To dare is to do - En kung har abdikerat
V. Ardiles reaktion på Ledley Kings beslut att sluta med fotbollen.
Romas Totti, Juves Del Piero, Reals Raul. Alla är de större. Så är du. En talang stor som den kan bli. Dock alltför sällan fick du äntra den stora scen där du så självklart inte bara ska spela utan även dominera. Dina förbannade knän begränsade denna möjlighet.
Terry och Ferdinand, två av de största i din generation. En passionerad spekulation sätter en frisk King än högre, än bättre. Inte för att förringa dem, utan lyfta dig. De har pussat de flesta pokalerna fler än en gång. Du. En. Den minsta. Tragiskt.
I dagarna snackas talangen och betydelsen av Modric, Bale och van der Vaart. De är stora men vi alla vet vem den störste är. Utan att egentligen kunna träna under de senaste åren och efter långa skadeuppehåll gick du rakt in spelade, styrde och dominerade på ett makalöst sätt. Alltid rätt, enkelt. Låg profil men ack så viktig. Aldrig en tillstymmelse av rost. Dominanten. Kungen. Det var en förkrossande skillnad med dig på plan. Stora skor att fylla.
Du är så bra, en sådan unik förmåga, att jag nästintill inte förstår. Hur kan man utan egentlig träning bli erbjuden en plats i det engelska landslaget? Hur kan man gå in efter ett år och spela som en världsback. Inte bara en världsback utan en världsback i zonen. Att ha ett liljevitt hjärta innebär en oerhörd kamp nio-tio månader om året. Hur stormigt den än varit när jag febrilt letar igenom laguppställningen var det dig jag först letade efter. Nu är du borta.
Det är högt buret bröst jag säger to dare is to do. Fan vad bra du varit. Vad viktig du varit.
Den absolut störste under alla mina år.
Tack.
