Om inte...
Sittandes på ett välbesökt och stämningsfyllt O´learys beskådade jag ett av historiens mest underliga derbyn. Två lag som i första halvlek spelade disciplinerat och tight släppte allt detta och mycket mer därtill i den andra halvleken.
När jag somnade igår kväll så fanns tanken där, "om inte". När jag vaknade imorse, "om inte". Jag kan inte komma undan det, känslan sitter i, biter sig fast, gnager hål i mitt inre. Så jävla onödigt.
Om inte Henry fått det utrymme han behövde för att göra 1-1 på stopptid i första halvlek. Jag menar, det fanns ju två försvarare där, King och Pamarot, men ingen av dem söker upp Henry med kroppen...
Om inte King hade sprungit i vägen för Robinson när denne skulle skjuta ut bollen så hade 1-2 inte kommit, iaf inte då. Pamarot hade inte behövt dra ned Ljungberg...
Om inte Naybet hade tagit så jäkla lång tid på sig för att rensa undan den där bolluslingen så hade inte Viera gjort 1-3...
Om inte försvaret återigen strulat omkring med bollen så hade inte Fabregas fått möjligheten att smeka fram en passning till en fristående Ljungberg som enkelt rullade in 2-4...
Om inte...
Om inte försvaret hade glömt bort allt de lärt sig sedan 7-manna så hade vi kanske vunnit den här sagolika matchen, för lika uselt som försvarsspelt var, lika underbart var anfallsspelet.
Jermaine Defoe är verkligen en anfallare av högsta klass, frågan är om vi får behålla honom så länge till. Keane var tyvärr ganska blek och Kanouté känns allt närmare en startplats bredvid självklara Defoe.
Unge Reto Ziegler hade i första halvlek lekstuga med Arsenals högerkant. Det enda problemet är att se vem som är vem på Spurs vänsterkant, någon som har hört talas om att det kan gå 7-8 år mellan enäggstvillingar? Brown brunkade på som vanligt och gör det bra, tyvärr saknar han en viktig del för att bli en riktigt bra mittfältare, passningsspelet. Carrick var ganska så osynlig och tyvärr ganska så slarvig stundtals, men till och från visade han upp det vi hoppats på, kreativitet och spelskicklighet.
Mendes ska inte spela på kanten, han är inte spelare som utmanar och rycker förbi sin motståndare. Han är vad en italienare skulle kalla Regista. En mittfältsdirigent, en regissör. Tyvärr verkar dock formen ha dalat för han är inte alls lika sprudlande som han var i augusti/September.
Edman gjorde en klart godkänd comeback, samarbetet med Ziegler funkade bra och det ser oerhört spännande ut för framtiden. Kom väl inte upp till lika många inläggstillfällen som han brukar, men tacklingsspelet var iaf av gammal fin stämpel, fråga Ljungberg!
King får knappt godkänt och det är målet som höjer upp honom till det. Samarbetet med Naybet var i princip obefintligt och markeringsspelet var mer än bristfälligt. Naybet får trots sitt mål en totalsågning av mig. Slarvig, temposvag, nonchalant och helt enkelt bedrövlig. Så här spelade han inte i början av säsongen och inte sjutton har åldern tagit ut sin rätt så snabbt. Är det fastande som påverkar formen? Jag hoppas att så är fallet iaf och jag hoppas då också att Jol gör det enda rätta inför nästa match, bänka honom. Pamarot har inte någon fasta att skylla på, igår stod mannen med de enorma benen fastgjuten i backen. Orsakade bland annat den korrekt dömda straffen och blev bittert uppsnurrad av Pires för en korv med mos på läktaren med tillhörande pucko fram till 3-5.
Robinson då? Otacksam uppgift är väl det minsta man kan säga...