Spurs vs Everton 3-0
Första hemmamatchen för Spurs under David Pleat spelades under regntunga skyar. Men Freddie Kanoute värmde med årets mål på White Hart Lane. Dessutom höll Spurs nollan igen och har nu tre matcher i rad utan att släppa in en boll.
Regnet öste ned och målen med.
Spurs ställde upp med en 4-4-2 formation som vanligt under David Pleat. Det märks att alla spelare känner sig trygga med den uppställningen. Det är en helt annan rörlighet från spelarna och lagdelarna glider inte isär på samma sätt som tidigare. Mittfältet känns faktiskt riktigt bra tidvis.
Poyet kom fram bra i banan och pressade efter boll hela första halvlek. Han mattas betänkligt i andra och borde ha bytts ut. Anderton jobbade även han bra och visade upp ett fint, men lite långsamt, passningsspel. Dessa två äldre herrar var dock inte det som gladde mest på mittfältet. På varsin kant härjade Ricketts och Konchesky och deras löpvilja, passningsspel, rörlighet och aggressivitet skapade stora problem för Everton.
Framåt är Special K (Keane och Kanoute) grymma. Rörlighet, bollsäkerhet och fart. Kanoute vann massor av nickdueller och var vass framåt. Keane rörde sig över väldiga ytor och var den som tillsammans med Anderton satte fart på passningsspelet för Spurs.
Keller var stabil utan att ha mycket att göra. Richards och Gardner var bättre än någon gång på säsongen utan att för den skull imponera på mig. Carr verkar ha hittat tillbaka till sin gamla form och jag tror att Pleats drag att ge honom kaptensbindeln var riktigt begåvat. Han lyfter sig i spelet och våra utsikter att behålla honom i januari ökar.
Första Halvlek
I matchens inledning kände båda lagen på varandra och det dröjde innan någon egentlig målchans skapades. Spurs förde dock spelet och trillade stundtals boll riktigt snyggt. Laget tryckte på bra och hela mittfältet kom fram bra i anfallet. Spurs kom i våg efter våg men strandade oftast 4-5 meter utanför straffområdet. Gardner drog på sig ett onödigt gult kort och är avstängd nästa match.
Den första rejäla chansen kom då Keane snyggt tunnlade Yobo vid straffområdesgränden och sen sköt ett lågt skott som Martyn släppte en retur på till Kanoute. Kanoute slog in ett inlägg tvärs igenom straffområdet och Konchesky, Poyet och Keane var alla nära att stöta in bollen.
I 43:e minuten bröt Spurs dödläget. Keller sparkade ut bollen och Kanoute vann ännu en duell på mittplan och skarvade bollen till Poyet. Gus nickade tillbaka bollen till Kanoute som tittade upp tog två snabba steg och satte bollen otagbart i krysset från 35 meter. The Lane (och mitt vardagsrum) exploderade i jubel. Kanoutes skott är komplett otagbart. Bollbanan skruvar sig klockrent i krysset efter att i början varit rejält över målet. Magi,
Endast en minut senare är Poyet vansinnigt nära att utöka ledningen efter ett fin inlägg från Taricco får han huvudet på bollen vid bortre stolpen och bara en kanonräddning av Nigel Martyn räddar Toffees.
Andra Halvlek
Andra halvlek hann knappt börja innan Poyet fick sin revansch. 40 sekunder efter paus dök han som en torped på ett flack inlägg från Anderton och snuddade in bollen i bortre burgaveln. 2-0 till Spurs och allt kändes soligt.
Blott två minuter senare resulterade ett fint väggspel mellan Kanoute och Anderton i ett friläge för Keane. Robbie kunde efter diverse flipper mellan honom och Evertons mittbackar enkelt kunde rulla bollen förbi Martyn. Äntligen fick vi se den patenterade volten. Game Over.
Lite senare blev Ricketts helt fri och hade mer tid på sig än vad han trodde. Hans volleysmet utanför och en minut efter det kom Carr i en räd på högerkanten och testade Martyn med ett lågt skott.
Kort därefter bytte Everton in Rooney och Kilbane och Spurs verkade backa hem en aning. Spurs höll dock emot bra och matchen var fortfarande helt jämn. Lagen bytta halvchanser med varandra i en match som fördes i högt tempo med ett böljande spel.
I 71:a minuter gick Taricco ut efter ett gott dagsverke och in kom Stephan Dalmat. Konchesky flyttade då ned på vänsterbacken och Dalmat tog platsen på vänstermittfältet. Strax därefter klev Kanoute av till stående ovationer och Postiga tog hans plats.
Spurs höll i bollen och skapade inte så mycket. Det gjorde å andra sidan inte Everton heller. De fastnade gång på gång på Spurs försvarare som såg mer och mer säkra ut ju längre matchen led. Carsley hade ett farligt skottläge som täcktes till hörna av Richards. På den efterföljande hörnan hade Yobo ett halvbra skott som täcktes och studsade ut till Rooney som listigt nog lyckades snacka till sig ett gult kort. Kilbane jobbade till sig bollen därefter men ingen Evertonspelare var i närheten.
Resten av matchen var en fråga om 22 man som alla väntade på slutsignalen.
Eftersnack
På det hela taget kan man inte vara annat än nöjd med det Spurs visade upp idag. Spelet fungerar bättre men det finns utrymme för mer. Everton var i och för sig inte speciellt heta men det var ändå ett lag som vi innan säsongen trodde skulle ligga runt oss i tabellen.
Uttagningen kan man alltid ha synpunkter på men idag visade Pleat att han tog ut rätt startelva. Jag skulle önska att Poyet byts ut och jag undrar vad Pleat ska göra när Ziege, Davies och Redknapp kommer tillbaka. King kommer antagligen gå in i mittförsvaret mot Leicester men jag hoppas att Mabizela för visa upp sig. Å andra sidan har vi nu under Pleat hållit nollan i tre matcher i rad så man borde inte klaga.
Sättet vi vinner på visar att vi är på rätt väg i spelet. 4-4-2 har gett stabilitet och att vi skulle vara obesegrade efter tre matcher under Pleat hade väl ingen trott?
