Wembley har aldrig varit så frånstötande
Det var ett till synes slaget Tottenham som med minuter kvar av förlängningen lyckades ta sig till Wembley på ett riktigt ovärdigt sätt. Spurs hade 4-1 att spela på efter det första mötet, men det var inte tillräckligt för att hålla undan för Burnley. I matchens 118:e minut vände dock Roman Pavlyuchenko utslagning till avancemang, och nu väntar Manchester United i finalen.
Efter att Tottenham vunnit den första semifinalmatchen med 4-1 kändes finalplatsen säkrad redan innan onsdagens returmatch var spelad. Burnley lyckades dock ta dubbelmötet till förlängning, och väl där hade man fördel av bortamål vilket betydde att laget skulle nå Wembley om resultatet stod sig. Spurs skapade egentligen ingenting, men med bara ett par minuter kvar att spela dök chansen upp och Roman Pavlyuchenko gjorde inget misstag. Spurs är i Ligacupfinal mot Manchester United, men Tottenhams supportrar har nog svårt att känna den är riktiga glädjen.
Många felbeslut av Redknapp
Om man har med sig 4-1 från den första semifinalen ska det inte gå att missa finalen. Visst kan man prata om underskattning då Burnley hör hemma i Championchip, men det är att göra det för enkelt för sig. Tottenham tog kampen. David Bentley gick in stenhårt i en tackling och fick gult kort. Jamie O’Hara offrade sig på samma sätt. Didier Zokora, Michael Dawson, Jonathan Woodgate, alla visade att här skulle det smälla.
Harry Redknapp hade nått ut med budskapet. Det var 451 som gällde, tillknäppt skulle det vara. Tottenhams spelare låg på rätt sida, krigade och gjorde det jobbigt att spela sig fram till Ben Alnwick som debuterade i målet. Problemet var bara att Spurs lät motståndarna flytta fram utan att behöva tänka nämnvärt på defensiven. Det taktiska geniet Redknapp spelade Jermain Defoe som ensam anfallare. Bakom honom fanns Luka Modric. På kanterna höll O’Hara och Bentley till. Småttingarna fick knappt fast en boll. Burnley kunde istället trycka tillbaka Spurs, och anfallen avlöste varandra. Tottenham hamnade i ett mentalt läge där laget bara kunde förlora.
Tillslut kom även målen. Redknapps drag att spela Alnwick istället för Cesar Sanchez var lika smart som hans taktiska upplägg. Vid Burnleys första mål hoppade han på klassiskt Paul Robinson-manér rakt upp i luften precis när Robbie Blake slog frisparken, och nådde mark alldeles för sent för att hinna reagera i tid. Det andra målet skulle dröja en aning, men när Blake tog sig förbi lite väl enkelt på Spurs högerkant och spelade in bollen hårt efter marken till Chris McCann var Alnwick chanslös. Men vid målet som tog matchen till förlängning var den unga målvakten åter snett ute. En frispark lyftes in i boxen och Alnwick misslyckades med försöket att greppa bollen som istället gick till Jay Rodriguez som förvaltade bjudningen.
Spurs hade svårt även i förlängningen
Burnley hade gjort det omöjliga. Tagit matchen till förlängning. Men faktum är att det inte alls var långt borta med ett avgörande för hemmalaget efter det tredje målet. Nu blev det inte så, men Burnley behövde bara spela 0-0 under de 2x15 minuter som återstod för att nå finalen. Det var i detta skede två kraftlösa lag som ställdes mot varandra, men Burnley hade total kontroll. Tottenham behövde ett mål men man fyllde inte på, och även om Adel Taarabt gjorde ett spännande inhopp undrar man varför inte Giovani dos Santos fick chansen. Nu redde Spurs ändå upp det hela tillslut, men Pavlyuchenkos sena och Defoes ännu senare mål kom ologiskt. I en rättvis värld hade Burnley nått Wembley.
Mål: 1-0 Blake (34), 2-0 McCann (73), 3-0 Rodriguez (88), 3-1 Pavlyuchenko (118), 3-2 Defoe (120)
Spurs lag:
Alnwick,
Gunter (Taarabt 95), Woodgate, Dawson, Assou-Ekotto,
Bentley, Zokora, Huddlestone, O'Hara (Bale 62),
Modric (Pavlyuchenko 65),
Defoe.
Burnleys lag:
Jensen, Alexander, Duff, Carlisle, Jordan (Kalvenes 39), Elliott, Eagles, Gudjonsson (Rodriguez 81), McCann, Blake, Paterson (Akinbiyi 100).
