Gäskrönika del 2
Mickespurs fortsätter sitt funderande om hur det en gång vände från dåliga tider till gyllene år.
Säsongen 1978-79 hade börjat lite knackigt. men det återstod en vårsäsong och cuperna. Så helt misslyckat kanske det inte skulle bli. Spurs blev lottat i FA-cupen mot ett amatörlag som heter Altrincham hemma i första omg. Skrattmatch enligt alla. Matchen var inte ens på poängtipset:) Lilla Altrincham tog ledningen med 1-0 tidigt i matchen och Spurs lyckades kvittera i 81 min och få till ett omspel. Tänk er själva att stora mäktiga Spurs höll på att falla mot ett okänt amatörlag i FA-cupen. Spurs vann sedan omspelet på maine road i Mancgester med 3-0. Men Spurs var varnat nu. Det skulle inte komma mera smällar av den chockade saken. Problemet med Spurs på den tiden var onekligen anfallsspelet. Vi hade inga spelare av klass. Peter Taylor och Colin Lee längst fram skrämde inte många. Tillsammans gjorde dom 18 mål. Inte mycket på en säsong. Däremot var mittfältet Spurs starka sida. Glenn Hoddle, Ossie och R.Villa gjorde mål och spelade fram till varandra. Men dom var inga utpräglade anfallsspelare.
Säsongen därpå fortsatte i nästan samma stil. Inga stora förluster som tur var. Men det hände inte mycket framåt. Colin Lee blev skadad och Falco och Hazard var inte riktigt mogna än. Vi hamnade som vanligt i mitten i tabellen. Men siktet var inställt på toppen och ta över London. På den tíden var inte Chelsea och Arsenal mycket att räkna med. Man talade mera om QPR och unga farliga Crystal Palace.
Sedan kommer vi till 1980-81. Till spurs kom då Steva Archibald från Skottland och Garth Crooks från Stoke. Tillsammans gjorde dom 36mål! första säsongen. Plötsligt hade vi ett starkt mittfält och ett par spelare som gjorde mål. Av bara farten vann Spurs FA-cupen som ni alla vet. Och nu kommer jag till det känslomässigt största ögonblick i min Spursiga historia. Tänk er all väntan på framgångar och bara Manchester City kvar som hinder. Det står 1-0 till City och 9 minuter kvar och Hoddle's frispark går på Hutchinson's och in i mål. Det var som hela livet gått ut på att se det målet. Jag stog på High Road i Tottenham och bara skrek ut min glädje. Hela kvarteret bara exploderade. Inte sjutton kunde Man.City stoppa oss i omspelet. Säsongen därpå gick vi till FA-cupfinal igen och vann. Final i ligacupen. Tyvärr förlust mot Liverpool efter förlängning. Spurs ledde länge med 1-0 och 3 minuter före slut sköt Archibald i stolpen. Anfallet efter gjorde Liverpool 1-1 och avgjorde mot ett slutkört Spurs i förlängningen.
Europaspelet hade börjat och Spurs spelade riktigt bra. Tror att Europa är något som passar Spurs. Det har alltid gjort det och kommer alltid att göra. Spurs gick till semifinal där vi efter en målvaktstavla av Ray Clemence blev utslagna av Barcelona.
Så summa sumarum 1980-82 2 st FA-cuper,ligacupfinalist,semifinal i cupvinnarcupen och slutligen 4 i ligan. Fullt godkänt. Tror att cupsatsningarna blev för mycket för spelarna till slut, men 4:a är inte dåligt. Man märkte att spelarna var slitna och trötta till slut. Men nya unga spelare togs in i truppen och gjorde sannerligen inte bort sej.
Hoppas nu att vi är på samma väg nu. På nåt sjukt sätt tycker jag mej se en förbättring. Truppen förbättras så sakteliga och en ny storhetstid kan vara på väg.
Er tillgivne Mr.Spurs
