Fulham - Tottenham .. en ödets symfoni?
Jaha, och så vann vi då till slut Men för Europaspel så var det troligen alldeles för sent som Spurs vaknade upp ur sitt, på sista tiden, chock och hårt kritiserade trend.
Första målet var ren tur då Zieges frispark gick i Fulhams mur, och studsade sedan rakt på Teddys panna, som äntligen var rätt placerad ska jag tillägga, och passerade en förvånad Van der Sar.
Och så var då Fru Fortuna tillbaka hos Tottenham? Nja, för att vi ska ta oss ut i Europa så krävs det att hon stannar kvar resten av säsongen samt att Herr Fummel hälsar på andra klubbar. Det är fortfarande rent matematiskt som vi har chansen.
Några få minuter senare så gjorde Gus Poyet mål, efter det att, även denna gång, mr Ziege slängt iväg ett skott som Fulhams målvakt parerade och Gustavo kunde slå in returen. Det var det 13 för Gus denna säsong! Kan möjligt ses som en försvarsmiss att inte Poyet fick det svårare att lägga in returen.
I det stora hela så var det mycket spela på mittfältet under första halvlek. Iversen och Saha hade de första chanserna i matchen, men det var två nervösa lag som var spända och hade fansens krav att det skulle tas 3 poäng med sig hem.
Fulham och Tottenham brukar bjuda på underhållande fotboll, men denna match gällde för mycket för att den skulle tillåta något skönspel – i alla fall under första halvlek.
Under andra halvlek hade King och Iversen ett snyggt samspel. Iversen löpte snyggt upp Kings perfekta pass men hade inte kylan att hålla inne skottet som istället blev löst och felriktat, annars var det ett givet mål. Dock var det skönt att se Kings känsla och att han börjar få tillbaka självförtroendet för att slå dessa passningar.
Fulhams Malbranque hade en jättechans då han plockade upp en boll som Hayles tappat då han blev tacklad i straffområdet – dock en helt jyste tackling enligt mina inobjektiva ögon. Malbranque skulle ha satt denna chans lika mycket som Iversen skulle gjort med sin chans, men som lagen spelade så var det ingen idé att ta ut något innan man sett domaren signalera för mål. Malbranque sköt över på nära håll.
Marlet lyckades att skuta bollen i stolpen trots att målet var vidöppet i 71 minuten. Efter det så kunde Spurs enkelt försvara sig mot de allt dystrare försök till anfall från Fulhamspelarna som förstod att detta inte var deras dag – idag heller.
Denna match hade kunnat sluta precis hur som helst. Likaväl som det blev 2-0 till Spurs så kunde det ha blivit 2-0 till FFC. Men mest rättvist hade kanske ett 2-2 resultat varit då andra halvlek till slut bjöd på en hel del chanser åt båda håll, men visst syntes det att båda lagen hade dåligt självförtroende.
Nu har Tottenham i alla fall vänt trenden och nu går det inte annat än att hoppas på en storslagen avslutning så att vi alla kan åka ut och se på vårt lag i Europa nästa säsong. Fulham ska se till att var där också, genom att slå Arsenal i FA-cup finalen!