Still got the blues...
Efter en sån här klang och jubelföreställning är det grymt svårt att vara en pessimist. 5-2 mot ett topplag i Premier League. Nu sitter nog någon där uppe och bara väntar på att slå undan mina stolta sugrör till ben.
"Bom bom, svisch svisch" som farbror Baloo (Tommy Söderberg) hade uttryckt det. Nog påminner Martin Jol lite om den högt uppskattade myspappan Söderberg. Vad har karln gjort med laget egentligen? Det här är samma spelare som knappt kom över halva plan tidigare i höstas mot Everton på Goodison Park, men som med mycket tur och en omutlig Robinson ändå kunde ta hem alla poäng. Idag var det inget snack om saken. Det var ett enda lag på planen och tro det eller ej, det var Spurs.
Jag hade innan matchen hyllat Gravesen och resten av mittfältarna i The Blues som en svårforserad mur. Ziegler, Carrick, Mendes och en helt sagolik Dean Marney sprang åttor runt femmannamittfältet. Fantastisk rörelse, underbart passningsspel med en och två touch. Kanouté och Keane som konsekvent hjälpte dem genom att möta boll, ta löpningar på djupet, platsskiftningar. Kort sagt en underbar rörlighet offensivt. Exakt vad har Martin Jol gjort med laget?
För en gångs skull så ska jag gå igenom spelare för spelare i min matchrapport:
Paul Robinson - Stabil, säker och trygg. Hade inte en chans på målen.
Pamarot - Stor, stark och stabil. Var dock mystiskt försvunnen vid 2-5 målet.
Naybet - Var kusligt nära att göra självmål, men det var Spurs dag och den tån han fick fram hindrade Kilbane från att slå in bollen i öppet mål.
King - Måste vara älskad av alla i laget och på läktaren... och framför TV-apparaterna. Formidabel.
Edman - Sveriges svar på Roberto Carlos. Härlig fart, härlig inställning. Som vanligt bra helt enkelt. Men, vad hände egentligen på lagets årliga julfest? Och vem kom på idén om trimmern???
Dean Marney - Behöver vi Chippen? 2 mål och 1 assist i sin första Premier League match från start på WHL. Gör 1-0 efter att ha lämnat sin högerkant och löpt diagonalt bakom nickskarvande Keane. Distinkt avslut på volley förbi en utrusande Wrong, f´låt Wright. Han var inblandad i förspelet till Mendes 3-1, han spelade fram Keane till öppet mål och 4-1. Han avslutade sedan Spurs målskytte med ett sagolikt knorrat distansskott efter att först ha tagit emot bollen på mittplan, vänt upp och avancerat 15-20 meter.
Tunneln på Pistone lär ge italienaren svåra mardrömmar.
Mendes - Gjorde precis som Reto och Marney sitt första mål i den vita tröjan. Gjorde i princip som han ville på planen och målet var en riktig delikatess. Visar återigen att han är av högsta klass när han får chansen att spela centralt på mittfältet. Underbart passningsspel.
Carrick - Han är som Thern. Oerhört intelligent, spelskicklig och fasansfullt smart. Syns knappt i TV-rutan men är väldigt väldigt nyttig för laget, främst i defensiven.
Ziegler - 18 år gammal och fullständigt respektlös. Spolingen leker fotboll. Springer kopiöst och verkar helt enkelt trivas med sitt liv just nu. Hur bra kan han bli egentligen?
Keane - Gör allt rätt egentligen, men han saknar tur i avsluten. Gjorde 1 mål, men det skulle ha varit minst 3. Två lobbar lurade oss alla. Den första tog i ribban, den andra studsar en meter ifrån mållinjen och ÖVER ribban. Målet kändes nog bra, även om det var en felträff!
Kanouté - Han är som en balettdansör, fast med lite för långa ben. Elegant, men det ser avigt ut. Smidigt, men ändå så fumligt. Gjorde inga mål, men var trots det mycket bra idag... igen.
7 raka utan förlust, 6 av dem är vinster. Men nu kommer eldproven då man åker upp till Manchester för att tampas med ett pånyttfött United och därefter är det dags för Chelsea på WHL. Är Spurs så bra att man kan slåss med de stora björnarna eller är detta bara ett ljuvligt luftslott?
För tillfället skiter jag i vilket, jag är bara så sjukt glad att få uppleva ett Spurs som spelar på det här sättet. Nu har jag upplevt det på plats mot Southampton och idag i TV-soffan mot Everton. Tack Martin Jol, tack Marney och resten av killarna som så stiligt fyller ut sin vita tröja.
