Liljevita lamm på väg till slakt
Efter helgens starka Fulhamseger väntar nu höstens svåraste match. Tottenham reser till Italien och Stadio Giuseppe Meazza för att bjudas på en lektion i hur fotboll spelas på den allra högsta nivån. För inte ska nykomligen i Champions League kunna hämta något från de regerande mästarna?
Då unga spelare får följa med landslag till stora mästerskap sägs det ofta att de är med för att se och lära. Ungefär så känns det faktiskt inför denna match. Spurs, som saknar några av sina viktigaste spelare, ska alltså försöka nå ett resultat mot ett Inter som inte förlorat hemma på snart två år. Oddsen kunde vara vänligare.
Sydameri... förlåt, italienska mästare
När ska man börja berättelsen om dagens Inter? Kanske i juli 2006, då laget med hjälp av domstol kunde säkra sin första av hittils fem raka Serie A-segrar. Eller i maj detta år, då Diego Milito sköt hem CL-bucklan till Milano – ytterst välförtjänt då laget på vägen besegrade de regerande engelska, spanska och tyska mästarna. Eller senare i augusti, då Inter tog storslam på UEFA Club Football Awards och vann allt: årets målvakt (César), försvarare (Maicon), mittfältare (Sneijder) och anfallare/Footballer of the year (Milito).
Inter är med andra ord hyggligt kompetenta. Under sommaren har truppen hållits i stort sett intakt. Biabiany och Coutinho är nya medan den enda noterbara förlusten är Baloteli, som hoppat på pengatåget till Manchester. Eller ja, den största förlusten har skett utanför plan, där geniet Mourinho sökt grönare gräs och ersatts av den mindre begåvade Benitez. Förvisso brukar spanjoren trivas som bäst i det europeiska cupspelet och i vilket fall ska man vara jävligt klantig för att inte kunna nå resultat med den trupp Inter har.
Säsongen har inletts stabilt men inte spektakulärt. Klubben ligger trea, två poäng efter serieledande Lazio, och har på sju matcher släppt in blott tre mål. Eto’o har hittils varit fantastisk och är uppe i elva mål – tre av dem kom hemma mot Werder Bremen i senaste CL-omgången.
Slutligen får man säga att klubben lever upp till namnet Internazionale. Truppens italienska inslag har under höstens ligaspel tillsammans kommit upp i totalt... femtiofem minuters speltid. Imponerande.
Glory nights vs serielunk
Matcherna kommer tätt och tufft för Spurs nu. Craven Cottage i helgen, Giuseppe Meazza på onsdag, White Hart Lane och Everton på lördag med tidig avspark och allt. I någon mån gäller det alltså att prioritera. Redknapp satsade hårt i derbyt och startade med starkast tänkbara lag mot Fulham. Klokt onekligen, då det var en match som Spurs både kunde och behövde vinna. Men kan Spurs vinna på San Siro? Aldrig omöjligt, men långt ifrån troligt. Frågan är hur Redknapp bedömer läget.
I vilket fall saknar Spurs en handfull spelare. Utöver the usual suspects (Dawson, Defoe, Woodgate) får vi räkna bort den nyskadade King och den onödigt avstängde van der Vaart. Det borde innebära att ungefär samma lag som avslutade matchen mot Fulham får inleda mot Inter. van der Vaart ersätts förmodligen av någon mer defensivt lagd mittfältare, Jenas eller Palacios, i ett försök att kötta igen centralt. Lennon borde spela från start för att kunna nyttjas vid snabba omställningar. I försvaret får Redknapp ta det han har, vilket betyder att Bassong får den kniviga uppgiften att stoppa landsmannen Eto'o.
Känns texten pessimistisk? Jag vill snarare säga realistisk. Det här är en kväll där poängchansen får ses som liten. Det fina är att det inte gör så mycket. Om Spurs vinner sina hemmamatcher avancerar man från gruppspelet. Poäng på Giuseppe Meazza skulle vara riktigt stort, men ännu större vore det om laget på något sätt "lär sig" Inter och hur de ska besegras i returen på White Hart Lane.
Tänkbara lag:
Inter
Cesar; Maicon, Lucio, Samuel, Zanetti; Motta, Cambiasso, Stankovic; Pandev, Sneijder; Eto’o
Tottenham
Gomes; Hutton, Gallas, Bassong, Assou-Ekotto; Lennon, Huddlestone, Jenas, Modric, Bale; Crouch
