Spurs 2 Fulham 0
Efter en första halvlek som var marginellt roligare än att se på torkande färg tog matchen fart och Spurs kunde bärga tre välförtjänta poäng.
Förväntningarna på lördagens match kom helt på skam. Jag hade förväntat mig att Fulham skulle fortsätta att ha den goda smaken att försöka spela fotboll - något som skiljer dem från ett par av deras kollegor nere i botten - men det gjorde de alltså inte. Om Spurs parkerade en buss framför målet så parkerade Fulham en buss, två Stadsjeepar och en jäkla massa cyklar.
När Tottenham samtidigt visade upp en otrolig ineffektivitet i anfallspelet så blev matchen därefter. Svintråkig. Det roligaste med den matchen var att man kunde sitta och vara skadeglad över att THSS supporterresa gick till en sådan skitmatch. Mido och Defoe samarbetade som om det träffat varandra för första gången i spelartunneln på väg ut till planen och varken Reid eller Davis på kanterna kom fram i attackerna på ett bra sätt. De nöjde sig med att låta ytterbackarna komma fram och det funkade bra på högerkanten där Stephen Kelly dundrade framåt bra. Däremot kom inte Edman fram alls. Han är så vansinnigt mycket bättre än vad han visar. Både Edman och Kelly måste höja sig både ett och två snäpp offensivt om vi ska kunna spela med så pass "fega" yttrar. Jag kan förstå om Jol inte vill att yttermittarna ska bomba framåt i banan för allt vad tygen håller så att vi blir sårbara när motståndarna kontrar. Men det gör att vi blir sjukt beroende av ytterbackar och att våra forwards transporterar boll. Det funkade sådär.
Däremot ska Spurs ha en megastor eloge för jobbet i defensiven. Det var länge sedan jag såg en match där motståndarna inte hade ett enda skott på mål. Det enda som var farligt var Bouba Diops skarv strax över och ett par skott som hamnade på läktaren. I övrigt var det knäpptyst. Fantastiskt bra.. I King och Naybet har vi ett av ligans bästa mittlås. I och för sig skulle undertecknad kunna gå in i mittförsvaret tillsammans med King och vi skulle fortfarande ha ett av ligans bästa mittlås. Den gode Ledley är komplett nu. Bra på skallen, snabb i fötterna, följsam, god passningsspelare, läser spelet bra och jagar på sina lagkamrater. Skriv 10-årskontrakt med killen för guds skull.
Vi hoppar raskt över till andra halvlek.
Den började lite som den första slutade, Spurs håller bollen inom laget och rullar runt bra från kant till kant, men när ingen av mittfältarna kommer framåt på ett bra sätt blir det lite för mycket så att anfallarna är mer ensamma än en moderat i Kiruna. De får hyfsade bollar från Carrick ( Som lyfter sig i varje match och är snart riktigt bra, han skulle behöva våga gå framåt lite mer) men har inga spelalternativ utan tvingas spela tillbaka eller slå en chansboll mot den andra anfallaren.
Defoe hade inte någon lyckad dag och byttes ut mot Kanouté. Kanouté slog efter tre minuter, med i stort sett sin första bolltouch, en frispark som på intet sett var speciellt hård. Som tur var så tänkte van der Sar på något annat än fotboll just då och bollen studsade in i bortre hörnet. Även om jag är glad över målet så kan jag inte se det som annat än en ganska grov tavla av den långe holländaren.
Mido hade ett par halvchanser, men roligast var väl att han hade 5 skott utanför mål. Mest beroende på att han sköt ur alla upptänkliga vinklar och lägen. Lite som Kjell Johansson i pingis-vm 82. Det är roligt men knappast speciellt begåvat i längden. Även han byttes ut och Robbie Keane fick komma in på White Hart Lanes gröna gräs. Han inledde med att missa grovt ett par chanser. En av dem var öppet mål från cirka 3 meter. Här gör Keane ett stort tekniskt nummer och lyckas få bollen 3,7 meter vid sidan om målet.
Då man mest sitter och är förbannad på att Keane har tappat allt självförtroende gör karln naturligtvis mål. När Fulham har tvingats upp i banan för att få in ett mål blir det ett läge där Keane får en långboll, lägger ned mot mötande mittfältare och sticker som en oljad blixt mot mål. Passningen han får är delikat och Keane håller undan Boa Morte och rundar van der Sar på ett sjukt elegant sätt. 2-0, ridå, dags att gå hem.
Robbie Keane har nu blivit den perfekte killen att slänga in när vi leder. Det är praktiskt taget osvikligt att han får in en boll för att utöka vår ledning. Om jag inte tar fel har han gjort tre mål i år när han kommit in från bänken och Tottenham har varit i ledningen. Han är ju snabb och kan utnyttja kontringsbollar på ett bra sätt så det kanske inte är så konstigt.
På det hela taget kan man lugnt säga att Spurs var väldigt statiska och jag tror att Jol kommer gnugga löpningar med yttrar och innermittfältare i veckan. På onsdag mot Forest hoppas jag att vi släpper lite på tyglarna och kör full fart framåt. För såhär får det inte se ut. Vi kan inte oppas på målvaktstavlor för att rädda tre poäng.
