HNK Cibalia - Osijek2 - 1
Swansea bjöd upp till dans på White Hart Lane
Det var en dag som markerade slutet på många, mindre positiva, trender för Tottenham Hotspur FC. I och med söndagens seger med 3-1 mot Swansea, efter två mål av Emmanuel Adebayor och ett av Rafael van der Vaart, så inkasserade Spurs sin första seger i ligaspelet sedan 11 februari.
Vinden har vänt på White Hart Lane och Harry Redknapp och hans manskap kan nu fokusera på att vinna kampen om London, snarare än att varje dag vakna upp till vetskapen att det gått grus i maskineriet. På söndagseftermiddagen besegrade Tottenham nykomlingen Swansea i en öppen, och trevlig, tillställning där passningsskickligheten hos de båda lagen stod i fokus. När krutröken lagt sig så stod Spurs som rättmätiga segrare, även om de satt långt inne. Tottenham gjorde dessutom mål på hörna i ligaspelet, för första gången på cirka 130 försök.
En match av en nästan vänskaplig karaktär
Ni som följer något av de inblandande lagen någorlunda noggrant, har knappast undgått hur det delats ut beröm mellan de båda lagen och kanske var det en av anledningarna till att matchen präglades av en så pass vänlig atmosfär. Båda lagen visade prov på ett fantastiskt tålamod i sitt spel, samt ett självförtroende i det egna passningsspelet som få lag matchar i dagens Premier League. Lagen turades mer eller mindre om i att hålla i taktpinnen fram till det att Luka Modric levererade en fantastisk yttersida till ångloket Gareth Bale, mycket bra idag, som spelade in bollen i straffområdet och en Swansea-tå senare så låg bollen i nät efter ett kliniskt avslut av van der Vaart. Målet får sägas vara Tottenham i ett nötskal, för vid de tillfällen som bollen går som på ett snöre mellan lagets storstjärnor så är det få lag som hänger med.
Efter ledningsmålet så återgick lagen till att turas om i att hålla bollen i långa sekvenser, och Swansea ska ha en stor eloge för sitt sätt att spela fotboll på. Få lag åker till White Hart Lane och håller i bollen så mycket som svanarna från Wales, hatten av helt enkelt. Matchen i sig lämnade en del att önska, vackra kombinationer och touchar i all sin ära, men man saknade det där riktiga bettet. Inget av lagen gick för fulla cylindrar och man lämnades med en känsla av att det snart skulle explodera och förvandlas till en riktig fotbollsfest.
Spurs invaggas i falsk säkerhet
Andra halvlek fortsatte i samma anda som den första. Det bjöds på vacker fotboll, men tillställningen var egentligen ganska händelselös. Friedel tvingades till en vass räddning när Sigurdsson testade från distans, men trots Swanseas massiva bollinnehav i början av andra halvlek så kändes det aldrig riktigt farligt bakåt. Sin vana trogen så somnade Tottenham in, och tillät Swansea trilla boll bäst de ville, och när Sigurdsson fick chansen igen så gjorde han inga misstag, 1-1 på tavlan och ingen kan hävda att det var orättvist.
Efter kvitteringen så stod matchen och vägde. Få spelare ville ha boll, och ännu färre gjorde något av värde med bollen vid fötterna. Gareth Bale var den spelare som ville mest och när sen även Redknapp beordrade in Aaron Lennon på planen så tippade matchen över i Tottenhams favör. På en hörna så nådde Adebayor högst, och knoppade in målet som innebar 2-1.
Efter ledningsmålet så verkade Spurs leva efter devisen ”anfall är bästa försvar”, och Swansea hade förtvivlat svårt att skapa klara målchanser och sen så var det dags för Aaron Lennon att visa precis hur viktig han är för Tottenhams spel när han svischade förbi sin försvarare och serverade Adebayor som nickade in 3-1. Ridån ner för Swansea och Tottenham bröt äntligen sin mörka svit, första segern sedan 5-0 demoleringen av Newcastle var ett faktum.
Bäst i Spurs:
+++ Bale
++ van der Vaart
+ Adebayor
Byten:
Sandro – Lennon (71’)
Van der Vaart – Livermore (85’)
Assou-Ekotto – Rose (88’)