Antalyaspor - Adanaspor1 - 0
Mållöst på Goodison
Efter att Liverpool förlorat mot West Ham (efter en fin prestation av Fredrik Ljungberg som ledde fram till den avgörande straffen på övertid) hade Everton ett gyllene läge att dra ifrån i kampen om fjärdeplatsen i ligan. Seger mot Tottenham skulle ge dem fem poängs försprång, men det satte Spurs, och framför allt debuterande mittbacksjätten Jonathan Woodgate, stopp för.
0-0 slutade matchen efter en match som kommentatorerna (då matchen inte TV-sändes i Sverige fick man förlita sig på Internets oändliga möjligheter, vilket i alla fall genererade en stunds tittande men mestadels lyssnande) närmast kunde beskriva som ett schackparti. Enligt Rams var det en välspelad match där båda lagen gick för seger, något som mängden målchanser dock talar emot.
Första halvlek
Det var Everton som inledde bäst. Man saknade Yakubu på topp men det var hans ersättare Victor Anichebe som ställde till flest problem för bortalaget i inledningen. Anichebes anfallskollega Johnson var också inblandad i Evertons anfall som ofta iscensattes av den finurlige spanjoren Arteta. Tottenhams försvar, för dagen med debuterande Jonathan Woodgate bredvid Tom Huddlestone (kan kapten King verkligen bara spela var tredje match?!?) i mittförsvaret, unge Chris Gunter (hans första match från start i Spurströjan) till vänster och Pascal Chimbonda till höger, spelade dock stabilt inledningsvis, även om Huddlestone hade vissa problem att få kontroll på kvicke Anichebe. I Tottenham saknades också Teemu Tainio efter två fina insatser mot Manchester United och Arsenal, vilket innebar att O’Hara fick ta steget upp från vänsterback till central mittfältare igen.
Tottenhams anfall begränsades till sporadiska raider av Aaron Lennon och Steed Malbranque på kanterna. Jermaine Jenas – som var så strålande mot Arsenal – orkade inte fylla på i omställningarna på samma sätt som mot Arsenal, vilket gjorde att Dimitar Berbatov och Robbie Keane allt som oftast blev isolerade bland Evertonbackarna. Matchens första riktiga chans uppstår istället efter en halvtimma på andra sidan planen, där Arteta sticker in bollen till Johnson som sprungit sig fri från Huddlestones bevakning och fri med Radek Cerny försöker skjuta under den utspringande målvakten. Cerny klarar dock snyggt och Woodgate kan rensa undan returen. Resten av halvleken domineras spelmässigt av Everton och under en dryg halvminut får Spursspelarna inte ut bollen ur eget straffområde. Johnson, Arteta, Anichebe och Baines prövar alla lyckan, innan Johnson ramlar i straffområdet efter en tackling från Huddlestone. Domaren friar men både publik, kommentatorer och jag själv är övertygade om att det nog borde ha blåsts av, men reprisen visar att Johnson snarare ramlar över sitt eget ben och att Huddlestones tackling knappt träffar Evertonanfallaren. Lennons snabbhet är det enda Tottenham förlitar sig på i anfallsväg men defensivt har Spurs, med undantag för en 5-10-minutersperiod i slutet av halvleken, sett ovanligt bekväma ut.
Andra Halvlek
Andra halvlek inleds ungefär som den första slutade. Everton skapar ett tidigt tryck och Arteta skjuter straxt utanför från snäv vinkel efter bara ett par minuter. Efter några minuter jämnas matchen ut och Spurs tar över mer och mer. Evertons ork verkar tryta förvånandsvärt tidigt och med undantag av ett fint Johnsonläge efter 58 minuter så kan Tottenham relativt enkelt rulla runt bollen på offensiv planhalva – dock utan att skapa några riktigt klara målchanser. Tottenham byter in Kevin Prince Boateng, som tidigare under dagen ryktades vara på väg till Aston Villa innan januaris slut, på Chris Gunters (som dock gjorde en bra match) bekostnad. O’Hara flyttas ner som vänsterback och Tottenhams mittfält ser starkare ut. Everton backar hem rejält men förutom ett par hörnor runt den 70:e minuten lyckas Spurs inte generera några farligheter ur det kraftiga bollinnehavet. Lennon hotar dock ständigt ute till höger och ett inlägg når Berbatov, som dock inte får någon riktigt kraft i nicken och Howard i Evertons mål kan lätt plocka ner bollen. Keane lyckas nicka vidare ett par långbollar till Berbatov, men bulgaren kommer aldrig riktigt till avslut. Malbranque faller mot Lescotts utsträckta fot i Evertons straffområde i 89:e minuten, men lika enkelt faller inte domaren, som kanske borde gett fransmannen en varning. Everton får en hörna på övertid men de sista minuterna är spelet ändå förlagt kring Evertons straffområde.
Slutsignalen ljuder och 0-0 är ett resultat som inget av lagen bör vara särskilt missnöjda med. Ramos kan vara nöjd över att laget hållit nollan på bortaplan och att Jonathan Woodgate direkt visade varför Spurs betalat ca 100 miljoner kronor för honom. Evertontränare David Moyes kan, sett till chanserna i första halvlek, gräma sig något över att man inte lyckades få in bollen i mål, men bör samtidigt vara tacksam att hans lags nästan konstigt defensiva spel i andra halvlek inte resulterade i ett Tottenhammål. Everton drar ändå ifrån Liverpool och håller jämna steg med Manchester City som bara fick 1-1 borta mot Derby. Tottenham saknade spets framåt men visade samtidigt att man börjar forma en backlinje av samma klass som anfallslinjen.
Nu ser vi framemot Manchester United på White Hart Lane på lördag - kanske med Ledley King och Jonathan Woodgate som mittbackspar?
