Varför stod vi som skyltdockor?
Glenn Hoddles kommentar efter matchen var träffande. Ett passivt och blekt Tottenhamförsvar i kombination med märklig coachning gjorde att skatorna kunde vinna.
Om en fotbollsmatch bara hade varat 45 minuter hade jag varit grymt nöjd med Tottenhams spel idag. Under första halvlek visade nämligen laget upp allt det som jag gillar. Rörlighet, aggressivitet och fint och snabbt passningsspel. Olyckligtvis så visade killarna upp ett tafatt försvarsspel med den annars så säkre Ledley King som störste syndare.
Gary Speed trycker in ledningsmålet för Newcastle efter en allt för kort nickrensning från Bunjevcevic. Ganska rättvist eftersom Newcastle haft ett stort tryck mot vårt mål under första kvarten. Spurs var dock inte utan chanser med Keane och Taricco som hade fina möjligheter.
Efter att den första anstormningen hade bedarrat hade vi bra koll på våra motståndare och det kändes som om det hela skulle ordna sig.
När sedan Shay Given gör årets kalasräddning på ett närskott från Poyet trodde man att vi hade samlat ihop till ett mål. Passningen till Poyet kom från den för dagen klart godkände Taricco på vänsterkanten. Vi kommer nog få se en hel del av honom i år eftersom Ziege är skadad. Roligt att se honom så pass pigg efter att inte ha spelat på evigheter.
Så kom halvtidsvilan som en ovälkommen gäst för Spurs eftersom det vi som hade övertaget. Newcastlespelarna däremot tyckte nog det var skönt att få vila ett tag.
Sen kommer dagens stora mysterium. Vad sade Hoddle till killarna i omklädningsrummet? Killarna kom ut som ett helt annat lag. Olyckligtvis var det laget Brommapojkarnas 93:or och andra halvleken blev en enda lång ökenvandring mot slutsignalen.
De sista 45 minuterna var under all kritik.
Shearer fick nicka in 2-0 medan Ledley stod som den skyltdocka Hoddle talade om. Dåligt av en back i PL. Utöver målet skapade Newcastle ett antal chanser och vi ska
vara glada över att siffrorna inte sprang iväg.
Vår reducering kom när Dabizas gjorde ett otroligt snyggt självmål. Liggande som en glasspinne i luften språngnickade han in ett inlägg från Sheringham bakom en chanslös Given.
Men själva skapade vi ingenting av värde. Inget. Laget verkade sakna instruktioner. Tidvis spelade Freund (för dagen usel) högerytter och Davies låg på topp. Bunjevcevic var överallt och det är ju iofs lovvärt men jag tror inte det var meningen. Hoddle lyckades dessutom med konststycket att byta ut planens bäste Spursspelare när han tog ut Keane på slutet.
Tre spelare får godkänt idag; Keane, Carr, Perry. Keane visar att han är en klassspelare och att han lever upp till epitetet ”årets värvning”. Carr var grym på sin kant, han spikar igen bakåt och kommer med bra framåt, på slutet satsar han allt framåt och det blir stora luckor, men vad ska han göra. Ingen annan tar initiativ. Perry får även han godkänt. Han är brytningssäker och var den som långa stunder bar upp försvaret när King sviktade och Bunjevcevic var ute på strövtåg.
Hyfsade var också Taricco, Davis och Iversen.
Denna blöta eftermiddag på St James Park lärde vi oss att vår framgång hänger på en mycket skör tråd. Vissa nyckelspelare måste vara friska annars är vi ett mittenlag av sämsta märke. Zieges bortfall lär innebära att vi kommer spela 4-4-2 i större utsträckning framåt våren och det tror jag är bra. Som vänsterbreddare där har vi fler alternativ än vad vi har wingbacks. Etherington är tillbaka om ett par veckor och det behövs. Vi måste få med två kanter i spelet. Newcastle vann välförtjänt, inget snack.
