Dagen efter: Ännu ett märkligt resultat
Tottenham förlorade hemma mot Liverpool med 6-3. Ange Postecoglou och Daniel Levy har därför en hel del kritik från supportrar. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Att förlora med 6-3 hemma, det ska inte vara möjligt, men du nämnde förlust 5-3 som en rimlig utgång i införrapporten. Vad är det här för lag?
- Jag skrev också att Spurs kunde vinna med 6-2, men det står jag fortfarande för. Liverpool var ett överlägset lag, men Spurs har det i sig att göra konstiga resultat. Vinster mot Manchester City och Manchester United visar att man ibland vinner. Så om inte det varit sånt kaos i försvarsspelet eller om Liverpool missat några till heta chanser hade det kunnat gå väldigt annorlunda. Spurs vet ju inte riktigt vad man gör, men man är ganska vana vid att målen kommer åt båda håll, medan andra lag är långt ifrån lika bekväma med sånt. Det kan faktiskt tala för Spurs i sådana här matcher, även om det nu inte gick vägen.
Det är tydligt att det inte finns nån grundstruktur i försvarsspelet som spelarna kan få hjälp av. Allt ska lösas i stunden och det är individuell skicklighet som ska göra skillnaden. Därför ser Archie Gray ut som en mer färdig mittback än Radu Dragusin. Hade man placerat in Dragusin i ett lag där alla förstår vad som väntas av en mittback så hade det nog kunnat se ganska bra ut, men igår skedde allt av en slump och ingen boxade in hans uppgifter. Eftersom han läser spelet ganska illa så går det ofta fel om inget begränsar honom. Så ibland fick vi se honom stå kvar i linjen när han kunde ha legat hårt i rygg och smällt på, som vid Liverpools andra mål då Liverpool inte hade någon runt Spurs mittbackar, och ibland fick vi se honom stöta och försöka ta dueller men förlora som vid Liverpools tredje och femte mål. Det här är grundproblemet. Om övriga spelare förstår hur medspelarna kommer att agera så kan dom hantera det, exempelvis genom en sån enkel grej som att falla lite när medspelaren stöter, men när inga riktlinjer verkar finnas så saknas förutsättningar för att kompensera för varandras misstag.
Men jag vidhåller att sådana här matcher inte är omöjliga ens för Ange Postecoglous Spurs. Liverpool är inget omöjligt lag. På dom tre senaste ligamatcherna har Liverpool släppt in åtta mål och bara lyckats vinna mot Spurs. Om Fulham och Newcastle kunde ta poäng så hade även möjligheten funnits för Spurs. Det handlar inte om att förlora med 3-0 eller med 6-3. På längre sikt handlar det om att ha hela spelare och arbeta med detaljer i försvarsspelet, men igår hade saker faktiskt kunnat hända om Liverpool inte gjort 3-1 eller 6-3 för båda gångerna hade Spurs precis bjudits in i matchen.
2. En del som tröttnat på alla tränarbyten har riktat blickarna mot Daniel Levy. Hur ställer du dig där?
- Jag tänker inte ansluta mig till supportrar som vill ha bort Daniel Levy. Utifrån min position kan jag inte gnälla på hur han sköter sin uppgift. Han har gett Spurs alla möjligheter att växa som klubb. Det är rimligt att han inte är perfekt, men han är en ägare som gång på gång lyckas bygga upp känslan av att Spurs har något på gång utan att äventyra ekonomin.
Just nu är det kanske inte så kul, men vem vet hur det är efter ligacupens semifinaler mot Liverpool då Cristian Romero, Micky van de Ven och Guglielmo Vicario förhoppningsvis är tillbaka. Vem vet hur det är nästa höst. Under Levy har Spurs lyckats gå från att vara ett ständigt mittenlag till ett lag som hamnade före Arsenal sex år i rad efter säsongen som Leicester vann. Han har fått Spurs att nå final i Champions League. Han har nu byggt ett ungt och väldigt talangfullt lag som spelar på världens bästa fotbollsarena och tränar på världens mest moderna träningsanläggning samtidigt som andra klubbar får poängavdrag när dom inte sköter ekonomin.
Jag känner mig trygg i att Spurs med Levy åter kommer att hitta den där positionen igen då jag känner att allt är möjligt. Utan Levy vet jag inte vad som kommer att hända med mina känslor, alldeles för många klubbar har slagit in på fel spår efter ett ägarbyte, och det är ingen risk som jag är villig att ta. Inte för att jag har nåt att bestämma, men ändå... Men jag är övertygad om att Spurs skulle ha större chans att lyckas nå riktig framgång om supportrarna inte destabiliserade klubben på det sätt som kritiken mot ägarna gör. Nu är det som att man hjälper till att hitta nya sätt att misslyckas, och jag kan faktiskt ganska ofta känna att dom egna supportrarna är dom som definierar begreppet "Spursy".
3. På annandagen ställs Spurs mot Nottingham. Hur känns det?
- Nottingham går bra, men om Spurs är ödmjuka inför uppgiften så är det verkligen inte omöjligt. Om Spurs vinner är man fem poäng från fjärdeplatsen, och då har man fortfarande väldigt mycket att spela för under säsongens andra halva. Det jag är lite rädd för är att man har fel karaktärer i laget för att mentalt orka kämpa sig igenom den här typen av matcher. Heung-min Son, James Maddison och Brennan Johnson älskar att spela fotboll när allt går bra, och det är ju därför som Spurs antingen vinner med många mål eller förlorar vilket har gett en märklig målskillnad för ett lag som inte är på övre halvan av tabellen.
När kapten Son inte längre tar sig förbi motståndarna varje gång han försöker, när han inte kliver in i planen från vänster, vandrar förbi två-tre spelare och skottet allt som oftast sitter perfekt vid den bortre stolpen, ja då slutar han försöka helt och hållet. Vi såg det återkommande igår, hur han faktiskt inte testar motståndarna, vi ser det återkommande i varje match. Det är som att Son helt har glömt bort vad som gjorde honom så bra. Motståndarna behöver inte ens göra honom dålig, för Son försöker inte ens om det inte fungerar redan från den första minuten. Då spelar det ingen roll vilket lag man möter.
