En gästkrönika från forumets grå panter - mickespurs.
Tänkte bidraga med en liten berättelse om ett halvår när det inte gick så bra för Spurs. Kanske kan vara bra att tänka på nu när det har varit lite tungt ett tag.
Säsongen 1977-78 spelade som bekant Spurs i dåvarande div2. Vi gick upp med ett nödrop sista matchen då vi klarade 0-0 borta mot Southampton och skulle spela i högsta divisionen igen där vi hörde hemma. Under sommaren gick det vansinniga rykten om spelare som skulle till spurs(känns det igen) dåvarande ledningen försäkrade att pengar skulle läggas på nyförvärv och vi skulle aldrig hotas av nedflyttning igen. Låter ju tryggt;) Ett VM i Argentina gick av stapeln och spurs bedyrade att det skulle vara ett par köp som skulle gå av stapeln som skulle få allas ögonbryn att höjas. Sedan kom bomben. Vi hade värvat världmästare till WHL. Ossie och Villa. Man gick och längtade efter premiären med ganska så högt förväntande inställningar. Tottenham skulle bli och vara hela London's gunstligar och sedan ta över England och sedermera Europa. Det var i allafall vad som skrevs i tidningarna och jag själv höll med. Tipsextra hade inte startat i aug, så man fick ta till den hjälp som gick att få. Ratta in englandsradion och hoppas på bra sändning. Just den lördagen blev det ingen radio. Jag stod i köket när dom sade på Tv-Nytt. Succé för Tottenham's nya argentinare i premiären. Visserligen 1-1, men det var på bortaplan mot Nottingham med Brian Clough's mannar som året innan vunnit ligan. Helt nöjd var jag i allafall. Nu jävlar skulle Aston Villa få på nöten på hemmamatchen onsdagen. Men tyvärr hade inte Aston Villa läst på om spurs nyförvärv och gick på som inget hade hänt 1-4 på hemmaplan. Skit också. Men det var mot ett lag som sedan skulle vinna ligan och senare Europacupen. Men nästa match skulle det gå vägen. Chelsea hade inte haft ett bra lag på åratal och spurs hade på den tiden lätt för dom. 2-2 och ny besvikelse. Var vi inte bättre? (chelsea åkte ur ligan)
Jag var lite orolig när vi skulle möta Liverpool borta nästa match. Spurs hade inte vunnit sedan 1912 på Anfield. Liverpool var på den tiden äckligt bra. Dom gjorde lite vad dom ville med motståndarna. Enligt mej det bästa engelska lag någonsin. Skulle spurs ha någon chans. ja kanske. Pyttsan! 0-7 och total förnedring. Dom visade målen på sportspegeln till min mors stora förtjusning.
Micke - har dom ingen målvakt i Spurs? Frågade alla mina så kallade "kompisar"!
Tidningarna haglade av sågningar och gliringar. Inte så mycket från övriga Londonlag för dom var inte bättre:)
Hösten gick och poängen började komma. Julen närmade sej. Match mot Arsenal dagen före julafton hemma. Vilken chans att få lite heder till WHL. Lars-Gunnar Björklund i studion ett par goda vänner +flickvän i soffan. Inget kunde gå fel.
Varpå matchen slutade 0-5 mot ärkefienden. Total mörker. Min flickvän frågade lite blygt om inte spurs var bättre? Du har ju pratat så mycket om dom och så. Mina kompisar skrattade så taket lyfte nästan.
På julafton kom sedan min Leicesterälskande morbror från looserstaden Örebro. Inget God Jul där inte. Tjena Micke 0-5 och ett rått gapskratt fick jag till hälsning.
Det gör ont att hålla på Spurs ibland. Det kom senare bättre tider för mitt Spurs. Kanske kan jag återkomma med något om den gyllene tiden 1981-84
