Intervju med Erik Niva:<br> "Berbatov en förvärrad Anelka" — *Erik Niva - fantastisk skribent och hängiven Spurssupporter.*

Intervju med Erik Niva:
"Berbatov en förvärrad Anelka"

Erik Niva har aldrig gjort någon hemlighet av att Spurs är laget i hans hjärta. Vad är fel i klubben och vad skulle han själv göra i Daniel Levys ställe?

Först och främst: Hur kommer det sig att du blev Spurssupporter och vilken spelare föll du för i tidig ålder? Vi är ju ungefär lika gamla och jag minns hur jag i lågstadiet satte "Clive Allen" som mitt namn när man skulle skriva sitt namn och placera på ett dubbelvikt papper på skolbänken.
– Det jag kommer ihåg är att jag såg någon ligamatch på Tipsextra, och att det måste ha varit 1984 eller –85. Jag är tror att vi vann med 3-0, och jag är någorlunda säker på att Nico Claesen chippade in sista målet efter att ha gjort en inbrytning från höger. Dagen efter var jag Spurs-supporter. När jag försöker fundera kring varför fastnar jag alltid vid förklaringen om att Spurs skiljde ut sig från ett engelskt 80-tal som annars var rätt…jämntjockt. Alla lag hade röda tröjor – vi hade vita. Alla lag hade City, United eller möjligen Rovers – vi hette Hotspur. Alla mittfältare såg ut som Steve McMahon – medan vi hade Hoddle och Waddle och hela deras hårsvall. Vi var helt enkelt The Famous Tottenham Hotspur, och även om jag inte kunnat förklara det som sexåring så tror jag att den där Glory-Glory-glamouren smittade av sig lite på mig redan då.

Vi Spurssupportrar är knappast ensamma om att efter varje säsongsavslutning yttra frasen "Nästa år..." Men denna säsong kände jag att vi på allvar kunde utmana Arsenal eller Liverpool om en Champions League-plats. Vad hade du för förhoppning på laget inför säsongen?
- Just så – att vi ”på allvar skulle utmana”, snarare än att vi verkligen skulle ta den där CL-platsen. Nu vet jag ju bättre. Nu tar jag en 17:e plats rätt av om nu någon skulle få för sig att erbjuda den. Men med det sagt är vi ändå Spurs – så a decent Cup run och a few European adventures kräver jag jävlar i mig också.

När jag intervjuade Torbjörn Nilsson, som oväntat visade sig vara Spurssupporter, så frågade jag hur han kände inför Berbatov och hans eventuella flytt. Nilsson gillade inte alls bulgarens attityd och hans sätt att agera på planen och "Totte" verkade inte ha några problem med att Spurs skulle tappa honom. Hur ser du själv på Berbatovsagan, nu då han har lämnat "oss" sedan en tid tillbaka?
- Det går väl inte att se på den på något annat sätt? Jag tror att 99 procent av alla fotbollsintresserade – oavsett klubbfärger – tycker att Berbatov skötte den här historien uselt, på ett sätt som vi inte sett sedan Sulzeer. Men det är ju något konstigt med killen. Jag trodde verkligen att han skulle anstränga sig för att bygga upp en engagerad fasad under sitt första halvår i Manu – men han orkar ju inte bry sig om att låtsas där heller. Han släntrar omkring, är allmänt ointresserad och fortsätter envist vägra att maximera sin talang. Jag vete fan vad det är med hans psyke. Redan som 20-åring fick han ju chansen att hoppa in i Champions League-finalen för Leverkusen, men i intervjuer efteråt har han berättat att han var sur över att inte fått starta – och därför struntade totalt i hur det gick för honom själv eller Leverkusen. En förvärrad Nicolas Anelka.

