Arsenal Tula - Rubin Kazan1 - 0
Spurs avslutade med förlust
Säsongens sista 90 minuter blev föga överraskande en ganska avslagen historia. Visserligen bjöds det stundtals på ett rätt hyggligt spel, men tändningen och känslan av att det fanns något att spela för infann sig aldrig. Förutom för en strålande spanjor med rekord i siktet.
Fernando Torres hade en lyckad eftermiddag på besök i norra London. Speciellt lyckad var den under några minuter halvägs in i andra halvleken. Först nicktouchade han fram stilikonen Andriy Voronin till 0-1 och sedan hade han lekstuga med Michael Dawson innan han retfullt enkelt petade bollen förbi Radek Cerny och så var det 0-2 och avgjort. Tack för kaffet.
Dimitar i fokus
Solen sken och publiken var glad. När lagen äntrade White Hart Lane var det mer avslutningskänsla än match i luften. Kamerorna zoomade in spelare som ryktas lämna klubbarna i allmänhet och Dimitar Berbatov i synnerhet. En blick mot publiken, ett leende mot en medspelare och en publikfriande klack - allt tolkades som tecken på att det här var bulgarens sista match som liljevit. Något som som assisterande managern Gustavo Poyet kommenterade med ett "jag vinkade också till publiken och jag ska vara kvar till hösten vad jag vet" efter matchen.
Inte det vanliga "flowet"
Spurs startade inte något vidare, utan att egentligen vara direkt dåliga. Även om resultaten varit bleka på sistone har det funnits ett härligt flow i passningsspelet och bra rörlighet. Nu hade man långa perioder utan boll, men samtidigt lät man inte Liverpool omsätta sitt innehav till chanser i någon större utsträckning. Efter tio minuter kom första riktiga skottet då Voronin drog till, men det var inga problem för Cerny att rädda den, även om han överdrev och fick till en rejält tv-mässig insats.
Efter dryga 20 minuter hade hemmalaget en bra period och fick lite tryck, speciellt under en sekvens med tre hörnor i snabb följd. Reina i Liverpoolmålet fick visa varför han anses vara bäst i ligan på Berbatovs försök att nicka in bollen och Jonathan Woodgate tvingade gästernas målvakt till en ny räddning på den påföljande hörnsparken. Snart hade Liverpool tagit över taktpinnen igen, men fick inte till några klara chanser under resterande del av första halvleken.
Litet hemmatryck
Inför andra halvan gjorde Juande Ramos två byten för att få igång mittfältet. Jamie O'Hara och Jermaine Jenas fick lämna till Teemu Tainio och Tom Huddlestones fördel. Innan första minuten var spelad hann också Steven Gerrard med att fult stämpla Didier Zokora och jag tror att Juande för en kort stund förbannade sitt beslut att byta in sina två mittfältare på bänken så tidigt. Zokora kom dock snabbt in och Spurs kunde fortsätta spela med tänkt manskap.
I 50:e minuten spelade Gerrard fram Torres med öppnande passning men Cerny lyckades på något märkligt vis med en ypperlig benparad, fast det såg ut som han kastat sig för tidigt. Trots det såg det för en period ut som att Tottenham fått ett visst övertag. Steed Malbranque slog en passning till Robbie Keane som sköt strax utanför. Ett skott som dessutom Tainio inte var alltför långt ifrån att nå och styra in och vi började skönja ett litet hemmatryck.
Torres magnifik
Så kom 0-1 som följdes av en bra chans för Berbatov vars skott tvingade Reina att åter igen visa sig på styva linan. Sedan var det Torres show och god natt. I och med det målet är spanjoren den utlänning som gjort flest mål under sin första säsong i Premier Leagues historia. Imponerande och jag tror nog att han kommer att vara en stor spelare under många säsonger till. Kanske har vi inte ens sett hans fulla potential.
Sedan följde en intensiv Liverpoolpress och förutom att Torres prickade ribban med en läcker lobb, var Alan Hutton närmast att utöka gästernas ledning med ett spektakulärt självmål. Cerny gjorde dock en riktigt högklassig räddning på den fadäsen och räddade Huttons heder.
Berbatov hyllade publiken
I slutet av matchen klev Benayoun fram och höll på att hamna i målprotokollet två gånger om. Första gången hindrade Cerny honom med en fin räddning och andra gången försökte israelen klacka in ett friläge. Allt för publiken. Tyvärr för honom gick bollen utanför.
Sen var det slut och hemmalaget sprang ett varv runt planen. Berbatov gjorde som alla andra och vinkade och visade sin uppskattning för White At Harts publik. Frågan är alltså om det var ett farväl vi såg.
Säsongens sista omdömen
Bäst i hemmalaget var ännu en gång Jonathan Woodgate. Nyförvärvet från januari har vunnit allas hjärtan och det står utom allt tvivel att han kommer bli en central kugge nästa säsong. Ja, om hans forna skadebekymmer inte gör sig gällande igen förstås. Cerny förtjänar också ett omnämnande i det som verkar ha varit hans avskedsmatch och jag tycker dessutom att Gilberto gjorde det mesta rätt. Kanske är det så att brassen kommer ha en större roll i ett framtida Tottenham än vad vi tror?
Nu väntar en hisnande silly season och sen börjar ligakarusellen om igen. Och ni vet vad vi brukar säga:
Nästa säsong, då jävlar!
