Reseberättelse Sista Delen!
Sista delen av den efterlängtade reserapporten från i fjol!
När vi åter anlände till hotellet så upptäckte vi till vår förvåning en större del av ressällskapet, trotsande den sena timmen, sittandes i hotellets baravdelning, bakom en mur av urdruckna sprit- och ölflaskor! Vi gjorde gemensam sak med sällskapet, och tog nyfiket del av diskussionerna. Bl. a. fick jag höra kommentarer som att "Isaksson är en av Allsvenskans sämsta målvakter!", "Örgryte IS har en av Allsvenskans bästa klackar", "Beckham är så j-vla överskattad, snubben skulle ju inte ens platsa i Allsvenskan!", "Bajens publik är världsberömd", "Det finns inte en chans att Henrik Larsson ställer upp i EM i sommar" och "Jag har inga alkoholproblem!" - trots detta fann jag diskussionerna inte bara roande, utan även mycket givande och upplyftande! Gazskaune gav oss dessutom ytterligare en skånsk sånglektion i BoIS-ramsor, denna gång dock inte lika nyskapande som vid den förra. Steven förklarade för - en förvånansvärt, efter omständigheterna, behärskad - Lineker att Trelleborg inte hör hemma i Allsvenskan, och detta skulle ju den gode Steven också mycket riktigt få rätt i ca 10 månader senare (dock hade ju ingen kunnat ana då att Lineker skulle dra med sig Steven själv i fallet). Matt Mellow (vilken f. ö. var den enda i sällskapet som inte bodde på hotellet, utan istället bodde hos någon hemlig "kvinnlig vän") lade även grunden till den nya supporterklubben, då han samlade in namn på intressenter för detta magnifika ändamål.
Under denna sena kväll i hotellbaren fick jag även höra den finaste komplimangen under hela resan - då DL konstaterade "För att vara djurgårdare, så är du faktiskt jävligt OK"!
Måndagen den 8 december 2003.
"We'll meet again".
Vi vaknade upp till den sista dagen i London för den här resan. Kändes nästan som att man redan började och sakna staden en smula.
Jag och Pelle gick lite på stan i den kalla men friska luften. Vi fick sällskap av PC och Gazskaune. Vi gick bl. a. förbi Trafalgar Square där de engelska rugbyhjältarna (som vann den dramatiska VM-finalen över favoriterna Australien med 20-17, på Sydneys olympiska arena den 22 november tidigare i år) hyllades av mångtaliga glada och segerrusiga Londonbor. Det gick inte att ta miste på hur stolta engelsmännen var över sina rugbyhjältar, då patriotismen flödade i luften likt en fräsch nostalgisk nordanvind från Rålambshovsparken för snart 10 år sedan.
Vi gjorde ett tillfälligt bränslestopp på McDonald's och kastade i oss lite skräp, innan vi gav oss ut på en "shoppingrunda" ivrigt ledd av PC. Han köpte bl. a. ett par nya schysta skor - min egen kvarvarande resbudget tillät mig dock inte ens att få titta på dem. Vi var sedan tillbaka till hotellet, där vi förenades med de andra inför den stora avfärden.
Vi tog tunnelbanan och pendeltåget ut till Stansted (dem av oss i ressällskapet som hade Skavsta som slutstation). Även Sorro hittade dit (som vi ett tag trodde att vi hade tappat bort!). Vårt plan lämnade ett mörknande London kl. 17.35 (engelsk tid). Det var lite med sorg i våra hjärtan som vi kunde konstatera att sagan började och närma sitt oundvikliga slut. En resa som hade kunnat sluta som för herrarna i filmen "Den sista färden", slutade istället lika lyckligt som för Paul Hogan i "Crocodile Dundee". Man kunde verkligen läsa i allas ögon, där vi satt i våra flygstolar med belåtna och nöjda miner på våra läppar, att denna resa kommer vi samtliga i sällskapet sent att glömma!
Vi landade på Skavsta kl. 20.40 ca. (svensk tid). Efter att ha hämtat våra respektive resväskor tog vi farväl av varandra vid entrén, vilket kändes lite vemodigt. Men vi kunde trösta oss med det faktumet att vi med största sannolikhet snart skulle ses igen. Därefter spreds vi ut åt olika håll i den friska och mörka Stockholmskvällen.
Jag vill avslutningsvis tacka alla er som var med på resan och gjorde den till en sådan fantastisk succé som den blev. Jag skulle rent av hellre göra om en sådan här resa med er alla, än att resa bort gratis med mina bästa kompisar! Så, än en gång - stort tack!
Semper idem,
Gatsby
