Coventry - Spurs 0-3
Ett enklare, rakare spel var det som var mest anmärkningsvärt i den första matchen under David Pleat. Men motståndet var inte tillräckligt starkt för att vi ska kunna dra stora växlar på resultatet.
Hur skulle den nya eran after Hoddle starta? David Pleat är en av Tottenhams mest omstridda personer genom historien. Som manager, som Director of Football och som grå eminens. Som manager är han den som haft högt poängsnitt av alla Spurs managers genom tiderna men hans lag har ofta kritiserats för att vara tråkiga och maskinlika. Som Director of Football har han haft ansvar för att få in nytt blod i klubben.
Det var därför med viss spänning jag slog mig ned framför TV'n för att se matchen. Efter två minuter kom första svordomarna. När laguppställningen kom upp på skärmen inser jag att Pleat ställer absolut helt fel mittfält på benen. Blondel - Poyet - Bunjevcevic - Anderton är inte en kvartett som skrämmer slag på något lag över divsion två. Långsamt, segt och lika tufft som en blöt papperspåse. Backlinjen är den vänatde med Carr och Tarrico på ytterbackarna med Gardner och Richards som mittlås framför Keller i målet. Framåt gladdes jag av att Keane gjorde comeback och skulle få spela med Kanoute.
Matchen började trevande och för mig var det uppenbart varför Spurs läcker mål. Virrigt försvarsspel där Gardner flera gånger bommade grovt i positionsspelet. Coventry var inte tillräckligt bra för att kunna utnyttja det utan det var istället Spurs som öppnade målskyttet.
Keane får tag i bollen på mittplan och tittar upp. Kanote sticker i djupled och fransmannen får en delikat passning från sin irländske kollega. Kanoute blir ensam med Shearer i Coventrymålet och gör inget misstag. Ett väldigt säkert avslut. Kanoute var i och för sig så ensam att han hade gott om tid att tänka på vart han skulle sätta bollen.
Tio minuter senare var det dags igen. En snabb omställning ger Keane chansen att ge sig iväg på en dribblingsräd som lämnar Coventryförsvarare i högar efter honom. Iskallt avslutar han med bollen i bortre efter att ha fått målvakten att lägga vikten på fel fot.
Efter ytterligare en kvart skulle SPurs ha gjort ett par mål till. En passning från Blondel satte Kanoute i ett läge som han borde ha satt och kort därefter hade Poyet en dubbelchans.
Istället dröjde det till den 85:e minuten då avbytaren Ricketts bryter in från vänster och tar sig förbi en man. Postiga drar med sig sin gubbe och vips har unge Rohan dunkat upp bollen i närmsta krysset. Ett vackert mål som säkerligen inte blir det sista för Ricketts i Spurs.
Kvällen största utropstecken var Keane och Kanoute som var pigga och alerta. Med lite större skärpa i avsluten hade de satt ett par mål till var men de får ändå vara nöjda. Gardner och Richards däremot var inte lika lyckosamma i andra ändan. Visserligen höll vi nollan men det var mer eftersom Coventry var riktigt svaga. Av ungdomarna överglänste Ricketts Blondel utan att någon av dem gjorde en dålig match. Till på söndag hoppas jag att de byter plats. Samma sak gäller för Poyet och Dalmat. Dalmat ska in på plan och Poyet ska vara supersub. Idag missade han alldeles för mycket. Bunjevcevic är en spelare jag uppskattar ibland men till och med mitt tålamod håller på att ta slut. Bättre upp.
På det hela taget kan man säga att vi spelade betydligt enklare än under Hoddle och det tror jag är bra. Ett rakare och snabbare spel är vad vi behöver. Kombinerat med ett säkrare försvar ska vi nog kunna klättra en bra bit i tabellen. Men än så länge får vi vara nöjda med det lilla. Och idag är det lilla att ha slagit ut Coventry ur Carling Cup.
Annarrs ska Tommy Engstrand gratuleras för att ha lyckas se fel på Poyet och Richards. Nästan lika bra som killen på Eurosport som bommade Perry och Keller.
0-1 Kanoute (13)
0-2 Keane (23)
0-3 Ricketts (85)