Blog at Hart: Så det är så här det måste vara
Jaha, då var känslan tillbaka! Det var några år sedan nu. Jag i min enfald trodde du var borta. Skit! Tottenham är fan värre än katolikernas arvsynd. Det är såhär djävulen ställer till oreda i världen. Han påverkar en att ta dåliga beslut. Beslut som innebär livslångt lidande. Buddhisterna snackar om befrielse från lidande. Ingen buddhist håller på Spurs. Var så säker.
När man är liten. Djävulen: -Nu ska han välja lag. Sådär ja! Spurs. Hahahaha mitt verk här är nu gjort.
Det är inte bara Tottenham man håller på. Leksand i hockey också. Perfekt!
Var på middag med familjen efter matchen. Fräste som en katt. Klumpen i magen är tillbaka, så obehaglig. Satt med armar och ben i kors försjunken. Helt avskärmad. I bilen på väg hem är det en idiot i bilen framför, självklart. Han kör sakta. Smärtsamt sakta. Helvete! Stressad. Gasar till för att i rödlyset lägga mig i filen bredvid. Skit! Han är glad också. ...Norwich hemma... Men för helvete slå om då.
Det var inte längesedan vi låg ett par poäng efter Man U. Nu? 20! Siffran är så stor att man inte ska skriva den i bokstäver.
Undrar hur behagligt det måste vara att hålla Man U? Man blir missnöjd om man kommer tvåa. Prova att sitta fast i arrogant, psykotiskt stor övertro på sig själv. En världsuppfattning som år efter år sakta, likt tortyr, krossar och sakta maler ner en i de mörkaste delarna av ett psykologisk helvete. Vi har ju så bra lag i år! I ska vi utmana.
På jobbet i morgon får man se belåtna arsenalleenden. Fy fan! Tandgnissel och fortsatt ångest väntar!
Men nästa helg sitter man där igen. Nu jävlar vänder det. Ibland frågar man sig om det finns något masochistiskt i detta. Men, nej! Det finns inget behag i smärtan. Bara elände. Peppar inför morgondagen. Kan man hålla huvudet högt på något sätt? Försöker somna. Går sådär.
