Vi är långt ifrån att bli ett storlag.
Det har gått ett tag sedan matchen blev färdigspelad. Jag har blandade känslor inom mig. Jag tackar för uppvisningen av United. Det var storartad fotboll i andra halvlek. Jag är glad över fotbollen vi spelade i första halvlek, blev riktigt imponerad faktiskt. Allt var upplagt för en krönika skrivet i glädjerus…
Deano nickar in 1-0 i den femtonde minuten. Jag som skrev i min inför-matchrapport att jag undrade om han blir den storback vi hoppas på. Såhär dryga timmen efter matchen så har jag svårt att se positiva saker med matchen... Hade du frågat mig efter första halvlek så hade jag nog lyriskt berättat om hur pass suveräna Spurs är och att Dean Richards är gud. Det var en mycket imponerande första halvlek och Richards var riktigt duktig. Men i andra halvlek var det fina spelet försvunnet. I mitt ledsna tillstånd så pratade jag med en kompis för att förstå vad det var som hände. Han sade till mig att det hade nog inte spelat någon roll vilket lag det än hade varit som mött Manchester United denna dag och lett med 3-0 i halvtid, denna eftermiddag var förutbestämd i stjärnorna eller något. Det stämmer nog. Det är svårt att veta vem som bär ansvaret för denna förlust.
Jag hade begett mig till O´Leary´s. Det är alltid en speciell känsla att se en match som involverar Manchester United. När jag ser deras laguppställning så blir jag alltid lite rörd. De har ett sånt enormt mittfält att det vattnas i munnen. Beckham, Veron, Scholes och för dagen Butt, istället för den avstängde Roy Keane. Jag var riktigt nervös. Jag hade svårt att hoppas på något riktigt bra från Tottenhams sida. Spelet börjar lite vacklande åt båda hållen. I den 14: e minuten så slår Ziege ett inlägg mot Uniteds straffområde. Dennis Irwin försöker rensa, men han får sneträff och det blir hörna. Hörnan slås… Det är mål! Dean Richards nickar in bollen mycket tjusigt! Vilken start för honom i Tottenham! Humöret blir genast mycket bättre hos undertecknad. Tottenham spelar ett mycket bra och varierat spel den första halvleken. United har stora problem. De mesta tycks gå genom mitten och där har Spurs stenkoll på United spelarna. I den 26: e minuten så slår Poyet en mycket vacker boll som ställer United-försvaret. Ferdinand får fritt fram mot Barthez. Jag är beredd på att ställa mig upp att svära. Ferdie tar inte några steg framåt utan ser ut att skjuta strax innanför straffområdet. Men vilken träff han får! Perfekt träff vid Barthez högra stolpe, helt chanslöst för Barthez. Tottenham Hotspur-Manchester United 2-0, minut 26. Detta kan bli en underbar eftermiddag, tänker jag. United fortsätter att spela krampaktigt, medan Tottenham spelar mycket stabilt med sitt 3-5-2 spel som Hod hade återgått till. Mycket fina kombinationer på högerkanten, Poyet hinner upp bollen, slår ett fint inlägg… DET ÄR MÅL! Ziege nickar mycket fint in TRE-NOLL. Kan ni tro det? Helt otroligt. Jag ställer mig upp på O´leary´s och skriker.
Vad som sedan händer i halvlek är något som jag verkligen skulle vilja veta. I mina fantasier ser jag en Alex Ferguson som tar fram piskan, skäller så att saliven sprutar på alla spelare, hotar samtliga med Haggis till måltid inför varje löp-pass. Vad händer i Tottenhams omklädningsrum? Hoddle går och gör high-five med alla spelare och drar igång en allsång? Jag vet inte. Det jag vet är att vi ser en total förändring av matchen från första sekund av andra halvlek. I det första anfallet så slår Neville ett inlägg som Cole, mycket vackert möter med pannan. Nu kommer oron i magen. Det var det absolut sämsta som kunde ha hänt… Nu känner hajen blodlukten. Jag är ytterst oroad. Oron är befogad. Vi får bevittna en utspelning efter noter. United spelar totalt ut mitt kära Tottenham Hotspur. Det är lätt att vara efterklok. Leder man med 3-0 mot Manchester United och spelar dessutom ut dem. Varför skulle man då komma på tanken att byta spelsystem? Det funkar ju uppenbarligen perfekt!
