28:e gången gillt!
Äntligen så bröt vi den hemska sviten mot Chelsea. Och som vi gjorde det! Vi fullkomligt förnedrade Chelsea med en 5-1 seger med fem stycken olika målskyttar. Var det vändningen månne?
Mina förhoppningar besannades denna magiska Onsdagskväll. Det var verkligen ”nu eller aldrig” som gällde inför matchen mot Chelsea. Det hade gått 27 matcher utan att vi hade lyckats vinna mot Chelsea och nu stod en final i Cardiff på spel.
Jag drömde kvällen innan att jag tittade på text-tv och så såg jag att det stod 4-1 till Spurs. När jag vaknade så tänkte jag något i stil med ”satan vilket önsketänkande”. Men jag hade ändå en känsla i magen att vi skulle kunna klara av det… Jag skrev i min inför rapport att jag hade en känsla att om Iversen får starta så kommer han att göra bra ifrån sig. Kvart över nio slår jag på text-tv och vad ser jag? 1-0 till Spurs i den andra minuten, målskytt Steffen Iversen.
Efter den underbara starten så var frågan om Hoddle skulle spela mer defensivt och försöka hålla den ledning vi hade. Något sådant verkade det inte vara tal om denna kväll; det var full fart framåt som gällde. I den 33: e minuten så slår Anderton en fin hörna som resulterar i att Sherwood pangar in ett kanonskott från tio meters håll. Sherwood som verkligen har tagit chansen sedan Freund blev skadad. Många onda ord har sagts om honom – men gubben verkar hålla rätt fint fortfarande.
Andra halvleken startade lika fint som den första gjorde. Anderton slår en boll som Poyet bröstar ner till vår lagkapten. Vår eminente lagkapten drämmer på ett skott från 18 meter som sitter upp i krysset - ett mål som många tycker är årets mål. Sheringhams mål betyder att vi leder med 3-0. Man visste inte vart man skulle ta vägen! Den spelare som jag är mest rädd för i Chelsea är Jimmy Floyd Hasselbaink. Trots att vi ledde med 3-0 så var jag rädd för att holländaren skulle panga in några mål för dem. Fem minuter efter Sherrys mål så behöver jag inte vara rädd något mer. Efter en omdiskuterad situation så blir Hasselbaink utvisad. Utan Hasselbaink på planen och med en man mindre så kändes segern kassaskåpssäker.
Resten av matchen var bara en defilering för Spurs. Nu var bara frågan om vi skulle göra några mer mål. I den 76: e minuten så sätter vår lovande ytter Simon Davies 4-0 målet efter en mycket fin prestation: efter ett ass av Anderton så drev han in i straffområdet och drämde in bollen via stolpen. Femman kom med tre minuter kvar av matchen. De missanpassade spelarna Leo och Rebrov byttes in med sju minuter kvar och bara fyra minuter senare så slog Leo ett inlägg som Rebrov förvaltade väl. Chelsea fick senare ett tröstmål via Mikael Forssell.
Vi vann alltså med 5-1… F – E – M mål mot ETT. Det skulle man verkligen ha oddsat på innan matchen… Jag skrev innan matchen att den här matchen är viktig för fansen och att den var just det märkte man på en gång efter matchen. Helt plötsligt så vaknade vi upp ur vår dunkla vardag med resultat som 1-1 mot Everton… Dagen efter matchen så gick nog alla Spursfans med ett leende på läpparna. 12 års smärta var som bortglömt tack vare den här underbara kvällen.
Vi demolerade ett Chelsea som jag har väldigt stor respekt för. Chelsea är förresten riktigt likt oss som lag. De kan blanda kanonresultat som 3-0 borta mot United med resultat som i onsdagskväll… Det var ett stort styrkebesked att vi kunde krossa dem på hemmaplan när det gällde såhär mycket. Hoddle skulle behöva tuta i alla spelare i Spurs samma go som han gjorde inför den här matchen. Det är uppenbart att då vi får till det så kan vi spöa vilket slag som helst. Men sen så blandar vi dessa kanonmatcher med mängder av lågvattensmärken, vilket är signifikant för ett lag som är bra… men inte tillräckligt bra för att vara med att slåss om titeln i Premier League. Nu har vi återupprättat lite heder i o m finalplatsen i Cardiff. Men det är som Hod sa efter matchen att ”det spelar ingen roll att vi gick till finalen om vi inte vinner den”. Vinner vi finalen mot Blackburn så tror jag att laget kan spela mer avslappnat i ligan. Vi har då nått målet att komma ut i Europa och laget kan bara gå in för att ha kul och spela utan press. Jag hoppas att segern i onsdags var vändningen för Hods mannar. Efter en sån här seger så torde självförtroendet hos killarna ha fått sig en rejäl boost.
Må väl!
