Dagen efter: Spurs kan gå vilse i ytterspelet
Tottenham vinner och vinner i ligaspelet. Chelsea ligger tre poäng efter trots en match mer spelad, Arsenal ligger fem poäng efter trots en match mer spelad och Liverpool ligger åtta poäng efter med lika många matcher spelade. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
Gareth Bale till vänster, Aaron Lennon till höger. Sedan Lennon till vänster och Bale till höger, och inte sällan båda centralt. Spurs mittfältsyttrar fungerar bra just nu, men vad är det vi ser?
- Jag vet inte riktigt, men jag gillar det när det funkar. Annars är jag mest förbannad. Visst känns det klokt att spela med yttermittfältare som söker sig in i planen när ytterbackarna bombar fram på kanterna. Och så fungerar det i Spurs, åtminstone när Walker spelar. Assou-Ekotto är även han bra framåt, även om han är coolast längre bak. Men ändå, jag vill ha yttrar som håller bredden, om inte hela tiden så åtminstone från start och sedan bra länge innan man kan testa nåt annat. Jag vill se Spurs spela extremt brett, och vill se bollen gå från den ena kanten till den andra för att dra isär motståndarlaget och jag vill se alla som dubblar upp mot Bale och Lennon ordentligt bestraffade genom att Spurs då kan nå framgångar centralt genom Modric och allt som oftast van der Vaart.
Jag älskar verkligen att se när Bale sätter fart hela vägen efter kanten för att sedan slå ett snabbt och lågt inspel mellan målvakt och backlinje. Jag älskar att se Lennon ta några sprintsteg ner mot kortsidan och lämna sin bevakare bakom sig bara för att skära in några steg och sedan passa snett inåt bakåt. Detta händer inte om dom spelar på fel kant.
Just nu funkar det ofta ändå. Och som vi sett några gånger mot slutet, det här med att byta kant på yttrarna har även fått igång spelet när det har låst sig. Men det är ändå i snabba yttrar på rätt sida som Spurs ska ha sina grunder, och det är detta som Spurs måste falla tillbaka på när spelet börjar hacka.
Jag är väldigt rädd för att både Harry och laget ska gå vilse i det vi ser nu.
Plötsligt kunde inte Ledley King spela, och då fick William Gallas chansen igen. Och det funkade?
- Ja, visst funkade det. Bättre än senast mot PAOK till exempel. Nu är det inte en alldeles enkel sak att som matchotränad bilda mittbackspar med Bassong, och inte blir det bättre av att även Bassong är matchotränad. Men Gallas får inte komma undan så enkelt, hans agerande inledningsvis mot PAOK var riktigt svagt. Han ska vara en rutinerad ledare i mittförsvaret, men gjorde misstag och stod fel, han tog inte djup när det behövdes och han såg inte ut att vara i närheten för att gå in i Premier League redan denna helg.
Men han spelade upp sig mot PAOK, och mot Bolton såg det bra ut. Jag kan i och för sig tycka att han borde fått en straff emot sig när han i eget straffområde helt omotiverat liggande tacklade en motståndare utan att röra bollen. Men då var matchen redan avgjord.
Annars gjorde han det bra. Och han gjorde det till vänster. Detta var fantastiskt glädjande att se, Gallas fick alltså lämna den högerposition som han på något sätt gjorde till sin förra säsongen trots att han allt som oftast spelade med spelare som också föredrar att spela till höger. Men Kaboul har verkligen gjort sig förtjänt av att få välja först, och Gallas får vackert rätta sig efter detta. Och där kan han göra ett jobb, Gallas, för Bassong litar vi inte på. Men Gallas ska i första hand göra ett jobb när han behövs, inte vara någon som Spurs bygger försvarsspelet runt.
Klara 3-0 blev det mot Bolton. Men det borde väl varit mer?
- Det kan man absolut tycka. Men samtidigt är 3-0 ganska lagom. Det finns liksom ingen anledning att göra mer än så. Visst kan an glädjas i stunden, men dom där storvinsterna tenderar att slå tillbaka på en förr eller senare i extra taggat motstånd och andra psykologiska fenomen som aldrig får underskattas.
Men det är inte särskilt bra att missa många klara målchanser. Jag har varit rejält uppretad på Adebayor sedan ligamatchen förra helgen mot West Brom. Inte det att Adebayor inte skulle ha gjort ett kanonjobb för klubben och att Spurs har haft fantastisk nytta av honom, för Adebayor är otroligt viktig. Men ändå för viktig. Vi visste det egentligen alla redan innan, men Europa League har gjort det väldigt tydligt hur svårt Spurs har i anfallsspelet utan Adebayor på planen.
Innan jag går vidare och börjar prata nyförvärv där framme vill jag bara slå fast att Defoe har överraskat på mig den här hösten. Jag hade helt räknat ut honom. Inte det att han inte skulle få chanser, för det kommer väl han alltid att få under Redknapp. Men det att han faktiskt åter ser farlig ut i Spurs. Han vägrar visserligen även den här säsongen att försöka springa förbi motståndarförsvarare med hjälp av ren snabbhet, och han står sällan på offsidelinjen och hugger på inspelen efter marken som Bale och Lennon slår in mellan målvakt och försvar, men han ser alltså giftig ut och skottet som sänkte West Brom är självklart för honom men inte för många andra. Han har alltså visat att han har en viktig roll i klubben även framöver.
Men Spurs behöver ändå en till anfallare. Inte för missarna som Adebayor och Defoe stod för mot Bolton. Men för hur väldigt mycket sämre allt känns när Spurs ska spela fotboll och inte Adebayor finns tillgänglig. Och eftersom Pavlyuchenko inte riktigt har kommit rätt den här hösten heller så är det hög tid att göra en förändring, att hitta nån tung pjäs som kan avlasta Adebayor där framme, och som kan spela både ensam med van der Vaart bakom sig och bredvid Defoe.
