Vem ska leda oss?
Är det möjligt att brittisk media slumrat in eller har alla journalister packats ner i en låda för att åter se dagens ljus timmar innan de Olympiska spelen drar igång?
Tidningarna måste ha väldigt lite att skriva om trots att slaget om Europa pågår för fullt. Englands förbundskapten Roy Hodgson avskrev media något intressant att följa när han valde John Terry och samtidigt valde bort Rio Ferdinand. Nu finns det inte mycket att rapportera om mer än om Wayne Rooneys nya frisyr, om spelarfruarna som förlorat vikt och om påstådda myterier i framtiden. Tottenhams ordförande målas ut som djävulen som sparkade helgonet Harry Redknapp (som för övrigt friades i våras från skattefusk) när det egentligen bara är djävulen själv, förlåt... ryssen Abramovich i Chelsea som får sparka tränare utan att bli uthängd i media. Det är fantasilöst och uppdiktat i föga övertygande stil. Det måste vara svårt att hitta den där tråden som andra vill spinna vidare på, det där smörgåsbordet av skvaller och intriger, fotbollsvärldens egna Watergate, något som får folk att ta ett senare pendeltåg när man behagligt distraheras i tidningskiosken, där man villigt (så klart) förlänger lunchrasten för att man måste läsa ikapp webb-tidningarna eller något som färdas snabbt och ohejdat på allas läppar på arbetsplatsen. Det är dött på mediafronten frånsett några löjeväckande påståenden. Men detta ska inte handla om mediadrevet. Vi ska försöka se om vi kan lista ut vem som ska leda Tottenham Hotspur anno 2012 och in i framtiden.
Framtiden är här och nu
Tottenham som klubb med ordföranden Daniel Levy i spetsen insåg att framtiden ligger för våra fötter, och det just nu. Vi kanske inte kan hålla fast vid Luka Modric längre när starka krafter i form av Real Madrid drar i honom, men vi kan kanske krama ännu en säsong ur Gareth Bale i den liljevita tröjan om vi kan visa genom handling att vi vill uppnå något. Sällan man släpper två av sina ess samma sommar. Nu behöver klubben visa sin ambition. Harry Redknapp har visat sin högsta nivå med följande placeringar: 8, 4, 5 och 4. Han har också visat sin lägsta nivå, och den håller inte särskilt hög klass och den innefattar brist på taktiskt drillat lag, rotation av breddspelare för att hålla dessa nöjda, men framförallt för att inte slita ut nyckelspelarna och få dessa att leverera även under vårsäsongerna. Dålig rotation och slitage tar sig inte bara form av skador utan även i form av beklagliga underprestationer likt dem Redknapps lag levererat två vårsäsonger i följd. Redknapp har under dessa två liga-avslutningar visat att det skiljer väldigt lite mellan högsta och lägsta nivån i hans ledarskap.
Klubben ville mer, supportrarna ville mer och då offrade man Redknapp. Bra beslut och rätt i tiden. Nu gäller det att hitta ny kandidat som motsvarar de ambitioner vi alla fått smak för och som nuvarande trupp är kapabel att leva upp till med hjälp av lite spets där uppe på toppen som kan förvalta våra målchanser. En personlig favorit sedan två år tillbaka är Olivier Giroud, men den franske skyttekungen tycks dessvärre hamna hos rivalerna i Arsenal, om man ska tro tidningarna.
De kandidater som omnämnts som manager för Tottenham är Frankrikes förbundskapten Laurent Blanc, USA:s förbundskapten Jürgen Klinsmann, den förre förbundskaptenen för England Fabio Capello, Chelseas förre manager André Villas Boas, Evertons nuvarande manager David Moyes och Wigans motsvarighet i Roberto Martinez. Även Didier Deschamps har omnämnts, för närvarande i Marseille, men aktuell som förbundskapten för Frankrike om Laurent Blanc väljer att avgå.
Laurent Blanc, 47
Har öppet kritiserat Englands konservativa spelidé i EM-slutspelet 2012 och hyllar samtidigt Tysklands motsvarighet. En sådan sak skulle förefalla sig enkel för de flesta hemma i tevesoffan även om de skulle råka vara anglofiler med en Innis & Gunn i handen. Engelsk landslagsfotboll imponerar inte. Tyskland däremot uppvisar sådan flärd och framgång att man tänker på ursprunget i Schalke 04 och gamla Ajax-modellen. Det som en gång var Hollands varumärke och vars sista spår raderades ut i VM-finalen för två år sedan har nu återfötts i tysk landslagsfotboll. Blanc hyllar detta och försöker med sitt Frankrike återskapa något liknande. Han kanske inte hinner demonstrera en sådan fartfylld fotboll innan Europa-mästarna korats, men i Tottenham skulle han ha få både tid och välanpassade spelare för en sådan attraktiv fotboll. I Bordeaux som Blanc tidigare var manager för hann man med att vinna både ligan och cupen på mindre än tre år och satte rekord i antal segrar (11) i följd. Här är vi en vinnare på spåren och en personlig favorit.
