Dagen efter: Capoue mittback
André Villas-Boas hade vissa problem med att hitta tillräckligt med försvarare inför lördagens match mot Sunderland. Lösningen blev att Etienne Capoue fick spela bredvid Michael Dawson, något som föll väl ut. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Med Vlad Chiriches och Jan Vertonghen borta fick Etienne Capoue och Kyle Naughton spela från start i backlinjen. Hur tyckte du att det såg ut?
- Jag tyckte att det såg väldigt bra ut. Att Etienne Capoue var rätt kändes efter bara ett par minuter. Visst blev han passerad nån gång med en boll bakom sig, men då var Michael Dawson där och täckte upp. Min känsla var att det här kanske inte var en bättre backlinje spelare för spelare jämfört med en med Chiriches och Vertonghen, men som en enhet var den minst lika bra. Sedan vet jag inte vad tanken var med att flytta på Dawson från höger till vänster, om det var för att Capoue trivs bättre till höger eller om André Villas-Boas ville stärka upp med trygghet bredvid Naughton, men helt klart gillar jag hur Dawson tar en sådan omflyttning.
Men nu ska jag snacka mindre Daws och mer Capoue, jag gillar verkligen den killen. Han verkar ha helt rätt inställning på planen. Han gör det han ska göra även när han placeras på fel position, det fanns inte den minsta antydan till dålig attityd, och det är precis så jag ser honom. En lagspelare som ibland hamnat utanför startelvan sedan skadan men ändå ser ut att vara en helt naturlig del av laget när han väl spelar, så självklar och trygg i vad han har på planen att göra.
Sedan tycker jag att Naughton såg helt okej ut. Målet som släpps in är visserligen ett inlägg från hans kant, men jag vill hänga Nacer Chadli där. Det stod tidigt klart att det fanns ett defensivt jobb för Chadli att göra, men han valde att inte göra det och var därför inte nära när bollen hamnade i ytan. Med tanke på Andros Townsends inhopp till vänster i slutet av matchen ser jag ingen anledning att fortsätta med Chadli, jag vill ha snabbhet och vilja att slå sin gubbe på kanten, och med Lennon och Townsend på planen samtidigt kommer det här laget bli bättre.
2. För andra matchen i rad vände Tottenham ett underläge till vinst på bortaplan. Trevligt?
- Ja, det har vi inte varit bortskämda med annars den här säsongen. Och dessutom börjar det bli mål i matcherna, både framåt och bakåt. Kanske kommer vi se tillbaka på matchen mot Manchester City som något av en vändning, lite som Everton borta förra säsongen men nu något helt annat. För två gjorda mål per match tre matcher i rad, och insläppta mål i samtliga är något väldigt nytt för den här säsongens Tottenham. Sedan skulle jag må ganska bra om Tottenham nångång gick mot en säker seger, även om en tvåmålsledning inte är någon garanti för nånting så skulle det kännas bra att nångång ha det överläget med kvarten kvar. Igår fanns chansen, men vi är inte där än.
3. Jermain Defoe har spelat från start i två matcher i rad. Några mål har det dock inte blivit, trots flera bra chanser igår. Vad är det som gått fel i Tottenhams anfallsspel?
- Felet är väl att Roberto Soldado inte satt dit bollarna, men heller inte fått chanserna, och vi nu hamnat i en situation där Soldado inte gärna kan spela vidare i match efter match utan att göra mål samtidigt som Defoe inte gärna kan fortsätta nöta bänk. Att sedan Defoe träffar virket två gånger, att han bränner ett rent friläge och att han ännu en gång lämnar en ligamatch utan att ha fått in bollen, det känns mer som en tillfällighet. Defoe är en målskytt, han kommer göra mål när han får chanser, men ibland händer det att han missar.
Att Spurs går ifrån två bortamatcher i rad med sex inspelade poäng utan att Soldado fått spela en minut, det tycker jag känns bra med tanke på hur det sett ut hittills. Soldado måste visa vad han går för, den här dubbelpetningen är förtjänad. Nu vill jag se honom gå in och ösa in tre mål i Europa League den första timmen på torsdag, för att sedan bytas ut och gå in från start mot Liverpool.
Men vad som verkligen gått fel med anfallsspelet måste svaras på utifrån vilken typ av anfallsspel man vill se. Jag vill ha snabbhet på kanterna, en direkthet som leder till många bolltapp men skapar chanser när det lyckas. Jag vill inte se riskminimerare och possession-spel där, jag vill se Townsend utmana gång på gång för att lyckas tillräckligt många gånger för att det ändå ska vara värt det. Sedan får hjärnorna hålla till i backlinjen och på det centrala mittfältet, en kantlöpare ska enligt mig springa mycket och utmana ännu mer. Nu tycker jag att Holtby spelar lite på det sättet, men utifrån en central position, vilket jag inte är riktigt förtjust i. Jag tror att Tottenham kommer skapa tillräckligt mycket med Dembele och Paulinho framför Sandro/Capoue, där Paulinho sköter det höga presspelet och fyller på in i straffområdet i anfallen, medan Dembele slår sin gubbe centralt och öppnar upp ytor både där och på kanterna för Lennon och Townsend att arbeta i. Jag fortsätter tjata om mitt flexibla 4141-spel som byter skepnad beroende på fas i spelet, 442 i samlat försvar när motståndarna bygger bakifrån, 4141 när motståndarna arbetat sig in på Tottenhams planhalva och 343 i anfall.
