Tråkig match i det stora hela, kul resultat!
Tyvärr hade jag lite tekniska problem med att få in förrapporten på denna match – men den ligger inne nedanför denna rapport, då det alltid är kul att se vilka blunder man hade och hur man ändå hade lite rätt i sina antaganden.
. Min tanke inför matchen var att vi skulle vinna den, men som vanligt så verkar det skvatt omöjligt att få sitta lugnt och titta på tv med ett leende på läpparna. Nu har jag inte sett matchen men de räckte med att man fick på text-tv och fick se det blinkande 2-1 målet så var jag färdig att göra ner mig.
Hoddle hade plockat fram Redknapp igen – dock inte på bekostnad av Dazza, vilket inte förundra mig då han måste vara Hoddles lilla guldgosse. Freund var dock inte med på planen och det syns – trots att hans teknik inte är bra – eftersom han är en av få som alltid tar i vare sig motstånd eller ställning i matcher.
En bättre öppning kunde dock inte Spurs har fått eftersom Ziege kunde lägga in en frispark efter bara någon minut, och WBA hade inte koll på varken mur eller försvar! Det var nog många som då trodde att detta skulle kunna rinna iväg, men vi hade knappast spelet utan matchen stod och vägde utan något skönspel. Roberts hade lyckats ta sig förbi en utrusad Keller men vinkeln blev alldelles för svår för att kunna göra något av den situationen. Densamme Roberts lade en löp boll som Balis kunde lägga in och Clement fick en rejäl chans framför mål men lyckades inte få bollen på mål. Några minuter senare så har Koumas tagit sig förbi tre försvarare och släpper bollen till Hughes som har en aldelles för dålig avslutning för att få ut något av det fina förarbetet. Ytteligare några minuter senare s får Keller sträcka ut rejält för att fånga upp Koumas boll från 20 meter. Då kommer ett psykologiskt mål, en vacker passning av Ziege till Keane som tar bort sista försvararen och lägger in 2-0.
Bra då ska det väl vara klart om alla kämpar och står i så kanske vi kan plocka lite i målstatistiken också. Säkert!
2-1 är som brev på posten i sådana här lägen för Spurs. Visserligen tog det lite längre tid n vad jag trodde. 72:a minuten och McInnes plockade upp en boll och tog sig fumlandes och med skicklighet förbi några attacker och kunde lägga fram bollen till Dobie som lade den utom räckhåll för Keller.
Tur är för hjärtat att Richards och Davies fick fram en boll från inkasst ända fram till inbytte Iversen som laddar på ett skott som inte Hoult kunde hålla och den alltid kämpande Poyet dunkar in det avgörande målet, i en match som kunde ha gått lite hur som helst. Utan hemmaplan så vågar jag inte tänka på hur vi hade spelat!
Mycket skönt för oss att insamla 3 friska poäng med tanke på motståndet nästa helg. Den matchen kommer att beskådas av flera på forumet på O'learys i Sumpan, om du har vägarna förbi och har rätt färger på dig, vill säga!
INFÖRRAPPORTEN!
Enligt hemsidan för Spurs så är Gus Poyet övertygad om att första målet är av väldig vikt, medan Richards känner sig säker på att Jason Roberts kommer bli väl omhändertagen av just Deano själv. Båda dessa utlåtanden känner jag mig kritisk inför. Det vore, och är kaos att säga att det första målet är viktigt. Det enda man bör haspla ur sig är att det sista målet vi gör i denna match ska vara vinstmålet. WBA snodde samtliga poäng mot Middlesborough och det inger lite respekt, men jag kan inte annat än totalt lita på Spurs och deras, förlåt, vår hemmaarena WHL. Det ska vara för tungt för WBA. Och sedan ska naturligtvis detta ge oss ett övertag inför det viktiga matchen kommande vecka, då vi alla kräver ytterligare en vinst mot Arsenal. Mitt förslag är då naturligtvis något som Glenn Hoddle aldrig kommer att göra, dvs. sätta in Redknapp bakom Keane och Rebrov. Men om detta nu vore en önskedröm så kan han väl åtminstone ta bort Freund och Sicknote. Jag klarar inte av en match till då de får domdera mittfältet. DET GÅR FÖR SAKTA! Redknapp är tio gånger bättre än Dazza – ja, jag hör vissa skrika på forumet, men nu skriver jag ;o)
Sedan, glädjande nog så har vi i alla fall haft ett fungerande wingback system då både Ziege och Carr varit friska. Om då mittfältet var lika snabba och löpvilliga – eller skottsäkra – så skulle detta vara en mycket enkel match. Men nej då! Sanna mina ord, Teddy kommer att vingla ut, talandes med Anderton och Freund och så har vi gå fotboll. Herr Hoddle kommer att sitta och se surmulen ut på bänken, medan man själv sköter skrikandet från puben på att Ethers och Davies måste få fler bollar och framförallt snabbare! Rösten kommer att paja vid 72:a minuten då han byter in Perry istället för Freund, och det står 1-1. Så det enda jag har att säga om drabbningen är; -”det ordnar sig med blommorna, bara kärringen dör”!
Snälla Hodlle, spela inte Iversen på kanten eller där uppe, vi ska vinna detta med två måls marginal. Det är ganska enkelt, gå framåt och spela hela tiden som om det var 94; e minuten, och själv skulle Hoddle alltså inte sitta på bänken, utan stå vid sidlinjen och peppa på eller byta ut de som inte ser ut som adrenalinmonster. Vi är inte långt efter toppen, men vi kommer inte komma närmare om det inte kämpas rejält nu. Vi har inte råd, och det kommer heller inte vara trevligt med en förlust för våra fans. Vi har ätit tillräckligt denna säsong, och man är väldigt trött på människan som uppfann sms. Nu vill vi slå på text-tv 336 och börja njuta igen!
Och att en match är punkterad, ser jag mer som ett skämt. Vad gäller Spurs så kommer våra matcher alltid att punkteras utav domarens slutsignal.
Kör på nu för Guds skull!
2-1 och halsgropen har hjärtat som struphuvud!
Tottenham
Keller
Perry-Richards-King
Carr Ziege
Davies – Freund – Redknapp
Keane Teddy
WBA
R Hoult
Balis – Clement – McInnes – Moore
Gilchrist – Roberts – Dobie Johanson
Gregan- Marshall