Mitt första besök på White Hart Lane
Det första besöket på favoritlagets arena är självklart speciellt. För en utlandssupporter som fått vänta alldeles för länge på att få se laget i verkligheten kan det bli en närmast religiös upplevelse att bara befinna sig i rätt stadsdel. Det här är Miska Aaltos historia.
Jag bokade resan genom sportresebyrån BEResor som jag gärna rekommenderar. Jag valde två extra nätter eftersom jag bara varit i London en gång innan och det var 1997, så jag ville ha tid till att kolla in staden lite också. Jag började hålla på Tottenham 1998 så jag hade aldrig varit ens i norra London innan.
Torsdag 22/10-2009
Hade svårt att somna på natten innan då tankarna bara rusade genom huvudet och alla förväntningar om hur mäktigt det skulle bli. Vaknade i alla fall och intog min vanliga frukost på två koppar kaffe och en cigarett. Jag hade bokat flyget genom Ryanair, något som skulle visa sig ha otur i mina förberedelser. Ringde efter taxi tidigt för jag ville sitta i flygplatsbaren och dricka några öl och komma i bra stämning. När taxin (en chaufför, Resat, som jag kände sen innan så vi hade bra samtal hela resan) var nära Landvetter flygplats så frågar Resat mig om vilket bolag jag reser med och när han får svaret så säger han att Ryanair bara flyger genom Säve flygplats (numera Gothenburg City Airport) och vi får vända tillbaka och köra till andra sidan av staden. Tur i oturen att jag åkte tidigt, otur att jag får betala 500 spänn extra. Jag visste inte om att det ens flyger vanliga plan från Säve så hur kunde jag veta det? Lite surt men jag hade med mig en extra buffert ifall något oväntat skulle hända så det var ingen katastrof. Väl på flygplatsen sätter jag mig ner med min nyinköpta Offside-tidning, mp3 spelaren full med bra musik och en stor stark. Väntan på att flyget ska gå tar en evighet känns det som. Väl på planet hamnar jag bredvid två killar som ska se någon NFL-match i London, Patriots mot något annat lag. Är inte direkt intresserad av NFL så vi får slut på samtalsämnen ganska snabbt och jag återgår till att läsa om David Elms övergång till Fulham, intressant läsning och jag hoppas Elm lyckas i London (när jag skriver detta så har Elm gjort sitt första mål för Fulham och verkar i alla fall lyckas lite bättre än experterna trodde). När jag landar i Stansted så har hungern tagit över och jag köper en double cheese burger på flygplatsens Burger King. Förvånad att burgaren är typ två gånger större än i Sverige. Och ingen vitlöksmajonäs finns det heller till pommesen, lite irriterande. Köper en tur och retur biljett med Stansted-expressen och hoppar på. När tåget stannar vid stationen Tottenham Hale så får jag gåshud bara av att se skylten med Tottenham på, jag är på för mig helig mark. Jämför hur en muslim känner sig när han eller hon tar sig till Mecka för första gången och du är nära av att veta hur jag känner mig. Resan till Liverpool street station tar en stund och jag lyssnar på massa bra musik och sneglar till och från på en vacker tjej som sitter mittemot. Mitt hotell är tio minuters gångväg från stationen och jag frågar mig fram. Tar mig till slut till Old Street 275 där Holiday express-hotellet ligger. Matchbiljetterna har redan anlänt till receptionen och jag checkar in. Det känns mäktigt att äntligen vara i London och jag tänker för mig själv att verkligen njuta av varenda minut. Ligger en stund i sängen och ger mig sedan av till hotellbaren. Dricker 6-7 Smirnoff Ice, pratar lite med folk och går och lägger mig.
