Tottenham, en klubb i kris?
Efter tre raka förluster i ligan och bara tre segrar sedan miraklet på Old Trafford så har André Villas-Boas och hans Tottenham rejäl motvind. Fjolårets ligafyra (och därmed titelinnehavare, visst var det så Arsene?) parkerar i dagsläget på en sval åttonde plats, hela sex poäng efter fjärdeplacerade West Bromwich och redan efter tolv omgångar så börjar de första rösterna för ett tränarbyte höjas.
Sommaren har kommit och gått och höstens kompakta mörker har hunnit lägga sig sedan André Villas-Boas presenterades som ny Tottenham manager i början av juli. Efter att ha avnjutit en smekmånad som de flesta brudar och brudgummar skulle kalla för en mardröm så börjar det nu blåsa upp till full storm runt portugisen. Andrés behandling av Hugo Lloris har rört upp en mindre orkan, då alla från Didier Deschamps till Guds moster känt sig tvungna att kommentera ämnet. Tottenhams målskillnad på -1 efter tolv omgångar är allt annat än smickrande och att William Gallas föredras framför Michael Dawson rör upp närmast explosiva känslosvall från de liljevita. Spelet har varit oinspirerat, håglöst, fegt och ibland har man knappt känt igen det Spurs som vi alla älskar. Undergången är nära.
Allt detta är exempel på situationer där Villas-Boas får bära hundhuvudet, men sen då? Är det verkligen bara André Villas-Boas fel? Fotboll är sällan så enkelt så att ett enkelt managerbyte lyfter ett lag från nedflyttning till Champions League. Harry Redknapp misstas ofta för att ha gjort detta, men de nyanserade supportrarna inser att den gode Harry faktiskt ”bara” lyfte en topp 6 trupp till topp 4. Den här krönikan listar här 3 olika skäl till varför magin inte infunnit sig (än) under Villas-Boas.
1. Levy svek André i augusti
Alla som följt Tottenham i mer än två veckor vet att Daniel Levy är en mästerlig förhandlare när det gäller spelarförsäljningar. Sällan har Spurs blivit tvungna att sälja en spelare för mindre än marknadsvärdet och mer än en gång har spelare införskaffats för chockerande låga priser sett till kvalitén de besitter. Nackdelen med att ha en ekonomiskt driven klubbordförande är därmed ganska självklar: Levy har gång på gång visat prov på en närmast infernalisk motvilja till att betala marknadspris för eftertraktade spelare. I somras så visade Tottenhams ordförande också prov på båda sidorna av hans personlighet då han efter en utdragen process sålde Luka Modric för en ansenlig summa pengar, samt misslyckades med att ersätta kroaten med Villas-Boas handplockade sergeant Joao Moutinho.
Tror man på brittisk press så var Tottenham några få minuter ifrån att lyckas landa den portugisiske regissören för en rekordsumma på £24 miljoner. Därmed visade då Levy att han ÄR beredd att backa sin nye manager, men att det ska behöva ske i sista minuten av sommarfönstret är inget annat än skamligt. I stället för Joao Moutinho så fick Villas-Boas nöja sig med amerikanen Clint Dempsey och vad de flesta tolkar som ett påtvingat positionsbyte på Mousa Dembélé. Ingen skugga över två herrar som bevisat att de håller hög klass, men min teori är att Joao Moutinho skulle ersätta Luka Modric och Mousa Dembélé antingen fylla van der Vaarts stora skor eller dela mittfältet med Sandro och Moutinho i ett 433. Så blev nu inte fallet då Levy inte var villig att möta Portos pris förrän i sista sekund. Därmed fick Villas-Boas aldrig chansen att bygga det lag han haft i bakhuvudet sedan dag ett.
2. Laget har förlorat sin ryggrad
Förutom redan nämnde Luka Modric, som ju utan tvekan var den spelare som drog i trådarna under Redknapps era, så såldes även lagets andra stjärnspelare Rafael van der Vaart till Hamburg. Som om det inte vore nog så beslutade sig även lagets hjärta och ryggrad Ledley King för att lägga skorna på hyllan. Villas-Boas ärvde därmed en trupp där de tre bästa spelarna inte längre var tillgängliga och även om portugisen var delaktig i beslutet angående van der Vaart så kan han knappast lastas för detta då den lufsande holländaren trånade efter sin fru som var bosatt på annan ort. Rafa ersattes även av en på pappret minst lika stark duo, då unge Gylfi Sigurdsson hämtades in från Hoffenheim (via Swansea) och Mousa Dembélé från Fulham. Att Sigurdsson skulle misslyckas så brutalt som han hittills gjort och belgaren Dembélé skulle dra på sig en skada är knappast något att beskylla Villas-Boas för.
Ledley King är ironiskt nog den spelare som saknats minst spelmässig då Jan Vertonghen klivit in och imponerat både centralt och till vänster i backlinjen. Unge Steven Caulker har även han fyllt tomrummet efter King, men Ledleys ledaregenskaper och förmåga att organisera ett kroniskt darrigt Spurs försvar har saknats enormt. Vilket också återspeglas i målskillnaden där Spurs stoltserar med -1 efter tolv omgångar vilket är pinsamt. Villas-Boas kan inte bära hundhuvudet över Ledleys knän, men beslutet att låta William Gallas vara den som leder en backlinje med hög utgångspunkt är ett av Andrés få misstag hittills.
3. Skador, skador och ännu mera skador
En tredje aspekt till Tottenhams kräftgång under Villas-Boas (förutom den självklara tesen att förändring tar tid) är att Andrés trupp brandskattats av skador. Förutom redan nämnda nyckelspelaren Mousa Dembélé så återfinns i dagsläget även Scott Parker, Younés Kaboul, Benoit Assou-Ekotto permanent på skadelistan. Lägg även till att Emmanuel Adebayor precis återhämtat sig från diverse skador. Få managers skulle få sitt lag att prestera maximalt med halva startelvan satt ur spelbart skick, och att som ny på jobbet förväntas få en skadeskjuten trupp med en ny filosofi att rulla boll ála Brasilien är lite som att be en enbent person göra en tvåfotare. It can’t be done.
Spurs och skador är inget nytt fenomen och därför är det närmast tragikomiskt att ge Villas-Boas skulden för att Spurs spelarna faller som furor på slagfältet. När herrar Kaboul, Dembélé och Parker återvänt från sjukstugan och tagit plats i AVB:s matchtrupp, då kan vi börja analysera Andrés insats. Inte tidigare. Undertecknad vill även se ett januarifönster där Levy hostar upp de £10-15 miljoner han försökte spara in på Moutinho och Willian affärerna i somras. Spurs är inte rika i jämförelse med toppskicket av Premier League, men det är ändå en bit kvar till fattigstugan och Villas-Boas måste ges den backning han med all säkerhet lovades när han kritade på kontraktet.
***
Glöm inte bort att vi alla vill klubbens bästa. Så länge som André Villas-Boas är manager för Tottenham Hotspur FC så är han vår man, och att dela upp sig i två läger, ett för och ett emot portugisen hjälper ingen. Allra minst klubben. Fråga er själva om det verkligen kan kallas att man vill det bästa för sitt lag när man hoppas att det ska gå dåligt för klubben bara för att en manager ska få sparken. Svarade ni ja på den frågan så är chansen god att ni inte är några supportrar till klubben för huvud taget, men det är ju bara min åsikt och ingen tvingar er att respektera den.
Come On You Spurs.