Chelsea - Tottenham: Vi har hört den förut
Spurs reste över London och återvände hem till White Hart Lane tomhänta som så många gånger förut.
Denna rapport blir kortfattad av två skäl. Jag kunde inte lyssna till matchen på radion, som är min vana. Den andra anledningen är att jag känner inte att jag har så mycket konstruktivt att säga.
Efter matchen har Glenn Hoddle gått ut i ett antal media och sågat Spurs försvarsspel. Inte så konstigt när vi släpper in fyra kassar och låter Kasey Keller stå ensam som en matros i en öken. Mutu var iskall och sänkte Spurs med två mål.
Men det var trots allt Spurs som började piggast. Den första halvtimmen ska Spurs enligt rapporterna varit aggressiva och försvarat högt upp i banan. Vi störde Chelsea i uppspelsfasen och krympte ytor. Tyvärr var inte våra toppar lika rörliga som de måste vara i sådana här matcher. Redknapp fann inga spelare med sina långbollar utan det var upp till den unge Ricketts att föra upp bollen i banan. Självklart är det ohållbart i längden.
Trots det tog Spurs ledningen genom Frederick Kanoute som likt en blixt från klar himmel tog ned en boll från Anderton, smet mellan mittbackarna och satte bollen i nät. Sen var det slut på det roliga.
Chelse fick igång spelet och Spurs mittfält hade svårt att stå emot. Inget fungerade och Chelsea kom fram i våg efter våg. De förtvivlade SMS som dök upp i min telefon gav mig en klar bild om vad som var på väg att hända. Ord som, aldrig, skit och suger var ofta förekommande.
För en mer balanserad och informativ bild om vad som hände under matchen hänvisar jag till Chelsearedaktionens rapport.
Chelseas rapport hittar du här.
