Tankar inför VM
VM stundar dessa dagar. England är focuserade på vad detta VM kan ge dem. Själv satt jag och gjorde ett gediget tips, med start vid gruppetta och grupp tvåa. Sedan bar resan iväg till Semi, final och tredjepris. Lottningen för vårt Sverige kan såklart inte ha blivit mycket svårare.
Jag tänker inte gå in på detaljer, för ni kan detta redan allt för väl för att slösa energi på det. Fotbollskunnandet, vad jag har läst på forumet är mycket högre en vad jag själv besitter, och kanske därför får jag rätt i mitt kommande resonemang.
Det finns några kritiker i England som envisas med att de tycker Svennis har glömt de två viktigaste spelarna, och glädjande yrkar de i första hand efter Darren Anderton (?). Han skulle ge Beckham chansen att kliva in mer i mitten och röra sig friare. Jag själv jämnställer snart "Sicknote" med Håkan Mild, dvs att han inte har något att göra i landslaget, men kritikerna ger sig inte, utan menar att det finns ett fåtal spelare som syns oerhört mycket på planen – inte för deras hårfrisyr eller dribblingar eller rentav för texten på den underliggande t-shiten vid ett eventuellt mål – nej, det är de som vi tycker sliter och springer, men aldrig får något gjort, eller får de det?! Hur mycket jobbade Strömberg, Hysén och Rolle egentligen jämfört med vad de fick presterat och kredit för? Darren Anderton kan väl sägas vara våran slitvarg, tillsammans med Steven Carr. De kanske täcker fler hål och luckor i försvar och mittfält än vad vi kan ana. Då kommer såklart den givna frågan, vem kommer att ta Darrens plats när han lägger skorna på hyllan. Hur mycket kommer vi sakna honom. Vad är det mer som saknas i Spurs för att lyckas täta till och skapa de tillfälligheter som avgör en match. Att ett lag måste ha två spelare på varje plats numera, för att lyckas är nog de flesta överens om. Men slitvargarna kanske gör för mycket på planen och laget vänjer sig kanske för mycket vid att de täcker upp vissa ytor, som sedan blir väldigt öppna när en sådan spelare blir borta pga skada eller dylikt. Ska vi spela med samma 11:a varje gång den är frisk eller ska man snurra runt på alla spelare inklsive slitvargarna. Jag är benägen att låta fler få chansen. Enligt förra säsongen så gick det bra i början innan de sedvanliga skadorna började hopa sig och före juluppehållet var man beredd att dricka cyanid för att slippa se förnedringarna. Medan många andra lag gick lite kräftgång i böjan och kalibrerade sig innan de mot slutet så gott som kunde slänga in vem som helst från bänken och de var samspelta med laget. Vi kan inte fölita oss på samma gubbar hela tiden. Ett lag är 22 personer inte 11. Jag är beredd att gå så långt att spela 4–4–2 bara för att få in stabiliteten i spelet och snurra runt mer på avbytarna, om det skulle lösa upp knutarna lättare och ge ett säkrare försvar och kanske framförallt självförtroendet för bänknötarna att få mer speltid. Bytena kom, enligt mig, alldeles för sent förra säsongen. Jag vill röra om mycket mer i grytan när det börjar vara tendens till övertag för andra laget. Vi kan inte sparka in Rebrov sista kvarten och hoppas att han bryter trenden och vänder en match med målgivande passningar. Att spela med Sherri och Sir Les på topp varje match en hel säsong tycker jag är helt fel taktik, vilken resulterade in en enformig anfallsfotboll och andra laget borde inte ha allt för svårt att läsa vad som komma skulle i anfallsväg. Även om vi inte har spelarmaterialet riktigt än så måste vi ha mer än två givna på topp. Man U sparkade alltid in Teddy och Ole Gunnar när det låste sig där fram, men vi kan inte ändra vårt spel särsklit mycket med några sådana byten, eller kan vi det? Pengarna och att locka till oss spelare har vi inte ännu, men det kan omöjligt betyda att vi inte kan ändra vårt anfall mer än vad som gjordes förra säsongen. Kritikerna var ute efter Mcmanaman som den andre personen i Englands trupp. Självklart kommer han inte till Tottenham, men vi kan garanterat locka till oss bättre spelare än vad vi hade på topp förra året. Inget illa ment om våra kära "gubbar", men ska vi ta oss dit vi vill, så lär vi nog börja titta på fler anfallsmöjligheter än vad Les och Teddy kunde erbjuda. Skador får inte stoppa oss nästa säsong, vilket kan argumenteras för förra säsongen. Dock så kan det, enligt min uppfattning, härledas till att vi inte snurrade tillräckligt på slitvargar och forwards. Vi har faktiskt en hel del bra ungdomar i laget, och ska vi ändå sluta 9;a så låt dem för Guds skull spela!