Jürgen Klinsmann, 48.
Basar över USA:s landslag har aldrig stuckit under stolen med att han stortrivs med att bo i USA. Tysken har egentligen bara ett år som klubbtränare (Bayern Münich) och är tämligen oprövad i denna vardag. Hans mångåriga karriär som fotbollsspelare i den absoluta toppen och statusen som ikon i Tottenham skulle säkerligen ge honom mer tid och tålamod än hans föregångare fått. Klinsmann lät meddela via media häromveckan att han inte kommer att lämna sitt arbete som förbundskapten för att sköta om tränarsysslan i Tottenham. Vi avskriver Klinsmann för denna gång.
Fabio Capello, 66
Nej tack. Duktig taktiker och hyfsad kännedom om spelarna i England. Det sägs dock att en italienare inte kan erövra de brittiska öarna mer än en gång. Jag beundrar Capellos meriter, men tror inte listan skulle byggas på ytterligare om han skötte Tottenham. Tråkstämpeln skulle vara redo att dras ur hölstret av många. Logiken bakom dessa rykten som kopplar samman Capello med Tottenham tycks bottna i följande fantasilösa tankeled:
Capello basar över England. Harry vill ha Capellos jobb. Capello avgår och Harry utses av bookmakers som huvudspåret. Harry gillar tanken, så pass mycket att hans Tottenham förlorar tredjeplatsen och tio poängs försprång. Tottenham missar Champions League och Harry avsätts. Harry får inte Englandsjobbet och sedan drar media slutsatsen att Capello måste vara aktuell för Tottenham. Inte så mycket Woodward och Bernstein över denna slutledning.
André Villas Boas, 35
Fick i våras sparken av Londonrivalen Chelsea. Eller man kanske ska säga av det äldre gardet i Chelsea såsom Drogba, Lampard och Terry, spelare som inte fann sig tillrätta i AVB:s moderna Chelsea. Föryngra och ge oss framgång och det fort måste det ha stått på den ena sidan av lappen som någon tejpade fast på ryggtavlan på André Villas Boas. På den andra sidan stod det garanterat: Sparka mig!
Hur mycket av AVB:s idéer som hann fortplanta sig, och hur stor del av hans fitness-upplägg i nio månader tidigare som bidrog till att Chelsea var ett mera nyktert gäng i Champions League-finalen än sina motståndare kan man bara dryfta om. Ställföreträdaren Roberto Di Matteo, som förmodligen lät det äldre gardet äga omklädningsrummet efter den sparkade portugisens tid i klubben var säkert dessa herrars sista kraftansamling till att vinna en sista buckla i sina karriärer. Motivationen var nog på topp, en sista gång. Sedan blir det väl MLS-ligan i USA eller i någon annan penga-klingande liga vid varmare breddgrader för åldermännen. Chelsea placerade sig faktiskt inte bättre i ligan än under AVB:s tid i klubben. Och ett lag med forwarden Fernando Torres i startelvan blir inte bättre än femma. Fråga de förra ägarna i Liverpool. Och det har även Spaniens förbundskapten insett som hellre spelar EM-slutspel utan forward, med en slags (förhoppningsvis) dömd-att-misslyckas-uppställning i 4-6-0. Kroatiens uteblivna straffspark kommer få sin upprättelse genom England senare i turneringen.
André Villas Boas har mer att bevisa trots de fyra titlarna han tog i Porto dessförinnan, men skulle säkert må bra av att komma till en klubb som vet att framgång byggs långsiktigt, och inte vid en bensinmack via ryska oljekällor. André Villas Boas måste vara ordförande Daniel Levys plan B utan tvekan. Han är även mitt andraval.
David Moyes, 49
Han har suttit vid sidlinjen i Everton i hela tio år (!) och har inte vunnit ett skvatt. En finalplats i FA-cupen och ett ordnat Champions League-spel, i en tid innan Tottenham och Newcastle stack upp, och en tid (ja, det fanns faktiskt en tid) före Manchester City blev en av världens rikaste fotbollsklubbar. Moyes har mer eller mindre förespråkat samma spelidé varje år och haft ringa medel för att uppnå denna enkla brittiska modell. Jag har å andra sidan sett managers med samma sparsamma spelarmaterial uppnå en betydligt mindre tråkig fotboll, Martin O´Neill, Brendan Rogers och Roberto Martinez för att nämna några. Moyes höstsäsonger liknar de vårsäsonger Harry Redknapp gav Tottenham: fantasilösa och poängfattiga, och som i slutänden blev hans fall.
