Heaven and Hell
På 90 minuter hann man med två resor till helvetet, en tillbaka till hoppet, en rakt upp i himlen och allt slutade med att man ville gå och kräkas. Nu har det i alla fall börjat och vi fick en pinne för att vara lite positiv.
2-2 och ett spelövertag av Everton. Deras unga, näst yngst som debutant i Everton ( Rooney; 17 i oktober), gav vår backlinje väldiga svårigheter och han var hjärnan bakom 1-0 målet gjort av Pembridge. Rooney hade även ett massivt skott som Keller fick dyka efter ordentligt för att nå. Det var i 53 minuten och matchen hade blivit väldigt annorlunda om Keller inte fått vantarna på bollen. Tottenham kom tillbaka i 63 minuten genom Etherington som sköt ribba in. Ett snyggt anfall som involverade Redknapp, Davies, Teddy och slutligen såklart Matthew. Känns skönt att han fick sätta den, han kan komma att bli en viktig spelare i år, och han kommer att behöva allt självförtroende som går att få! I 67 minuten kom Alexandersson in och just Rooney gick ut, men det hjälpte inte Everton, som nu hade tappat sitt spel. Efter 11 minuter så kom 1-2 målet och det genom vår rullator fram, och alltid lika pålitlige Sir Les. Han behövde två bollkänningar innan det spratt till bakom Wright. 71 minuten gick Teddy ut för att ge plats till mannen som gav oss ledningen i 75.
Klappat och klart, bara att ta in en till öl och njuta av att allt hade blivit så bra på premiären – skulle inte tro det. Varje pling i rutan skar som nordanvinden och i den 80 minuten så kom det mål som vi alla visste skulle komma, samt även skipade rättvisa till matchen. Båda lagen hade sina perioder, Everton med lite mer bollinnehav men mindre vassa chanser. Tottenham med mycket chanser som kom ur tomma intet, och Les mål borde ha räddats av Wright.
Den största katastrofen var att Carr blev skadad och kommer att vara borta fyra veckor, enligt läkare. Någonting är kraftigt fel med Tottenham. Det kan inte vara möjligt att ett lag ska vara så skadedrabbat som vi är. Vi har ett bra lag men de är ju aldrig på planen samtidigt. Att vi alla väntat på att få se Ziege och Carr jobba tillsammans var en av säsongsstartens glada nyheter, men den drömmen tog slut mot Lazio, och nu går då Carr och blir skadad. Poyet kanske aldrig kommer tillbaka och den trion i sig självt är ett mäktigt vapen vad gäller vilja i en sån match som mot Everton. Jag tror aldrig de hade fått 2-2 målet om de herrarna hade varit på planen. Å andra sidan tror jag inte de någonsin varit på planen samtidigt i en PL match – det säger en hel del. Jag har varit och är kritisk till att det springer omkring en massa äldre herrar i vårt anfall, men säga vad man vill om Les och Teddy, de är väldigt ofta spelbara!
Hur jag än ser tillbaka på premiärmatchen så är det i alla fall skönt att få med sig en pinne, det är många lag som går tomhänta från Goodison Park.
Var Rebrov var har jag ingen förklaring på. Jag har inte hittat information om hans uteblivning på den bänk som han vant sig att sitta på. Hoddle kanske inte kommer att ge honom några mer chanser, eller så är det kanske någon affär på gång med Reb som lockbete, och då kan det ju verkligen vara begåvat att karln inte ens satt på bänken, för då hade väl han också blivit skadad!
Ytterligare en match avverkad mot Everton, och nästa på WHL borde visas på Tv, för dessa matcher är bode underhållande och välspelade, samt målrika som denna gång. De verkar ha blivit en tradition att spela lika mot dem. Kanske man ska slänga in en tjuga på 1-1 och 2-2 till returen!
Observera att det inte var Darren som blev inbytt utan Acimovic, Milenko. Det är bara min glömska som gjort att han inte är med i truppen ännu, men det ska vara åtgärdat nu - sorry!
