Spurs transferblogg: Vad är det som händer (varför händer ingenting)
Frustrationen sprider sig.
För ett år sedan jagade Tottenham riktigt fina anfallsnamn. I vintras fick vi se det igen. Inget nytt egentligen. Så ser det ut varje transferfönster. Men nu var Spurs i Champions League. Kanske, kanske skulle någon nappa. Det fanns pengar, det brukar alltid finnas pengar för nyförvärv i Spurs, och i kombination med spel på den högsta nivån i Europa fanns förutsättningar. Men inget hände.
Det är egentligen inte svårt att förstå varför inget hände. Vad är en säsong i Champions League. Historien har gett alla skeptiska spelare rätt. Ikväll spelar Spurs Europa League. För att inte en enda anfallare vågade chansa.
Toppspelare behöver inte chansa och Spurs är inte att lita på. Därför kändes det som ett viktigt statement från Daniel Levy när han gick ut och talade om för allt och alla att Spurs satsning fortsätter. Luka Modric kommer inte säljas. Inte en enda nyckelspelare kommer lämna klubben denna sommar.
Nu är ligaspelet igång. Inte för Spurs, inte för Everton, men för alla andra. Vi har fortfarande inte sett någon skriva på. Harry Redknapp talar om att det inte går att rubba Manchester United, Manchester City eller Chelsea. Och efter att ha ägnat sommaren åt att jämföra Spurs och Modric-situationen med West Ham, innan dom sålde Rio Ferdinand och allt rasade samman, tar han plötsligt varje chans att ge tidningarna all anledning att skriva nya artiklar om Luka Modric till Chelsea.
Det är inte lätt att förstå vad som händer i Tottenham.
Daniel Levy känner vi sedan tidigare. En man fostrad i en skola där fotbollens ekonomiska dopning inte existerar, enligt en logik där allt går ut på att tjäna pengar om inte nu så i framtiden. Ständigt missförstådd. Sågas slentrianmässigt, och direkt felaktigt, för att han vill tjäna snabba pengar. Han sitter inte på alla svar, men han är inte rädd för att satsa på det som andra presenterar för honom på ett övertygande sätt, han lär sig av sina misstag och han försöker hela tiden bli bättre på det han gör. Han är inte alls accepterad i fotbollsfamiljen, och har skapat sig många fiender bland övriga klubbledningar eftersom han gillar att göra allt komplicerat. För att det som andra ser som komplicerat är hans sätt. Som sagt, en ekonomisk hjärna, en fullt logisk människa som man vet var man har, vill det bästa för klubben eftersom sportslig framgång är hans väg till att tjäna stora pengar, men självklart samtidigt även känslomässigt involverad, intresserad av att göra det mesta av varje liten detalj, men inte särskilt street smart.
I Harry Redknapp har vi något helt annat. En wheeler dealer med boxarmentalitet. Gillar att snacka och känner att han ständigt måste tala om hur bra han är eftersom ingen annan gör det. Ser till att ta hand om sig själv. Oerhört lojal mot dom som står honom nära, men litar inte på någon utomstående. Han är fullt övertygad om att alla, förutom dom allra mest lojala, snackar skit om honom när han inte är där. Känner sig inte accepterad bland fint folk i styrelserum och liknande men har många vänner inom fotbollsfamiljen. Agerar hela tiden utifrån en världsbild där alla utanför den innersta kretsen kommer svika honom tillslut, och hans sätt att skydda sig är att ständigt distansera sig och inte sällan agera illojalt själv i förebyggande syfte. Han vill aldrig känna sig utnyttjad, och han vill aldrig någonsin ses som någon som gått på en blåsning.
Harry hämtades till klubben för att göra ett jobb. Kalla det ”hålla Spurs uppe” om du så vill, även om nedflyttningshotet aldrig riktigt fanns där på riktigt med 30 omgångar kvar att spela. Levy hade lärt sig att det här med utländska tränare inte var vägen framåt. Nu skulle den brittiska vägen testas. Och det fungerade riktigt bra. Spurs hade i många år byggt upp en talangfull trupp och det var hög tid att sluta köpa för framtiden. Redknapp kom in, satsade på några nyförvärv som kunde göra ett jobb från dag 1, och plötsligt hade Spurs ett riktigt slagkraftigt lag. Redan under Redknapps första hela säsong nådde man CL, och nästa säsong hade man riktigt kul ute i Europa.
