Southampton - Spurs
Varningen var befogad och ett ineffektiv Spurs gick på pumpen mot ett vilt sprattlande hemmalag.
Tyvärr tippade jag rätt (händer inte ofta) i den här matchen. Förvisso så helgarderade jag, men mina varningar och tips på slutresultat slog in. Få mål mellan två ängsliga och tråkiga lag. Spurs är fan inte kul någonstans på bortaplan. All fantasi och kreativitet är som bortblåst. Förvisso skapade Spurs ett par heta chanser men skillnaden mellan WHL och bortaplan är som natt och dag.
Det är ängsligt, okoncentrerat, slarvigt, statiskt och defensivt. Det håller inte om man ska vara bland topplagen. Spurs måste våga mer, försöka få fram det fina spel som man man har på hemmaplan. Jag köper att man kan spela på det sättet om man spelar på Highbury, Anfield, Old Trafford eller Stamford Bridge, men på St Mary kräver jag att man ska gå för vinst. Martin Jol försökte få igång spelarna med sina byten, men det var för mig ändå ett mysterium att han tog av Mido när Kanouté klev in i handlingen. Faktum är att man som tränare borde ha klart för sig att när tiden tryter och paniken pockar på så börjar nästan alla lag att slå långt. Att då endast ha en bra huvudspelare på topp, är enligt mig ingen bra idé. Kelly borde ha fått gå ut när Kanouté kom in. Då hade man haft två nickstarka spelare där fram och en huggande Defoe som kan snappa upp skarvar etc.
Ska man se positivt på det hela så vågar ju Jol iaf prova. Han är inte rädd för att släppa till 2-0. Viljan att ta poäng är större än rädslan för fler mål baken. All heder åt det. Hoppas nu bara att Charlton får sota för det här usla resultatet, vi har ju iaf visat att vi KAN vinna ett derby nu.
De svenska inslagen i matchen kan summeras med ett betyg godkänt för Edman som spelade hela matchen. Godkänt även till Mikael Nilsson (grattis, nu sjönk du i aktning hos mig, ditt as ;-)...) som slog inlägget till Nigel Quashies segermål, han kom in i matchminut 50. Anders Svensson kom in i 88:e och hade ingen större inverkan på matchen.
Läs den officiella matchrapporten här.
COYS