Fredag 23/10-2009
Vaknar bakfull. Jag har planerat att handla på fredagen. Först till Spurs Megastore vid arenan, sen handla en födelsedagspresent till syrran, en kompis önskade något från Chelseas affär så tyvärr måste jag dit också och till slut något från Adidas-affären på Oxford Street (samlar på träningsoveraller). Börjar dagen med kaffe och cigarett. Sticker till Tottenham vid niotiden på morgonen. Tar Northern line från stationen Old Street till Euston. Väl där byter jag till Victoria line som tar mig till Tottenham Hale (jag vet att många går av vid Seven Sisters men jag går hellre av i Tottenham Hale har jag bestämt mig för). Frågar mig fram och kommer till slut till High Road. Jag bor i Angered i norra Göteborg så jag känner mig hemma direkt, mycket invandrare och lite slitet men charmigt. När jag ser skylten som säger N17 så får jag gåshud igen, jag har drömt om detta så länge. Går in på en restaurang och äter bacon och ägg till frukost, det känns som det rätta att göra i England. Jag blir tvungen att sms:a syrran och skriva om hur sjukt fett det känns att äta brittisk frukost... i Tottenham! Efter kaffet fortsätter jag min promenad upp på High Road och efter vad som känns som en evighet så börjar jag tro att jag är på fel gata. Frågar en man som skrattar lite och pekar uppåt och bekräftar att jag är på rätt väg. Hur lång är High Road egentligen? Till slut ser jag White Hart Lane resa sig ovan hustaken och jag pustar ut. Köper en hel del prylar på Megastoren. En slips, en kaffemugg till farsan där det står ”DAD”, en handduk, DVD-boxen ”Four ever Spurs” med alla ligacup finalerna och lite andra grejor. Promenerar tillbaka till Tottenham Hale hur nöjd som helst. Stannar av vid hotellet och lämnar grejorna på rummet, ligger i sängen en stund och bara njuter av att existera. Åker till Chelseas butik, kommer inte ihåg vilken linje som tog mig dit men hållplatsen var Fulham Broadway. Lite finare område än Tottenham, visst, men utan charmen. Känner mig lite dålig i Chelseas butik, alla människor som ler och tror att jag är Chelsea som dom. Köper lite prylar till Rebecka (fan att du fick mig till det hehe) och drar vidare till nästa destination. Kollade innan jag åkte vart man kan skaffa ett Monopol-spel och sticker till stationen Bermondsey (återigen, kommer ej ihåg vilken linje). Därifrån tar jag en taxi till Old Kent Road och Toys r us butiken. Käkar en pizza och dricker två öl, sen tillbaka till hotellet och lämna av grejor igen. Återigen sticker jag ut för att handla, denna gången till Adidas-affären. Hoppar av på Oxford Street och igen så är gatan så lång att jag börjar misstänka att jag har hamnat fel. Hittar till slut butiken och hittar en grym svart overall med röda ränder. Tjejen i kassan frågar ”how are you today sir”? Hon blir tyst när jag svarar ”drunk”. Drar tillbaka till hotellet och kollar lite på tv. Rio Ferdinand intervjuas om någon film som han varit delaktig i, jag orkar inte koncentrera mig så jag går och somnar i stället.
Lördag 24/10-2009
Matchdag. Jag åker tidigt till Tottenham Hale för att hinna äta och vara tidigt på arenan för att insupa atmosfären. Käkar en pizza med vitlöksbröd på Pizza-huten nära stationen. Servitrisen och tvärfräsch så jag kollar in henne och ler när vi får ögonkontakt. Trevligt. Käkar upp och går återigen upp för High Road. Det börjar regna lite (medeltemperaturen var överraskande 17 grader och det enda regnet varade i någon timma på lördagen, känns märkligt då London är känt för att vara regnigt och detta var i oktober) men inte så att det stör. Köper ett matchprogram utanför arenan och går in. Jag får en mäktig känsla då arenan öppnar sig för mig och jag ser mig omkring. Det känns kompakt, inte alls så stort som det verkar vara på tv. Jag är en timma tidig och får vänta en stund. När Heurelho Gomes kommer ut till stora applåder så mår jag bra. Det verkar som vår nya målvakt är omtyckt och det känns fint. Ogillar när fotbollspublik ibland mobbar vissa spelare och Gomes start i vår klubb var inte den bästa så det känns bra att han vunnit över fansen på sin sida. Jag valde att gå på just Stoke-matchen på grund av att jag ville att mitt första besök på the Lane skulle bli en vinst. Självklart förlorar vi (orättvist). Men känslan av att se Lennon bomba på högerkanten, Palacios tackla vilt i mitten och alla andra grejor som man bara sett på tv innan är fantastisk. Jag lämnar ändå arenan nöjd och med en känsla av sinnesro. Kommer tillbaka till hotellet och läser igenom matchprogrammet och tidningen Hotspur som jag också inhandlat. Somnar lycklig.
Söndag 25/10-2009
Äter återigen på Pizza hut i Tottenham bara för att vara DÄR. Det känns som min plats på något sätt. Dagdrömmer om att bo i N17. Sist jag var i London, 1997, bodde jag och en kompis i Kensal Green NW10. Jag åker ut dit med metron och en massa gamla minnen poppar upp. Promenerar runt i området och gör inget speciellt. En händelselös dag.
Måndag 26/10-2009
Checkar ut tidigt och sticker återigen till, just det, Pizza hut i Tottenham. Den visar sig vara stängd så jag äter på Kentucky fried chicken som ligger i samma byggnad. Gott, men flottigt. Tar Stansted express tillbaka till flygplatsen och efter en evighetslång väntan så är jag på väg hem. När taxin stannar hemma i Hjällbo är jag glad. Hemma är trots allt bäst.
