Dagen efter: Ett oväntat taktiskt mästerverk som höll i 45 minuter
Tottenham hemmabesegrade Swansea med 3-1 efter att Emmanuel Adebayor avgjort med två nickmål där ett kom efter hörna. Tottenham är åter ikapp Arsenal i tabellen, men bakom hotar Chelsea och Newcastle. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
Så blev det äntligen vinst igen i ligaspelet. 3-1 låter säkert och bra, men det krävdes att Emmanuel Adebayor klev fram och nickade in en hörna med knappt 20 minuter kvar för att Spurs skulle ta ledningen.
- Ja, en hörna igen alltså, det är en del av spelet vilket vi är extremt medvetna om efter att motståndarframgångar. Annars var det en märklig match. Jag blev oerhört förvånad över hur bra Spurs agerade rent taktiskt i den första halvleken. Det var verkligen inte det vanliga Spurs som klev ut på planen, det var spelare som hade en matchplan och sedan utförde den klockrent. Swansea har visserligen kontrat in några mål nu, men dom är verkligen inte Barcelona hur mycket dom än försöker vårda bollen. Deras passningsspel har enorma brister, och bara för att man har en inställning att man ska passa sig ut ut varje situation betyder det inte att man kommer lyckas. Så när Spurs satte in den extremt höga pressen hela vägen in i motståndarstraffområdet så var felpassen bara ett eller två steg bort och Spurs kunde återvinna boll på offensiv planhalva och sedan möta ett dåligt organiserat försvar.
Visst kom Swansea upp några gånger, men det var inget mot hur det skulle se ut den första kvarten i den andra halvleken. Då backade Spurs plötsligt hem och Swansea tilläts rulla ostört runt mittlinjen. Och så pass bra är dom, att från mittlinjen kan dom avancera fram 25 meter med hjälp av sitt passningsspel, och väl där är det alltid farligt. Först tippade Friedel ett skott i stolpen, och sedan kom även målet. Och jag kokade.
Här hade man i den första halvleken visat att man visste vad som gällde, man mötte ett av dom mest svårspelade lagen och man gjorde i stort sett allt rätt. Men sedan slängde man bort det, frivilligt. För det handlar inte om att det finns två lag på planen, det handlar inte om att man naturligt backar vid ledning, det handlar om att hela laget hade kommit överens om en annan taktik efter besöket i omklädningsrummet. Men efter målet klev Spurs fram igen, och även om det inte såg lika bra ut som i den första halvleken kändes ledningsmålet väntat, och 3-1 satt oerhört skönt. Det här var en nödvändig trepoängare.
Emmanuel Adebayor har gjort några framträdande prestationer sedan han kom tillbaka efter en lite svagare period som följdes av en skadeperiod. Hur viktig är han för Spurs lag?
- Jag har sagt det förr, utan Adebayor är Spurs ungefär det Spurs som vi fick se förra våren. Ett lag som hackar på grund av att alla känner att det saknas något längst fram. Jag litar inte på killen, han presterar verkligen inte varje match, och lika ospelbar som han är för motståndarna när han är bra lika ospelbar är han för medspelarna när han är dålig. Dessutom försvinner han iväg från sin position vilket må vara hänt i 442 eller till och med när van der Vaart spelar släpande anfallare. Men med van der Vaart på en kant och Modric som den mer offensiva centrala mittfältaren blir det väldigt uddlöst. Det går dock inte att komma ifrån att Spurs är helt beroende av Adebayor. Vilket såklart inte är optimalt, för Adebayor behöver konkurrens, han behöver känna att han måste prestera. Men nu är han Tottenhams viktigaste spelare i jakten på spel i Champions League. Även om jag i perioder då Lennon går skadad kan känna att han har viss konkurrens (och skulle Modric eller Bale gå skadad skulle jag antagligen känna samma sak där).
Arsenal förlorade mot QPR och Spurs är plötsligt ikapp igen. Dessutom går Chelsea fortsatt bra, och nästa helg spelar Spurs en svår bortamatch mot Sunderland, Arsenal möter Manchester City medan Chelsea ställs mot Wigan som kommer på besöl till London. Det här kan hårdna till ytterligare?
- Och Newcastle möter Swansea. Även om jag precis som många andra fokuserar mer på Chelsea och Arsenal. Men visst, Arsenal och Tottenham kan mycket väl förlora medan Chelsea och kanske även Newcastle vinner. Men det kan också sluta precis tvärtom. Allt Spurs kan göra är att vinna matcher på egen hand, sedan kommer mycket avgöras hur det går för andra lag, så vi gör nog bäst i att heja på konkurrenternas motståndare också.
Men det är en intressant vår som väntar. Även om jag hellre hade sett laget förvalta försprånget som man hade skaffat sig lite bättre så blir det här ett verkligt test, och om Spurs vill vidare och inte bara falla tillbaka igen så är det sådana här situationer som man måste lära sig att hantera. Om Spurs fixar detta går man som lag stärkt ur situationen, det är jag övertygad om. För oavsett vilket står samtliga lag på noll poäng igen i augusti, och vi kan inte räkna med att konkurrenterna slänger bort varje säsong från nu bara för att Spurs börjar hota lite högre upp. Sedan om Spurs vill ännu högre får man lära sig att inte slänga bort 13 poäng till den närmaste rivalen på en månad, men låt oss se det som nästa steg.