Mötet med Mr Jones
Spurs superkrönikör Erik Karlsson är tillbaka och den här gången berättar han om ett spännande möte i London.
Hur det kom sig att jag och min vän Mats stod utanför Mr Jones dörr i närheten av Noel Park en dag i mitten av augusti 1975, det vet jag faktiskt inte. Antagligen hade det att göra med en upphandling av Tottenham-matchprogram och en viss brevkontakt hade säkert förekommit mellan oss innan besöket. Under alla omständigheter så var vi hembjudna till honom.
Mötet med Mr Jones skedde i parets vardagsrum. Det var ett tidstypiskt rum med bruna tapeter, brun heltäckningmatta och med vita linnegardiner som täckte hela fönstret. Att det var så tidstypiskt var nog mer en slump eftersom renoveringen sannolikt var gjord under förra perioden då dessa färger var moderna. Mr Jones satt i en bekväm stol med en filt över sina ben och en elektrisk värmelampa bredvid sig.
Mr Jones var en gammal man som hade passerat de 80 och hans hår var alldeles vitt. Ganska fort hamnade vi på golvet vid hans fötter. Inte så mycket av vördnad för den gamle mannen som utan av den enkla anledningen att han redan innan vår ankomst spridit ut alla sin Tottenhamprogram på golvet. Någon direkt ordning hade han inte, men han hade massor. Nu började en upplevelse som jag för evigt kommer att minnas.
Under 4 timmar berättade Mr Jones om sitt liv i London och sitt livs långa kärlek till Tottenham Hotspur. Han måste ha varit född ca 1890 - 1895 och sade att han i stort sett hade bott på gångavstånd ifrån White Hart Lane i hela sitt liv. Mr Jones hade alltid jobbat på kontor, men trots detta pratade han med en cockney accent som hade givit stor respekt långt ut i East Ends kvarter. Allt eftersom vi plockade i programmen så berättade han med glöd om gamla tiders spelare, om tidsepoker som flytt, om White Hart Lanes utveckling och mycket, mycket mer. Mr Jones hade på nära håll följt Spurs ärorika utveckling och han var mästerlig på att dela med sig av sina erfarenheter. I hans berättelser framkom inte bara fotboll utan även händelser ur hans liv i London och genomlidandet av två världskrig.
Jag satt som förstelnad med alla sinnen på helspänn. Mats, som var Leicester-supporter var den mer normala av oss bägge. Han kunde med lätthet uthärda livet utan att nödvändigtvis veta alla detaljer kring uppförandet av Filbert Street, hur senaste reservlagsmatchen slutade eller det aktuella skadeläget i laget. Denna förmåga var jag i total avsaknad av under den här tiden. Därför insögs alla små anekdoter, alla fakta och synpunkter från Mr Jones med största uppmärksamhet. Under hela tiden serverade Mrs Jones oss te med smörgåsar.
Om nu avsikten med mötet var att handla program så bytte i alla fall inga pengar ägare under denna eftermiddag. Däremot visade Mr Jones prov på en stor givmildhet och gav mig en hel del gamla och värdefulla program från 40, 50 och 60 talen. Det var ett hjärtligt avsked innan jag och min kamrat lämnade paret Jones för nya äventyr på vår tre veckor långa fotbollsresa.
Efter hemkomsten till Sverige igen sökte jag kontakt med Mr Jones igen utan resultat. Sent omsider kom så ett svar från Mrs Jones som berättade att vår vän hade avlidit en kort tid efter vårt besök. Dessa fyra timmar blev alltså det enda mötet jag fick med Mr Jones. Vårt möte blev speciellt, och det var inte bara ett möte i fotbollens tecken utan även ett möte mellan två medmänniskor i olika stadier av sina liv. I efterhand har jag tänkt många gånger på att mötet säkert även hade en betydelse för Mr Jones. En äldre man som känner att krafterna är på väg att ta slut och som träffar två 17- åriga åhörare som så helhjärtat vill ta del av hans livs erfarenheter.
För mig är han inte bara Mr Jones utan också Mr Spurs