Dagen efter: En underbar match
Tottenham hemmabesegrade på söndagen West Ham med 4-1. Mousa Dembele var en gigant, Harry Kane gjorde mål och publiken njöt. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. 4-1 hemma mot West Ham. Hur kan det gå så bra?
- Mauricio Pochettino har helt tydligt fått klubben att dra åt samma håll. Eller, Daniel Levy har fått klubben att dra åt samma håll, för Pochettino är Levys tränare och Pochettino gör allt för att bygga på det som Levy vill se.
Jag är så oerhört nöjd över hur bra det ser ut. För nej, jag trodde inte på det här. Levy har jag alltid trott på, och jag blir alltid provocerad av folket som börjar gnälla på Levy när det går emot, Spurs utveckling under Levy är tydlig. Men att Pochettino lyckas så väl känns förvånande. Han har haft löpare i truppen tidigare, men nu har han fått allt på plats och Spurs sätt att kriga sig igenom matcherna är underbart att se. Eric Dier gör jobbet i match efter match, och med Mousa Dembele vid sin sida är det succé.
2. Ja, Mousa Dembele dominerade igen, vad är det som gör honom så bra?
- Det är mycket. Men fysiken i kombination med blicken och dom omöjliga vändningarna är något man inte ser hos många andra spelare i världen. Dessutom agerar han alltmer som en ledare, och det är han som bestämmer tempot i matchen. När det dessutom finns en löpare som Dele Alli på samma mittfält, och ytterligare en löpare i Heung-Min Son lite längre fram i planen, då funkar Dembele ännu bättre. Och nu har Pochettino dessutom fattat att Kyle Walker och Danny Rose är rätt ytterback för klubben, vilket ger inställning och löpningar även bakifrån, ja då har det mesta fallit på plats för Dembeles bästa och för Tottenhams bästa.
3. Toby Alderweireld har agerat stabilt i stort sett hela säsongen och mot West Ham nickade han in en beslutsam nick. Hur bra är han?
- Jag vet inte riktigt. Att han är bra kan man lätt slå fast. Men frågan är om jag inte är mest imponerad av samarbetet med Jan Vertonghen. Det betyder så oerhört mycket att ha mittbackar som spelar för varandra och gör varandra bättre. Det är aldrig något tjafs, vi får aldrig se någon gömma sig och skylla på den andre, utan båda tar fullt ansvar hela tiden. Och med Eric Dier framför och Hugo Lloris bakom blir det ju väldigt bra.
Sen var det kul att se Alderweireld nicka in den. Det behövs självförtroende på hönorna, och när det är fler än Eric Dier som tror på det ökar möjligheterna att sätta bollen.