Är säsongen slut?
Signaturen oohpatvandenhauwesaidoohpatvandenhauwe ventilerar den frustration vi alla känner.
Är säsongen slut?
Det kan man fråga sig. Våra spelare ser ut som om de inget hellre vill än att åka på semester för att bli paparazzi-fotograferade med cigaretter i mungipan och med en (för att vara engelsk) snygg tjej under armen. Allt tal om europaspel ter sig drömmande. Å andra sidan finns det roligare säsongsavslut än en förlust med 2-0 borta mot sydkustens bästa lag.
Vår förra säsong inleddes, precis som denna, med Glenn Hoddle som manager för laget. Rätt eller fel, så fick Hoddle sparken. Jag ville att Hoddle skulle stanna in i det sista, av framförallt nostalgiska skäl. Nostalgi suger.
Sedan den sista november 2002 och fram till och med förlusten mot So'ton hade Hoddle (och hans lag) skrapat ihop sex vinster. Ett vidrigt facit, speciellt om man försöker intala sig att man är en kandidat för UEFA-cupspel. Vi har hört det förr, vi kan ta förlusterna mot Manchester United, Arsenal, Liverpool och Chelsea. De skulle kunna kallas "försumbara". Däremot måste vi plocka poäng av Everton, Leeds, Charlton, Bolton, Middlesborough, Blackburn och Southampton, ja till och med Newcastle ska vara inom räckhåll. Som vi alla vet lyckas vi inget vidare med det där. Everton är det lag vi ska slå, av tradition, de har besegrat oss typ en gång på 15 år. Men resterande lag har vi för svårt mot, vilket leder till att vi ständigt fightas i mitten.
Nu ser det mörkare ut än på länge. Vi spelar som ett bottenlag, och ligger i botten. Tio förluster har vi åstadkommit så här långt, med mycket kvar att spela. Helt klart är att vi måste hitta en formvändning snart, annars kan det leda till nedflyttningsstrid. Under Hoddle gjorde vi den berömda sämsta säsongsinledningen någonsin med en vinst på sex matcher.
Nu är vi på väg mot den sämsta vintern någonsin, eller i varje fall på väldigt länge. Jag har nämnt det tidigare, de lag som tar den sista UEFA-cupplatsen i ligan har väldigt sällan fler än tolv förluster under en säsong. Tar man den sista UEFA-cupplatsen har man placerat sig som sexa eller sjua beroende på resultaten i de nationella cuperna. Jag är helt övertygad om att vi kommer förlora fler än två matcher under säsongen som återstår. Vi har returmatcher mot Arsenal, Liverpool, Man Utd, Chelsea och Newcastle. Detta är lagen som vi "ska" förlora mot.
Återstår gör matcherna mot Bolton, Leicester, Charlton, Middlesborough och "de andra". De matcher som vi inte ska förlora om vi vill hålla oss i mitten av tabellen. Det är knappast rättvist att påstå att vi helt säkert kommer vinna just dessa matcher.
För att bli ett lag bland de sista tre behöver man ca 20 förluster.
David Pleat är ju som bekant vår manager tillsammans med Chris Hughton för tillfället och kommer vara det tills vi hittar en ny, "väl utvald" manager som ska utses i sommar. Bara vi inte ser Peter Reid eller någon liknande som den nye "väl utvalde" managern.
Pleats fortsättning i klubben kommer inte vara som manager, det är helt klart. Det måste vara uppenbart för vem som helst att spelet inte fungerar under honom. Vi spelar nu ett försvarsspel med väldigt låg press. Vi låter motståndarnas mittfältare både ta emot bollen, och vända upp, då sätter vi igång med pressen. Det fungerar inte. När vi mötte Man Utd senast låg de på våra backar och pressade. Vi körde med vår sedvanligt låga press. På hemmaplan. Det såg patetiskt ut. Man kan jämföra med Charlton som i matchen mot Chelsea(på annandagen) inte lät mittfältarna vända upp med bollen.
Visst vi har en del långsamma mittfältare, men Graham Stuart i Charlton är knappast kvicksilvret självt. Den manager som tar över hoppas jag har en klar bild av hur vi ska spela för att effektivt täcka ytor, och inte behöva jaga desperat efter bollen hela tiden. En manager som kan få våra lirare att spela som en enhet.
Andra delen av krönikan hittar du här.
