Matt Mellow´s från Charlton vs Spurs på The Valley
Natttskiftets egen Matt Mellow direktrapporterar från matchen på The Valley. Del 1.
Trötthet.
Berusning.
Direkt från en intensiv jazzkväll i Stockholms Miles Davies-blå kvarter, äntrar jag tidigt denna morgon den Ryanair-vita kärran till London.
Fortfarande utan sömn i fickan.
Fortfarande med ett oanständigt rus i min något överdimensionerade kropp.
Försöker nyktra till. Dålig start på vad som är tänkt att bli en onsdag i Londonderbynas glorifierade tecken. Den sedan 1978 Charltonröda Vänersborgsbördige Lars´ mångfaldiga historier om laget muntrar dock upp trötta Spursögon på flygresan. Om några timmar står vi på varsin motsatt läktare i The Valley-arenan och sjunger för våra lag.
Soho. Mystiskt vackra människor med utmejslade Londonansikten. I spännande kläder med egen identitet. Feeling good. Feeling mellow. Det finns två ord för att beskriva det perfekta kaffet. BAR ITALIA. Englands första kaffebar öppnade 1949 och drivs fortfarande i samma stolta familjs regi. Här har jag varit turiststammis sedan 1990. Den nya servitrisen Audrey från Saô Paolo skiner upp som en nyfödd sol när hon hör mig nämna Santos, nummer 10 och Diego. Kanske kanske... tänker vi båda. Frågan är om vi tänker på samma sak...
Möts sorgligt nog av beskedet att Bar Italia´s mest trogne stammis, österrikiska äventyraren mr Lou Provisor, nyligen upplevt två hjärtattacker på kort tid. Nu kämpar den 80årige mannen för sitt liv. Smaklöst kan tyckas, men kanske såg han Spurs vs ManCity-FAcupmatchen förra onsdagen då vårt Tottenhamlag tappade 3-0 ledning till 3-4. Hjärtmedicin är vanligare än öl på krogen för en Spurssupporter.
Att med tåg och buss ta sig från Spring Street vid Paddington/HydePark i västra centrala London till Charlton i sydöstra regionen är ett tidsödande projekt i rusningstid. Med endast skuggan av en överdrift tar det lika lång tid som att flyga från vår huvudstad till deras. Tunnelbana, DLR-tåg, buss, fråga vänliga människor på stan. Det känns att jag närmar mig. Stadigt ökar antalet röda skyltar framför oss. Fler röda tröjor vandrar utmed trottoarerna. Ser dock inget av det som vår Spurssupporterkollega "Sorro med s" hävdar ska vara sevärdheter utmed vägarna. Famiijestämning. Inga stora hotfulla supportergäng. Precis som jag hört att Charltonmatcher på The Valley brukar bjuda på. Ser inte en enda Spurssupporter på vägen till South Stand som här är gästläktaren på södra kortsidan. Under tiden jag kryssat genom rödvita fans och t-shirtförsäljare har vintermörkret fallit över sydöstra London. Efter en mängd säkerhetskontroller av uniformerade, allvarliga men vänliga säkerhetsvakter, går jag upp för gräsbacken på baksidan av läktaren och möter en vacker syn som får mitt redan överansträngda Spurshjärta att klappa lite snabbare.
Ett hav av Liljevita, sakralt purpurfärgade och Beppeblå Kappatröjor. Förväntansfulla människor på gott humör i alla åldrar som rest från N17 och andra delar av världen för att stödja sitt lag.
Betting stand. Vadhållningsstånd. En kiosk. Krittavlor. Lockande höga odds. Som många andra unga killar *hrrmff* satsar jag vilt. 10 pund på Davies som första målgörare til oddset 14/1. Bra. Nej förresten, jag lägger pengarna på Defoe istället. Verkar säkrare. 10 pund på Spurs wins 3-2 till oddset 7/1. OK, en "tenner" på det också. Skönt. Här ska vinnas pengar.