Tillbaka till min VM tippning. Den som kommer tvåa i vår grupp kommer att få möta Frankrike, om de lyckas vinna sin grupp. I sin tur får den som kommer etta i vår grupp möta den som kommer tvåa i Frankrikes, vilket kanske kan vara grannen Danmark, alltså möter de Argentina. Om detta skulle vara fallet, och mina få hjärnceller överlevde ytterligare en helg, så får vinnaren av Frankrike-England (om så blir fallet) möta Brasilien, om nu de lyckas gå så långt, ty de måste komma etta i sin grupp och i sånt fall lider risk att möta Belgien innan de kan få chansen till revansch mot Frankrike. Enligt alla kalkyler så kommer alltså det bli Fra mot Bra, Tys mot Ita, Spa mot Port, och Arg mot Ryss. Vilket självklart ställer semifinallagen klara; Bra(hrmf) mot Arg och Ita mot Port. Att vinna VM känns väldigt svårt, att ta sig vidare i gruppspelet känns bara det som knepigt. Frågan jag ställer mig; Varför spelar inte några av dess blivande stjärnor i Spurs? Vi kan omöjligtvis behöva Deadwood, Iversen mfl. Nu har vi chansen att titta på spelare under en hel månad, och kanske framförallt i de lag som åker ur i början då de troligen kommer hamna på en vettigare prisnivå. Jamie Redknapp och Milenko Acimovic är en mycket bra början, men jag vill ha garantier för att vi inte missar Europa nästa säsong och jag vill inte heller tugga nagelbanden av mig för ett bottenlag i PL när vi väl möter dem. Nu vill jag se investeringar som kommer ta oss tillbaka dit vi hör hemma, det är fans och klubb värda efter miserabla år. Det måste bli mera köp och sälj i Tottenham. Jag tycker att vi har småfuttat varje säsong och gjort någon ändring här och någon där. För att ändra något så krävs det radikala grepp, inte ett byte i 84;e. Glenn har fattat rodret och har haft sin startsäsong som skulle innebära europa. Nu är det upp till bevis! Tre lag håller på att springa ifrån övriga Premier League, och hur jag än vrider på argumenten så har dessa köpt spelare som har tagit dem till dessa platser, och detta helt enligt regelboken. Visst kommer det krävas pengar, men kanske framförallt övertalningsförmåga och chansningen att ta in nya och rentav ganska färska spelare, men vi måste våga mera ute på planen och i köp av spelare, för detta leder oss ingenstans. Vi fans kommer alltid att vänta även om vårt tålamod tog slut –92, men vi måste ändå kräva mer action även om det riskerar en 14;e plats – då har vi iallafall försökt. Det gjorde vi inte förra säsongen. Inte helhjärtat, anser jag.
Dagens citat. ”Fans are never happier than when their own players appears to share their own fire and passion for the cause”.
Jag tycker mig bara kunna nämna en som hade det ansiktet förra säsongen, och det endast stundom tyvärr, men Poyet gav vårt Spurs lite jävlarannama, och det krävs mer än en sån spelare för att ta sig uppåt, så Glenn och Enic – go shopping at World Cup.