Robbie Keane då? Känner du någon bitterhet inför hans val att byta upp sig till Liverpool?
- Ja, absolut. Även om han inte alls skötte sig lika illa som Berbatov tycker jag att hela den här Lex-Teddy Sheringham-charaden om att Liverpool skulle vara hans boyhood club är helt onödig. Alla vet att Robbie Keane höll på Celtic som ung grabb, och att hans intresse för Liverpool var någonstans mellan begränsat och obefintligt. Han flyttade för att han ville spela Champions League-fotboll. Det var ju jävligt sorgligt att han kände att han inte skulle få chansen till det i Spurs – även om tiden har givit honom rätt – men han hade inte behövt försöka dölja det bakom rökridåer. Det har fläckat ner minnet av en spelare som annars var på god väg att spela sig till legendstatus.

Juande Ramos får utstå en hel del kritik i England efter Tottenhams svaga säsongsstart. Den enkla förklaringen till säsonginledningen är att Spurs sålt Defoe, Berbatov och Keane under 2008. Men är inte den förklaringen lite lättvindig? Dolde inte våra grymma anfallare ett uselt försvar?
- Den förklaringen är absolut lättvindig, även om jag inte ställer upp på den där teorin om att anfallarna skulle dolt försvarets brister. Vi är usla just nu för att vi har en trupp som är totalt obalanserad – och fullständigt ovan vid att spela med varandra och i Premier League. Jag blev smått chockad när jag tittade igenom 5-1- videon häromdagen. TIO av de spelarna som bidrog till vår största triumf i mannaminne har nu lämnat klubben, ett drygt halvår senare. När vi säger att vi börjat om från noll igen så överdriver vi inte – och en sådan total helrenovering var verkligen inte befogad.

Hur tycker du att nyförvärven har skött sig hittills? Är det någon du fastnat för och är det någon som du redan nu är skeptisk till?
- Gomes har varit bra, trots Aston Villa och utrusningen mot Wisla. Egentligen är jag väl orolig för alla andra. Modric hade fungerat utmärkt i ett bollspelande, fungerande lag – ja, typ Arsenal – men kommer aldrig att lyfta ett klickande lag ur sina problem. Corluka och Pavljutjenko har båda stora problem med tempot, och det är ju mer eller mindre den allra viktigaste egenskapen för att verkligen lyckas i Premier League. Bentley är också lite för seg för sitt eget bästa, och ska han komma undan med det får han fan i mig lov att återupptäcka sin förmåga att slå till bollen ordentligt. Dos Santos är väldigt ofärdig. Frazier Campbell är inte ens vår jävla spelare.

Till sist: om du fick ersätta Daniel Levy i dag, vad skulle du då göra både på kort och lång sikt?
– Pust och suck. Jag vet fan inte – och det är nog första gången som saker och ting gått så långt att så mycket är fel i klubben att jag inte längre har några klara teorier om hur de ska ställas rätt. Jag skulle givetvis sparka Comoli, och sedan fundera igenom sportchefsmodellen ytterligare några varv. Men avskaffa den? Fan vet, då är ju de senaste fem åren helt bortkastade. Jag skulle inte ha någon som helst aning om vad Juande Ramos egentligen gick för, så jag hade väl fått lov att ta reda på det.

JAG SKULLE EN GÅNG FÖR ALLA GE MIG FAN PÅ ATT LÖSA ARENAFRÅGAN, för annars har vi en än mer obefintlig möjlighet att utmana de stora på sikt. Och fan vet om jag inte hade rannsakat mig själv och min egen roll väldigt noga – och allvarligt övervägt möjligheten att resignera totalt inför fotbollens hyperkapitalism och börjat ragga nya investerare i Mellanöstern. För så fungerar ju sorgligt nog fotbollen för både oss och alla nuförtiden – ska vi någon gång ha en chans att spela om de allra största bucklorna framöver så är spelarvärvningar och tränarrekryteringar i praktiken extremt sekundärt. Det är i stort sett enbart en investering i mångmiljardklassen som kan lyfta oss dit.