Ridå för i år
Det positiva vi kan ta med oss från matchen mot Bolton är att vi nu kan slappna under resten av matcherna i år. Nu kan vi glömma allt vad Europa heter.
Resan till Reebok Stadium blev ingen rolig historia för Tottenham. Efter att ha visat upp ett ok spel under första halvlek vek killarna ned sig som våta servetter efter paus. Som så många gånger förr så kommer Spurs ut från omklädningsrummet och gör en riktigt dålig andra halvlek. Det är ohållbart i framtiden.
Matchen började trevande och inget lag kom till några farliga chanser. Spurs hade mest av bollen och visade upp ett rätt ok passningsspel. Problemet är att vi inte vinner någon mark utan bollen går mest i sidled ett tag för att sen slås på djupet mot Keane. Kvaliteten på den avgörande passningen är alltför dålig för att Bolton-försvaret ska bli oroliga.
Den första riktigt feta chansen föll till Keane som snappade upp en lös boll efter ett inlägg från Carr. Bolen på väg mot mål då den stoppas på mållinjen. Spurs visade hyfsade intentioner och då kändes det som om det skulle kunna gå vägen.
Genast efter Spurs chans spelar sig Bolton igenom och Okocha skjuter över. Det var inte sista gången som den tekniske nigerianen skulle få chans att näta.
Strax efteråt kände Ben Thatcher, för dagen mittback, efter och insåg att det gjorde ont att spela fotboll. Han gick snabbt av banan och ersattes av Doc. Detta byte möttes otippat nog av jubel från de Spursare som satt på O’Learys. Resonemanget gick att nu när Doc är inne som back kan inte Hoddle byta in honom som forward. Vi trodde alla att Slabber skulle komma in.
I 35:e minuten kom Spurs bästa chans för dagen. Efter att Boltonförsvaret komplett misslyckats att rensa undan en hörna från Anderton fick Poyet och Teddy slag på bollen. Deras försök blockerades men bollen studsar till en helt fri Bunjevcevic. Gorans får på ett hyfsat skott som Frandsen efter visst besvär rensar undan på mållinjen. I det läget ska det vara mål. Otur eller oskicklighet? Jag vet inte. Men man har känslan av att Keane eller Teddy hatt satt motsvarande chans utan pardon.
Ytterligare ett par halvchanser innan paus, jämt fördelade på oss och Bolton.
Halvtid kom och känslan var att Spurs hade haft så mycket boll och vaskat fram chanser som pekade på att vi skulle kunna avgöra i andra. Vi hade absolut inte övertygat men det hade inte Trotters heller.
Jag skulle ge en väldig massa pengar för att veta exakt vad Glenn säger till killarna i paus. Det är nämligen påfallande ofta som laget går ut i andra och spelar marginellt bättre än ett knattelag.
Kanske något i stil med:
”Right lads. The first half looked absolutely fantastic. Only a few small things. Darren, far too many of your passes are to your own team. You must give the ball away more often. Poyet - good job. I didn’t see you for a single second. Keep staying away from the action.
Teddy – stop running. Stay put in the circle. Yell at the referee, but don’t run.
You lot in the back four. Stop marking the opposing forwards. You also must stop passing the ball so quickly, hang on to it and let Bolton get back and defend. And Bunje, leave that ridiculous hair-piece in the dressing room…”
I alla händelser var andra halvlek en enda lång pina. Alla tendenser till spel från Spurs sida var som bortblåsta och Bolton – Bolton av alla lag – får dominera.
Bolton packar mittfältet med 5 man vilket gör att våra killar inte har en suck. Dazza, Poyet och Bunje verkar helt chanslösa och spenderar matchen mest med att titta upp och spana efter långbollarna som flyger förbi dem. De sätter inte press på bollhållaren alls och Bolton får göra de som de gör bäst. Snabba omställningar med långa pass upp mot Pedersen på topp.
I andra halvlek radar Bolton upp chanser och halvchanser och det är bara den nypåskrivne Keller i målet som räddar Spurs. Han har fått mycket kritik på sistone men i denna match var det han som räddade Spurs från att bli förnedrade. Han var stabil rätt igenom, gjorde ett antal snygga räddningar och plockade ned de flesta höjdbollar som kom i hans väg.
Det enda Spurs skapade i andra var en genomskärare som friställde Keane. Robbie gjorde som Iversen hade gjort. Tog ned bollen på knäet och så var den dagen förstörd.
Sedan kom pricken över i. På två minuters övertid slår Bolton ännu en långboll som Pedersen (tror jag det var) skarvar vidare till Yourkaeff. Denne sätter full fart mot målet och Doc tvingas fälla honom. Det är synd att det är just Doc som fäller fransmannen. Han har fått så mycket skit på sistone att detta kan vara det som knäcker Dohertys självförtroende helt. Annars gör inte Doc bort sig som mittback. Han är lite stabbig men avstyr det mesta. Han är avgjort sämre än Deano, King och Perry men funkar som utfyllnad. Dessutom skapade han mer framåt som back än som forward.
På straffen är Keller nära men utan egentlig chans. Okocha är iskall och alla tre poängen stannar på Reebok Stadium. Säsongen är körd.
Det värsta med matchen är inte spelarnas brister. Vi har många borta och de killar som spelar är inte bättre än så. Det värsta är Hoddles totala förlamning som tränare. Att Glenn är en duglig tränare som ofta formar bra lag är oomstritt. Däremot är han en oduglig matchcoach. Det har han bevisat gång på gång. Rebrov fick fem minuter gång på gång, nu är det Etherington som bara får ett par minuter på sig. Idiotiskt är bara förnamnet.
När man märker att spelet inte funkar alls måste man väl göra förändringar. Poyet gjorde sin överlägset sämsta match i Spurströjan och Bunje gjorde inte heller någon glad. På bänken sitter Toda och Etherington och möglar. Borde man inte släppa in den för att hitta på något?
Teddy och Robbie gjorde vad de kunde men de kroknade betänkligt. På bänken fanns Slabber som bara väntar på att få komma in och springa järnet.
Jag fattar inte att Hoddle inte gör något. Att döma av reaktionerna på forumet så fattar inte någon supporter det.