Men nu står vi här. Spurs har missat CL. Harry vill såklart fortfarande värva etablerat. Men, som han själv säger, spelarna han är ute och kollar på ser inte ut att vara bättre än Roman Pavlyuchenko. Och om han ska värva en spelare för flera hundra miljoner kronor så ska det inte vara för att bredda truppen. Den är redan för stor, David Bentley och Alan Hutton tvingas exempelvis träna med reservlaget, folk måste bort och det nu för att göra plats åt andra. Men det råder en brist på billiga etablerade spelare som inte kräver en hög lön men som kan gå rakt in i ett lag som redan har visat sig hålla bra i CL.
Spurs har helt monterat ner scoutingverksamheten. Den är icke-existerande efter att Damien Comolli fick sparken i samband med att Juande Ramos fick lämna. Visst, några gubbar håller koll, men det är inte i närheten av vad det brukade vara och det är absolut inget som Redknapp lyssnar på. Han har sina egna gubbar, men det krävs inte mycket för att identifiera Phil Neville eller Scott Parker.
Redknapp själv är förhindrad att göra affärer. Det hörde till dealen när han plockades in. Levy sköter allt ekonomiskt. Något som Redknapp uppenbarligen trivs allt sämre med.
Levy jagar runt, han och Harry diskuterar namn, men inget händer. Ibland är det Harry som inte är intresserad, ofta vill spelare inte komma eller klubbar inte sälja, ibland är det så dålig ekonomi i affären att Levy inte kan gå vidare. Nu kanske Adebayor kommer på lån. Kanske inte.
Men i takt med att inget händer sprider sig frustrationen. Spurs publik har aldrig haft tålamod. Och mitt i allt detta börjar Harry öppna för en försäljning av Modric. Han säger inte rakt ut att han vill sälja Modric, men han utesluter inte en försäljning. Han säger mer än tillräckligt för att skapa rubriker, mycket mer. Och han kan inte sluta prata.
Det är klart att Harry inte vill släppa Modric om han ser till klubbens bästa. Till Levys bästa. Det är klart att Harry vet att det han säger skapar rubriker. Det är klart att han förstår att den egna publiken kommer hata vartenda ord han yttrar. Varför han gör som han gör, det är upp till var och en att gissa. Är han del av något oerhört komplicerat, där Chelsea har gett i uppdrag till fotbollens mörkaste krafter att se till att få igenom en övergång. En regissör som har stora pengar att tjäna så fort det blir en affär. Att det var denna kraft som såg till att Modrics citat tidigare denna sommar placerades i tidningarna ses närmast som en sanning. Har denna fristående aktör lyckats komma åt Harry, kanske genom att erbjuda garantier för ett framtida jobb som han så gärna vill ha. Tjänster och gentjänster. Oklart, och framförallt omöjligt att bevisa. Handlar det istället bara om att Harry vill skydda sig själv mot en möjlig försäljning? Eller vill han sätta press på Levy genom att vara obekväm, för att Levy ska leverera det Harry vill mot Harrys tystnad? Harrys agerande går att se på många olika sätt, det går exempelvis att hävda att Harry vill få Modric på sin sida, och skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö även efter att fönstret har stängt och Modric blivit kvar.
Men vi kommer aldrig att få veta hur det ligger till.
Sponsorer. Andra spelares intresse för att komma till klubben. Nyckelspelares vilja att röra på sig. Hur mycket man kan få vid försäljning, både av stjärnor och av marginalspelare. Publikintresse. En klubbs image har stor betydelse för allt. När Redknapp uttalar sig om att Spurs inte kan rubba dom tre stora, när han tonar ner förväntningarna på säsongen, när han öppnar för att Modric kan röra på sig, när han trotsar Levys statement från tidigare denna sommar, ja då är det oerhört mycket ekonomi involverat.
Martin Jol fick sparken den 25 oktober. Juande Ramos fick sparken den 25 oktober. Redknapp behöver en bra start skulle jag tro.