsar han inte upp sig över enskilda felinvesteringar. Han vet att vissa spelarköp inte kommer att vara lyckade, men för att klubben som helhet ska drivas framåt är det sådant som han accepterar. Det är inte hans sak att ta sportsliga beslut, utan han har tillsatt andra att göra detta åt honom och när något går fel är det inget som han skulle få för sig att kritisera eftersom det inte är något som stör den långsiktiga planen.
Vem gör vad vid spelarköp
När Tottenham ska köpa spelare är Levys uppgift att ta hand om de ekonomiska aspekterna. Det är han som avgör om klubben har råd att köpa spelare och det är han som håller koll på om löneanspråken ligger inom budgeten. Det är noga reglerat hur stor andel av omsättningen som Tottenham får betala ut i löner. Eftersom Tottenham omsätter mycket mer än de andra lagen efter topp fyra tvingas övriga lag som strävar uppåt att spendera ohälsosamma andelar av omsättningen för att kunna konkurrera ut Tottenham genom att erbjuda högre löner. För att detta ska fungera krävs det en ägare som pumpar in pengar i klubben, vilket knappast någon ägare kan anse vara hållbart över längre tid. Tottenhams budget rymmer både nya spelarköp och spelare som kräver hög lön. Om rätt spelare dyker upp kan Levy genomföra stora köp redan under januaris slutskede utan att äventyra ekonomin.
Utöver Tottenhams ägare finns det tre andra personer som har viktiga roller när Tottenham ska köpa spelare. Huvudtränaren Juande Ramos, sportchefen Damien Comolli och klubbsekreteraren John Alexander är alla aktiva när Tottenham ska agera på spelarmarknaden. Den sistnämnda han har inget med det sportsliga att göra, utan hans uppgift är att sköta pappersarbetet och de juridiska frågorna men det är bra att ha koll på honom eftersom han alltid finns på plats när det börjar dra ihop sig.
Comolli har titeln sporting director vilket innebär flera olika sysslor. Han ansvarar bland annat för scoutingverksamheten. Till sin hjälp har han massvis av folk som har som uppdrag att granska mindre regioner, och ska hålla koll på såväl unga talanger som äldre spelare. Comolli sätter samman den information som scoutingverksamheten ger för att på så sätt hjälpa Ramos att hitta intressanta spelare för a-truppen. Comolli är även den som tar kontakt med andra klubbar och agenter när Tottenham ska inleda förhandlingar för att se om det finns en möjlighet att knyta till sig spelare. Det är sedan Levy som sköter de ekonomiska förhandlingarna. Comolli själv ansvarar för rekryteringar till akademin, där Levy och Alexander sköter sina uppgifter på samma sätt som vid nyförvärv till a-truppen.
Ramos bestämmer vilka spelare som får tillträde till a-truppen. Han kan plocka in spelare från de egna leden och han har rätt att stoppa rekryteringar om han inte vill ha någon spelare som Tottenham har möjlighet att köpa. Huvudtränaren är också den som bestämmer över vilka spelare som ska säljas. Det är inte Tottenhams affärsidé att göra vinst på spelarhandel i a-truppen, men kommer man till ett läge där man inte kan behålla en spelare är det oftast bättre att sälja än att låta spelaren gå gratis. Exempelvis såldes Michael Carrick först efter att Martin Jol hade gett klartecken till detta, och försäljningen ägde inte rum för att Tottenham behövde pengarna utan för att det hade varit korkat att inte sälja när Carrick tydligt hade gjort klart att han inte skulle skriva på något nytt kontrakt.
Resurser finns om rätt spelare vill komma
Aktörerna ovan utgör en kommitté som diskuterar nyförvärv där Levy tar hand om det ekonomiska, Alexander ser över det juridiska, Ramos beslutar över det sportsliga för a-truppen och Comolli presenterar olika alternativ om Ramos behöver hjälp med förslag på spelare (exempelvis om Tottenham inte kan få de spelare som är Ramos förstaval). Men ingen spelare når a-truppen utan att Ramos är med på det vilket är viktigt att komma ihåg eftersom medieuppgifter ofta felaktigt gör gällande att det skulle vara Comolli som bestämmer över vilka som kommer till Spurs.
Tottenham går inte in i ett transferfönster där man beslutat att det finns en viss summa som ska spenderas. På samma sätt som man inte behåller spelare bara för att man har råd att göra det trots att de inte är intressanta för klubben så köper man inte spelare bara för att man har råd. Spurs största problem är inte att man inte har resurserna att köpa spelarna som ska föra klubben till nästa nivå. Problemet är att lyckas övertyga spelarna om att Tottenham är rätt klubb att gå till samt att få stjärnor som Carrick och Berbatov att tro på en framtid i klubben. Genom att Spurs nu har Ramos som tränare hoppas man att det ska bli lite lättare att få toppspelare att skriva på och på så sätt bygga ett lag som når Champions League i ett första skede och ännu högre höjder på sikt.