Charltons arena är trivsam. Mer öppen och familjär i sin röda karaktär, än vad White Hart Lane är. Cosy. Entre 4. Box H. Row T. Seat 086. Stolar. Som om någon satt på stolarna en enda gång under matchen...
Brad, en erfaren supporter står tillsammans med sin Nigerianske vän Komi bredvid mig. Hans flickvän Penny kunde inte följa med pga "the flu". Jag mumlar något om att "Penny, is she a Spurs fan right flu and thru?" och får ett engelskt hästgarv som betyg.
Keane-Defoe
Jackson-King-Brown-Davies
Taricco-Richards-Doherty-Carr
Keller
Subs: Burch,Bunje,Poyet,Dalmat,Barnard.
Matchen börjar avvaktande, med långsamt spel på mittfältet. Som om de hade läst den stora vägskylten med texten "Reduce speed" utanför korsningen vid The Valley.
1-0 redan efter några minuter. Vår tekniske snabbe Waleslandslagsstjärna tilika Italiendödare - Simon Davies, får The Valley att lyfta och bli till en The Hill of Hotspurs. Vrålet är öronbedövande. Jag inser just att jag missat 14/1 odds på tio pund. *grr*. Men det tillhör en Spurs supporter att aldrig bli helt och hållet nöjd. Brad bredvid mig säger att Davies tydligen har en fantastisk killer-strike-foot och kyla i avslutningarna på träningarna och att det enl tränare Chris förra året diskuterades att han skulle bli striker istället för kantspelare.
Jag har sällskap av ca 3500 Spurssupportar på södra läktaren som stående sjunger nästan oavbrutet hela matchen. Rysningar. Korta gruppstärkande ramsor som "Yid army! Yid army" och andra klassiska "We are Tottenham , superTottenham from the Lane" mm ekar genom hlea arenan. Det är dödstyst på alla Charltonstolar.
Keane snurrar runt med Charlton och är på piggt dribblingshumör. Davies och Taricco´s snabbhet och teknik ger resultat på kanterna där vi kommer fram bättre än på mitten där vi som vanligt har ett stort hål. Charlton har flera farliga chanser och Keller gjorde sin första världsklassräddning vid friläge två röda mot Keller. Jag hade redan skrivit 1-1 i mitt anteckningsblock. Ytterligare en supersave av Keller på en hörna i 41 minuten. Puh. Det som håller oss på banan i första halvlek är Keller och Doherty som med sin spänstiga längd inte gör ett misstag och rensar undan bollen säkert istället för att tramsa runt med bollen.
Den nya offsideregeln i Premier Leage utnyttjas av Spurs vid ett flertal tillfällen. Det ser märkligt ut när våra forwards Keane och Defoe i syfte att distrahera den rödvita backlinjen vid frisparkssituationerna står flera meter offside i Charltons målområde. På varsin sida om Addicksmålvakten.
2-0 Så psykologiskt rätt i 44:e minuten. Vår kommande storstjärna, nyförvärvet från Westham(och tidigare från Charlton) Jermaine Defoe får till slut restultat av sitt fantastiskt frenetiska anfallsarbete i första halvlek. Han och Keane´s energi, fysiska närvaro mot Charltonbackar och aldrig sinande löpvillighet ger resultat. Hela klacken skanderar "Jermaine Defoe! he´s a yiddo!" och kör även en sjukt skön ramsa om att WestHam är vår farmarklubb.
I slutminuterna av första halvlek får Charlton två livsfarliga frisparkar utanför penalty area. Luktar mål lång väg. Keller gör bra räddningar och får även hjälp vid ena frisparken av ribban som darrade en minut.
Analys av första halvlek: Keller, Doherty, Defoe och Keane mest övertygande. Richards riktigt darrig kantig och långsam i försvaret skapade orosmoment hela tiden. Även Carr är blek. 2-2 efter första hade ingen protesterat mot.
Läs del 2 här.