Kanske skulle Redknapp ansvara för Tottenham på hösten och Moyes på våren i en slags fiktiv konstellation? Oavsett om det skulle vara kul att se vad en fattig pojke kan göra med en större penga-pung tycker jag ett sådant experiment kan höra hemma där det som bäst hör hemma, nämligen som en familjefilm utfärdad av Disney långt bort från verklighetens svårigheter. David Moyes säger att han inte har kontaktats av Tottenham och jag håller krampaktigt en tumme att det också blir sommarens absoluta sanning.
Robert Martinez, 39
Spanjoren som envisas med att försöka spela vettig och publikvänlig fotboll. Inte så lätt när spelartruppen i Wigan döms ut att misslyckas på förhand av alla som kan något om Premier League. Under hösten upplever Martinez sin Golgata och under våren frångår han till viss del konceptet och sin filosofi till förmån för energi och effektivitet i försvarsleden för att säkra ett nytt kontrakt. Självklart är det intressant med managers som vidhåller sin värdighet och filosofer när förutsättningarna manar till annat, och samtidigt är det ren dumdristighet att inte anpassa sitt spel efter spelarmaterialet. Harry Redknapp anpassade inte spelet efter spelarna, ej heller värvade han spelare för att passa in på spelidén (eller bristen på densamma) utan flyttade runt spelarna i startelvan utan tanke, som vore de bönder på ett schackbräde. Vi vill väl inte att Martinez ska få lämna White Hart Lane redan efter en säsong med sitt bräde under armen och med envishet i blicken? Martinez intressant uppstickare bland alla namn som kopplats samman med manager-posten i Tottenham, men inte tillräckligt intressant för att jag ska orda mer om honom.
Didier Deschamps, 44
Fransosen har skördat många framgångar som både spelare och tränare. Logiken bakom detta rykte är av samma skröna som kopplade samman Capello med Tottenham. Deschamps spås bli näste franske förbundskapten om Laurent Blanc avgår eller avsätts. Vissa menar på att Blanc väljer att fortsätta även efter EM-slutspelet 2012 och då borde Deschamps vara aktuell för Tottenham då Frankrikes landslag inte längre kan erbjudas honom. Ni ser väl logiken?
ITK
In the know – de som vet hemligheter, men som inte borde känna till dessa, och som i slutänden sällan hade rätt information från början. Oavsett tillförlitligheten så kan vi roa oss med att namnge de manager som itk-debattörerna har postat flest inlägg om:
André Villas Boas och David Moyes.
Itk är rätt förtegna om Laurent Blanc till Tottenham varför jag tror detta kan vara det hetaste spåret.
En sådan viktig fråga som ny manager hålls inför lyckta dörrar och endast de mest förtrogna lär få kännedom om detta, och det inkluderar inte de som av olika skäl sprider rykten för vinden.
När det gäller spelarköp är det betydligt fler människor inblandade och därför svårare att förhindra ryktesspridning. Managers är oftast mer erfarna än spelare och vet när det är läge att ligga lågt och när det är läge att orda i media.
Britterna älskar egentligen Hollywood
Häromdagen kunde vi läsa att spelarna i Tottenham skulle göra uppror om André Villas Boas blev näste Tottenham-manager. Det är lustigt när man tänker efter. Inte en enda spelare har uttalat sig om Redknapps avgång, ej heller tiden när det blåste snålt kring den förre Tottenham-managern. Helt plötsligt skulle spelarna mitt under pågående EM-slutspel (med flera spelare i Ukraina och i Polen) och under semestertider välja att uttala sig negativt om en eventuell ny manager som bara ryktesvägen kopplats samman med deras nuvarande arbetsgivare. Några sådana uttalanden i media fanns inte när det gick svårt för Harry Redknapps föregångare Juande Ramos innan han avsattes.
Tidningarna har väldigt lite att skriva om, antar jag, när det mest spännande de kan figurera ihop är ett eventuellt framtida myteri mot en manager som just nu inte är mer än ett rykte på twitter. Vem skulle begå detta uppror? Aaron Lennon som aldrig gör uttalanden? Brassen Sandro som är lagspelaren och lojaliteten personifierad? Veteranen Brad Friedel som varit med om många tränarbyten och klubbyten och aldrig gjort sådana uttalanden? Britterna måste ha en förkärlek för dramatik, i bästa Hollywood-anda.
Blanc blir nästa kapitel
Mina spårhundar (eller var det spåkulan?) har fått upp vittringen och när Frankrike slås ut av Tyskland i semifinalen åker Laurent Blanc till norra London och börjar bygga inför framtiden. En framtid som då förmodligen inte längre innefattar spelgeniet Luka Modric, men likväl Gareth Bale. Med Blanc vid rodret, eller med vår plan B, André Villas Boas lär vi bli trea nästa säsong – det vågar jag skriva redan idag.