The North London Derby - The TRUE true story
Efter att Arsenalredaktionen lade ut en så lögnaktig krönika om hur rivaliteten mellan stolta Tottenham Hotspur och korplaget Dial Square bestämde vi oss för att tala om hur det egentligen gick till när Norra London förorenades.
Det hela började för ca 2000 år sedan. I Judeéns land, där en man gick runt och förkunnade det sanna ordet. Han var utvald av Gud, gick på vatten, fick fiskar att räcka till tusentals och uppväckte döda. Jorden var god, folk var sams, folket var friska och solen sken så gott som alltid. Alla älskade den utvalde mannen och hans folk - The Yids var då, som nu, det utvalda folket. Alla var vänner och levde gott tills den dag ett gäng plattfötter i röda mantlar invaderade landet. De förslavade folket, gjorde sig allmänt illa omtyckta och luktade rätt konstigt.
Självklart fanns det mindre begåvade, illaluktande och dåligt klädda personer bland det utvalda folket som inte kunde tåla andras lycka och framgång. De smidde ränker bakom ryggen på det utvalda, lyckliga folket. Och en dag när de utvalda 12 (startelvan och massören) satt och åt middag kom ett stort uppbåd män klädda i rustningar och röda (!) mantlar. Männen förde bort allas hjälte, den vackre judiske mannen, och slängde honom i en fängelsehåla. Folket gjorde uppror men sen när brydde sig de svekfulla männen om folket. Mot allas vilja avrättades mannen - som numer kallas Jesus, efter Martin Chivers - och ett mörker lade sig över världen som skulle vara i tusen år. Vem som förrådde Jesus? Judas så klart, den ultimate förrädaren.
De mörka århundraden som följde kan vi lämna där hän. Vi kan bara konstatera att världen var höljd i kaos, osäkerhet och misär. Allt under det röda väldets förtryck. Men även det gick under. Det blev helt mono efter att ha blivit blyförgiftade av det egna dricksvattnet. Smart va?
Knappt tvåtusen år senare upprepade sig historien. I den stora staden London i England var problemen stora. Det var misär, smuts, hög brottslighet, pest, pina och dålig fotboll. I hela London? Nej, det fanns en plats, av gudarna utvald, i nordöstra hörnet där solen alltid sken, gräset var grönt, flickorna vackra, männen modigare, brödet var osyrat, maten koscher och fotbollen underbar. Platsen var Tottenham. De som krigade på fotbollsplanen hette Hotspur och var det vackraste lag som existerat. De vann de mesta, såg bra ut, fick alla tjejer och luktade härligt gott.
Men i Mordors rike, i sydöstra London, fanns det ett gäng snedseglare som samhället fann så frånstötliga att det enda jobb de kunde få var på den stora arsenalen i trakten. Man hoppades helt enkelt att någon skulle tappa en tändsticka och hela problemet skulle lösa sig av sig självt med en rejäl smäll. Så var emellertid inte fallet. De överlevde, troligtvis genom att de inte hade vett att använda toaletterna på fabriken utan genom bristande hygien såg till att krutet ständigt var blött.
De stackars förtappade själarna startade ett fotbollslag och de hade inte mer fantasi än att de döpte det efter sin arbetsplats. Tottenham Hotspur tog i alla fall en känd hjälte - den store Harry Hotspur som sin förebild. Tja, fotbollsvärlden får väl vara lycklig över att spelarna i Arsenal inte jobbade på en bordell. Då hade vi haft en märklig uppställning i ligan med laget Brothel med i tabellen.
Hur som, allt var som det skulle, de röda höll till söderut, både geografiskt och i tabellen. Tottenham överst i båda fallen. Men så plötsligt ett år, bestämde sig de röda för att fuska. De kunde ju inte rubba Spurs dominans på något sätt såå helt plötsligt tog de sitt pick och pack och flyttade från södra London.. Säger de i alla fall, de flesta neutrala bedömare tror att de blev utsparkade från stadsdelen. Något som man kan ha full förståelse för.
De röda anlände med sina trasor i det utvalda landet och i vår godhet tillät YIDS dem att slå sig ned. Vi visste ju att de var helt underlägsna på alla plan och aldrig skulle utgöra något hot. Men så, dök det upp en särdeles slem figur. Hans namn var Henry Norris och var en förslagen man. Han insåg att han aldrig skulle kunna slå Spurs med rent spel och försökte med allehanda medel sätta käppar i hjulet. Det var han som låg bakom flytten till Guds Land. Han försökte slå ihop de röde med sitt eget lag, med det passande namnet Fulham, men det fick han inte för FA.
Till slut insåg Norris att det enda sättet att slå Spurs var genom grovt fusk och det lyckades för honom år 1919. Efter att ha använt sin kraft som Parlamentsledamot (och sägs det, diverse sexuella tjänster) så lyckades Norris få Spurs nedflyttat till andradivisionen och den plats i högsta ligan som skulle ha varit Spurs tillföll istället Arsenal. Det värsta var att högsta divisionen skulle utökas med två lag och logiken säger att det då bara är att fylla på med två lag underifrån men istället såg Norris till att Spurs blev nedflyttade.
Sedan den dagen har ingen som heter Norris haft ett boende norr om Themsen i London.
Där inleddes det moderna hatet mellan klubbarna och det har på senare år spätts på genom kravaller, slagsmål och som grädde på moset den senaste i raden av Judasar som gick över gränsen på mer än ett sätt. Den senaste Judasen sågs senast bära in sin "kompis" (nudge nudge) Steffen Freunds flyttkartonger upp i sin lägenhet.
Andra kända röda fans: Usama Bin Laden, Attila, Stalin och den tjocke i Carter The Unstoppable Sex Machine.