När United gör 1-3 och vi sedan får se ett heltaggat United som börjar anfalla på kanterna och slå inlägg mot vår nykomponerade backlinje, då tycker jag att det är dags att reagera! Det är helt uppenbart för vem som helst att vi har problem. Jag hade önskat att han hade ändrat till 4-4-2. Det blev alldeles för enkelt att komma runt på kanterna. Silvestre fick husera ganska fritt på vänsterkanten. På högerkanten hade Beckham alldeles för mycket ytor att slå inlägg på. Varken Ziege eller Taricco är några killar att förlita sig på, i deras positioner som wing-backs, när man skall försvara en ledning mot ett lag som Manchester United. United anfaller verkligen med HELA laget. Det fanns ingen chans för Tottenham att skapa något framåt. Ziege och Taricco hann aldrig upp på sina kanter förrän det var dags för nästa anfall. Hela laget trycktes bak av en massiv United press.
Man märkte tydligt bristerna i försvarslinjen. Chris Perry var för några år sedan en av Englands mest lovande mittbackar. Nu är han knappt önskvärd av Hod. Första halvleken funkade det bra i o m att United spelade så krampaktigt. När sedan de lade in den extra ”United-växeln” så blev det obefintliga samspelet mellan Perry-Richards-King uppenbart. 3-2 målet är oförlåtligt: Blanc nickar en hörna. Den går utanför. Det blir en ny hörna, helt plötsligt bestämmer sig Spursförsvaret att man inte behöver markera honom igen? Han missade ju trots allt det första läget… Jag river mitt hår. En helt omarkerad Blanc kan nicka in reduceringen till 3-2. United pressar på. I den 71: a minuten så kommer United runt på vänsterkanten. Silvestre slår ett inlägg till en totalt omarkerad Ruud Van Nistelrooy. Kvitteringen är ett faktum. Man har för längesedan insett vad som var på väg att hända, men man ville inte tro det bara… Fem minuter senare får Veron kanonträff med vänstern. Det är 3-4. TRE-FYRA! Helt otroligt! Jag går från O´leary´s i ren protest. När jag kommer hem så ser jag att det har blivit 3-5. Jag är inte förvånad… Jag befinner mig i rent chocktillstånd. Mitt älskade Tottenham har tappat en, till synes, glasklar 3-0 ledning mot ett av värdens bästa fotbollslag, och förlorat med 3-5.
Vad är det positiva vi kan hämta ur den här matchen? Första halvleken var mycket, mycket bra. Riktigt kul var det att se att vi kunde spela så bra mot ett lag som United. Men vi skall inte heller ha för mycket cred heller. United var inte bra. Deras backlinje var/är inte alls stabil och frånvaron av Keane på mitten var uppenbar. Om vi skall ta individuella bedömningar så tycker jag Ferdinand visade att han förtjänade att spela i första-elvan. Han är stor och stark och funkar väldigt bra som target-player. Sheringham var ok, han är rörlig och duktig på att hämta boll djupt. Taricco… den killen har lite väl flaxig spelstil för min smak Visst, han är duktig och sliter verkligen för sitt lag, men det finns uppenbara brister i defensiven. Dessutom så spelar han väldigt fult ofta. Armbågar och efterslängar är vanliga i hans repertoar. Jag tycker Freund skall ha beröm för sin insats. Det här var en match där han behövdes på mitten för att kötta och det passade honom bra. Poyet är en duktig spelare, det visar han ofta, men jag tycker att han spelar för fult. Armbågen han gjorde i andra halvlek på en Unitedspelare var det Martin Dahlin-klass på.
Ang. det fula spelet så är det bara att beklaga att domaren missade så mycket. Jag upplevde visserligen att han hade kontroll och inte lät det spåra ur helt och hållet. Men det var en sådan stämning att om Roy Keane spelat så hade han åkt ut, garanterat. S
